Per Nordlund på Statkraft har blivit intervjuad av Second Opinion och en del bra saker framträder, medan mycket fortfarande handlar om att försvara givna och förlegade positioner.

Per Nordlund tycker att det skapas hinder för vattenkraften, men miljöåtgärder är inga hinder för vattenkraften, de är självklara justeringar i en bransch som lever i en juridisk tidskapsel från 1918. 

Ja, branschen har vaknat upp, men det betyder inte att åtgärdstakten har ökat. Statkrafts projekt i Ljungan är bra och vi, miljöorganisationer, myndigheter av olika slag, politiker och en engagerad allmänhet, hoppas givetvis alla att Statkrafts engagemang i Ljungan ska sprida sig även till kollegorna i branschen. Det är egentligen oerhört lätt, om det fanns en riktig vilja.

Vandringshinder är det enskilt största problemet för Sverige att nå miljökvalitetsnormerna i Sverige, det vet alla i kraftbranschen, eftersom HaV har tjatat om det på alla dialogmöten sedan 2012. Vandringshinder kan lösas på två olika sätt, antingen river man bort dem, eller så bygger man någon typ av faunapassage. Det krävs inte någon större förmåga till logiska resonemang för att inse detta, ingen behöver alltså invänta ”instruktioner” från vattenmyndigheterna för att sätta igång.

Ni anlitar sedan någon av alla de konsulter som sysslar med fiskvägar, eventuellt tar ni också en kontakt med Karlstads universitet, som är erkänt duktiga på detta område, även internationellt, så kan ni vara trygga i att lösningen blir optimal och med bästa möjliga och tillgängliga teknik. Därefter ansöker ni själva om en omprövning av villkoren för era anläggningar. Är dessa ansökningar rätt utformade, vilket de bör vara om ni tagit de rätta kontakterna ovan, kommer inga myndigheter eller miljöorganisationer att vara emot, då blir processkostnaden ansökningsavgiften för knappa tusenlappen.

Gör alla i branschen detta snabbt och med rätt kämpaglöd från och med nu, och i rasande fart, kanske ni slipper en ny lagstiftning. Annars är den oundviklig, som jag ser det.

När det gäller den nationella strategin från HaV och Energimyndigheten, är inte den en alternativ plan B istället för lagförslagen. Den ska vara ett lager över vattenverksamhetsutredningen är det tänkt. Vi anser nog att den nationella strategin är bra, den behöver bara ”radikaliseras” ett par snäpp, genom att dels inför en tidsdimension och därmed ta hänsyn till all kommande vattenkraft som beror på effektiviseringar och ökad nederbörd. När alla processer är färdiga vid ett nyprövningsförfarande, runt år 2045, kommer svensk vattenkraft rimligen ha ökat i storleksordningen 5-7 TWh av ovanstående skäl.

Lägger vi på att ett samarbete mellan miljöintressenter och kraftindustri skulle kunna leda till att det ofrånkomligen ökade spillet (vatten som inte kan användas för produktion) istället skulle kunna vara till miljöåtgärder, så behöver kanske inte energitappet bli mer än totalt 3 TWh, vid år 2035. Med andra ord en faktisk ökning på 2-4 TWh jämfört dagens produktion, trots miljöanpassningar.

Nu sträcker vi ut en hand och hoppas vi kan få konstruktiva samtal med ovan fakta som bas, så vi kommer framåt och så att ni får de spelregler och förutsättningar som ni vill ha.

Sist en liten korrigering. Vid nyprövning behöver man inte ta fram alla gamla dokument och domar, det är en av finesserna med just nyprövning, vi börjar på nytt blankt papper. Välkommen ut ur tidskapseln till vår nya värld, som vi alla har ett ansvar för att göra på riktigt hållbar.

Christer Borg
Ordförande Älvräddarna