Efter den sämsta affären någonsin för ett finländskt företag får Unipers svenska anläggningar i ett slag tyska staten som ägare. Frågan är hur långvarigt ägandet blir.

Fortum hann vara Nordens största bolag under ett år, 2021. Intäkten då var 112,4 miljarder euro, med dagens växelkurs otroliga 1 200 miljarder kronor. Norska olje- och naturgasbolaget Equinor kom tvåa med årsintäkten 91 miljarder dollar, motsvarande 1 000 miljarder kronor.

Bild: Tysklands ekonomi- och miljöminister Robert Habeck (Die Grünen). Foto: Dominik Butzmann/Die Bundesregierung.

Med onsdagens affär, då tyska staten köpte Fortums dotterbolag Uniper, och den försäljning av Rysslandsverksamheten som enligt Fortums vd Markus Rauramo är nära förestående, kommer Fortum att ha bara ungefär 5 procent av den tidigare verksamheten kvar i bolaget – en verksamhet som under fjolåret drog in cirka 5,5 miljarder euro (59 miljarder kronor), enligt en beräkning av Helsingin Sanomat.

Bland de affärer som övertas av tyska staten finns Unipers hela kraftproduktion i Sverige. Till exempel är Uniper majoritetsägare i OKG i Oskarshamn och minoritetsägare i Ringhals och i Forsmark. Uniper äger även Barsebäcksverket. Inom vattenkraften är Uniper tredjestörst i Sverige med omkring 1 600 MW och en genomsnittlig årlig produktion på 8 TWh.

Av elproduktionskapaciteten på 47 GW har Fortum 8 GW kvar efter affärerna. Av 17 GW värmeproduktionskapacitet återstår 2,5 GW. Av cirka 20 000 anställda återfinns i det nya Fortum ungefär en fjärdedel. Efter affärerna är Fortum påfallande likt det Fortum som fanns 2008. Den stora skillnaden är att bolaget sedan dess gjort sig av med elnäten i Finland, Sverige och Norge.

De affärerna, slutförda 2014 och 2015, gav Fortum 9,5 miljarder euro. Med andra utförsäljningar under åren 2014-2021 inräknade har Fortum fått in över 16 miljarder euro (175 miljarder kronor), allt detta enligt Helsingin Sanomats beräkningar. En del av pengarna har gått till utdelningar, en del till investeringar, som med facit i hand blivit katastrofala. Äventyret Uniper slutar med en förlust på cirka 6 miljarder euro. För Rysslands del hotar nedskrivningar på upp till 5 miljarder euro, enligt aktuella uppgifter.

På onsdagens finska presskonferens framgick att Fortum in i det sista försökt få behålla Unipers svenska kraftproduktion. Förhandlingarna slutade med en option – som gäller till och med 2026 – som ger Fortum möjlighet att lägga ett bud före andra köpare, för den händelse Uniper vill avyttra sin svenska kärnkraft respektive vattenkraft.

Med 11 miljarder euro (120 miljarder kronor) i förlust slår Fortum med råge det tidigare finländska rekordet i dåliga affärer, vilket innehas av Sonera (3,4 miljarder euro för del i en tysk 3G-licens som aldrig utnyttjades) och Stora Ensos köp av Consolidated Papers (4,4 miljarder dollar, med avdrag för vissa delar av verksamheten som senare såldes av).

Enligt Markus Rauramo på presskonferensen ligger Fortums fokus för ögonblicket på att slutföra Uniperengagemanget på ett snyggt sätt, slutföra försäljningen av Rysslandsverksamheten (där Putin har sista ordet) och konsolidera företagets balansräkning och kassaflöde, allt med sikte på att utforma en ny framtidsstrategi.

Rauramo höll vid presskonferensen fast vid att det inte varit fel på Fortums gamla strategi. Med Sovjet och Ryssland har bolagets gjort affärer i 50 år, och motparten har fram till i sommar alltid levererat enligt vad som överenskommits. Men Fortums strategi tålde inte ett krig i närområdet. Vad gäller gaspriserna – de som fick Uniper på fall – hade Fortum inte räknat med att futurpriserna skulle stiga tio- och tjugofalt. Ingen affärsstrategi kan ta höjd för sådant, sade Rauramo.

Till saken i Uniperaffären hör synen på företaget. På Fortums sida har köpet av Uniper gärna beskrivits som ett smart steg på vägen mot en utsläppsfri framtid, med den fossila naturgasen som en övergångslösning, och detta alltså med Fortum som en betydelsefull europeisk aktör.

I Tyskland däremot stigmatiserades avknoppningen Uniper redan vid grundandet 2014 som det fula bolaget – det som fick ta om hand de ”smutsiga” energikällorna kol, naturgas och uran – medan moderkoncernen Eon bytte skepnad till det rena bolaget, som med sina förnybara energikällor skulle leda Tyskland i Energiewende.

Daniel Wetzel, Die Welts energiredaktör, ger två grundförklaringar till energikrisens enorma effekter. Dels Tysklands starka beroende av rysk energi – en förklaring som snabbt godtagits på de allra flesta håll. Enligt Wetzel har Uniper som ledande aktör i den tysk-ryska handeln ett särskilt ansvar i saken, i synnerhet efter den ryska annektionen av Krim 2014.

Den andra grundorsaken till energikrisen, övertron på de förnybara energislagen, har energibranschens och energipolitikens aktörer svårare att ta till sig, förklarar Wetzel:

”Till och med börshajarna trodde på sagan om de omnipotenta ekoenergierna, som påstod sig stå redo genast då kol- och kärnkraftselen inte längre skulle täppa till elnätet. Uniper? Bort det! I Finland hittade man en köpare”, sammanfattar han.

Realiteten är att Tysklands primärenergi senaste år fortfarande till 84,5 procent täcktes av fossila energikällor. Tyskland behöver årligen omkring 12 000 petajoule (PJ) energi. Av det levererade vindkraften i fjol bara 440 PJ, knappt 3,6 procent. Solelen stod för ännu mindre.

”De facto står och faller nu Tysklands energiförsörjning med Uniper. Bolagets ingenjörer, handelsfolk och chefer förfogar i den gamla fossila energivärlden av gas, kol och olja över know-how och ett internationellt nätverk, som är oumbärlig om den aktuella energikrisen ska kunna övervinnas”, säger Daniel Wetzel.

Till ironierna hör att den tyska regeringen, med de grönas Robert Habeck som ekonomi- och miljöminister, nu alltså gör den tyska staten till storägare i den svenska kärnkraften, liksom i bland annat i fem stora gas- och kolkraftverk i Ryssland.

Kritiken i Tyskland har heller inte låtit vänta på sig. Klimataktivisten Luisa Neubauer, mycket synlig i medierna, beskyller ”fossilkanslern” Olaf Scholz för att inte visa något intresse för att substantiellt ta landet ur klimatkrisen. Hon är chockerad över att koalitionsklimatet i regeringen alltid verkar vara viktigare än världsklimatet.

Kanske är det också bäddat för en annan lösning? Bland andra Jürgen Trittin, legendar inom det gröna partiet och tidigare miljöminister, har gått ut med starkt kritiska uttalanden om uppgörelsen med Fortum.

”Det är alldeles uppenbart att ett land som Tyskland, som både är i färd med att stiga ut ur kärnkraften och också driver på en förnybar energiförsörjning inte på annat håll kan stå som innehavare av kärnkraft- och kolkraftverk”, kommenterar han affären i Tagesspiegel.