Ett ja i mark- och miljödomstolen blev ett nej i den högre instansen. Fortums planer på att ersätta det snart 100 år gamla kraftverket Untra i Dalälven med ett nytt gick därmed förlorade.
– Fallet Untra är mångfacetterat, men som jag ser det blir det en olycklig konflikt mellan att vi har såväl en rättighet som en skyldighet att underhålla vår anläggning och förbudet enligt miljöbalken att göra något som kan påverka miljön, säger Carl-Johan Ribbing, jurist på Fortum.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Untra kraftverk i nedre Dalälven har snart 100 år på nacken. En kulturskyddad byggnad med fem originalturbiner tillför svensk elanvändning 270 GWh varje år. Men åren sätter sina spår och precis som för all annan kraftproduktion krävs att verket kontinuerligt underhålls och att man har ett program för detta. För att slippa göra större förändringar i det befintliga kulturskyddade kraftverket ansökte därför Fortum 2007 om att få bygga ett nytt kraftverk vid sidan om som skulle till viss del ersätta det gamla. Placeringen skulle vara bredvid befintlig anlagd intagskanal till det befintliga kraftverket. 

Resultatet skulle bli att man ur samma mängd vatten skulle få ut 13 procent mer energi. Samtidigt som det här byggnadsprojektet blev aktuellt planerade Fortum också ett större dammsäkerhetsarbete, bland annat måste dammavallarna byggas om för att kunna klara av högre vattennivåer och belastningar. Dammsäkerhetsarbetet är, enligt Fortum, omfattande och kräver bland annat att man måste torrlägga anläggningen vid två tillfällen under arbetet.

Bolagets resonemang inför ansökan gick därför ut på att om man kan genomföra både produktionsutvecklingen och säkerhetsarbetet samtidigt skulle miljöpåverkan bli minsta möjliga.
– Då blir det bara ett ingrepp i naturen om man gör dessa samtidigt, dessutom går den allra största delen av åtgärderna som påverkar miljön att härleda till dammsäkerhetsarbetet, säger Carl-Johan Ribbing, jurist på Fortum.

Fem år efter att ansökan lämnades in, 2012, kom mark- och miljödomstolen i Nacka fram till att arbetet med både dammsäkerheten och byggandet av ett nytt kraftverk skulle kunna genomföras. Fortum skrev då i ett pressmeddelande:

Untra kraftverk ligger i ett känsligt område. Därför samarbetar vi sedan ett antal år med Upplandsstiftelsen. På vårt uppdrag har stiftelsen utfört en naturinventering av våra marker och tagit fram en naturvårdsplan för att främja den biologiska mångfalden. Vi har åtagit oss att sköta marken enligt planen.

Men domen väckte reaktioner, miljöhänsynen var inte tillräcklig menade sex myndigheter och organisationer och överklagade domen, bland annat kammarkollegiet, länsstyrelsen, naturvårdsverket och naturskyddsföreningen. Och ett år senare skulle de få rätt – Fortum hade inte längre tillstånd att genomföra förändringarna vid Untra kraftverk, mark- och miljöövredomstolen underkände domen från den lägre instansen.

I domen står det:
Vid en sammantagen bedömning av verkningarna av de byggnadsåtgärder som ska utföras anser Mark- och miljööverdomstolen att åtgärderna kommer att medföra mer än obetydlig miljöpåverkan. Förbudet i 4 kap. 6 § miljöbalken mot vattenkraftsutbyggnad i nedre Dalälven lägger därför hinder i vägen för att tillåta den ansökta verksamheten.

Fortum tycker att det här är ett stort bakslag. Man menar att trots att de i det här fallet gör sitt yttersta för att inte påverka miljön, lyckas man inte få tillstånd.
– Jag tycker att vi visade att vi var beredda att göra eftergifter och att vi skulle genomföra stora miljöåtgärder, men det föll på utbyggnadsförbudet och att domstolen bedömde att miljöpåverkan under byggnationen och därefter inte skulle bli obetydlig, säger Carl-Johan Ribbing.

Han ser en konflikt i lagstiftningen: å ena sidan är man skyldig att enligt gällande lagregler underhålla dammanläggningarna, ävensom att man har en rätt enligt lämnade tillstånd att underhålla och vidmakthålla kraftverk, men å andra sidan så får tillämpningen av utbyggnadsförbudet enligt 4 kapitlet 6 paragrafen i miljöbalken en rakt motsatt verkan så fort som man anser att miljöpåverkan blir mer än obetydlig. Han tycker att det verkar som om man helt bortser från positiva kompensationsåtgärder som till exempel anläggande av fiskvägar med mera.

– Det kan ju inte vara meningen att man bygger ett kraftverk 1918 och sedan får det stå och verka till det förfaller. Nu får vi sikta på att göra förändringar i den befintliga anläggningen och utmana kulturskyddet i stället för att göra ingrepp i markområden utanför. För dammsäkerhetsarbetet får vi göra en ny ansökan, säger Carl-Johan Ribbing.

Jens Bjöörn är kommunikationschef för Fortums kraftverksamhet och han ser med oro på hela situationen och är rädd för att det kan påverka vattenkraften på bred front.
– Det är många vattenkraftverk, inte bara Untra kraftverk, som ligger i de områdena som enligt miljöbalken fjärde kapitlet och sjätte paragrafen har särskilt skydd. Om lagstiftningen ska tillämpas på det här sättet så är det ett hot mot stora delar av vattenkraften och det finns en risk att vi inte kan utveckla vattenkraften, säger han.