I måndags publicerade Second Opinion Energi en intervju med Tomas Kåberger, professor vid Chalmers, som handlade om hur vi ska uppnå balans i elsystemet med allt större andel intermittent eller väderberoende kraft i elsystemet. Han och Svenska Kraftnäts generaldirektör, Mikael Odenberg, har tidigare debatterat frågan i Dagens Industri och Second Opinion Energi vill fördjupa resonemangen.
Tomas Kåbergers syn är att frågan ska lösas genom att de balansansvariga elleverantörerna måste börja skriva avtal med sina kunder där de inte lovar mer än de kan hålla. När effektbristen infinner sig och priset blir högt ska avtalen vara skrivna så att vissa kunder kan tänka sig att använda mindre el vid en viss prisnivå. På det sättet minskar efterfrågan på el och därmed uppstår balans för elleverantörerna. Lyckas de inte kommer Svenska kraftnät se till att kostnaden för att misslyckas kommer att vara mycket hög, så hög att ingen elleverantör vill missa i sitt balansansvar, resonerar Tomas Kåberger.
Erik Ek är driftchef på Svenska Kraftnät och därmed ytterst ansvarig för att det svenska elsystemet är i balans. Han håller med Tomas Kåberger i hans resonemang. Vill vi se en marknadslösning i balansfrågan är det principen att de som orsakar negativa konsekvenser genom sin obalans också täcker dessa kostnader som gäller, menar Erik Ek.
– När vi kommer i en bristsituation för el kommer priset att vara väldigt högt och om det uppstår brist och vi tvingas koppla bort delar av systemet kommer det att bli väldigt dyrt. Då kan man i teorin lätt inse att marknadskrafterna kommer att fungera, eftersom de elleverantörer som ligger i obalans då kommer att få betala väldigt mycket pengar för att köpa den kraft som behövs för att komma i balans. Vid det här scenariot kommer flera av de som har obalanser att gå i konkurs och det är ju ett sundhetstecken på att marknaden fungerar, där de seriösa och ansvarstagande finns kvar, säger Erik Ek.
Så i teorin är han och Tomas Kåberger alltså överens, men det är när det kommer till det praktiska som Erik Ek menar att det här är främst ett teoretiskt resonemang med sina begränsningar. Han tror att det är en modell som i praktiken inte kan uppnås.
– Jag frågar mig om samhället är berett att gå så långt. Jag tror inte vi är beredda att vara utan ström och efteråt vara tillfredsställda med att konstatera att det där sved ekonomiskt, säger han.
För det är det som det kommer att handla om, enligt Erik Ek, det kommer att svida en hel del. Vägen mot att avtalen mellan elleverantörerna och deras kunder ska styra balansen fullt ut kommer innebära att Svenska Kraftnät kommer att bli tvungna att koppla bort elanvändare för att få balans i elsystemet i extrem fallen, menar Erik Ek.
Om vi får ett elsystem där den intermittenta kraften fortsätter att öka sin andel i produktionsmixen, några reaktorer stängs och dagens överkapacitet försvinner – vad tror du kommer att hända?
– Om vi förlitar oss på teorin så kommer det till slut att bli ett friskt uppvaknande med elbrist och bortkoppling. Om den här situationen inträffar och elleverantörerna inte tar sitt ansvar så blir det regleringar för att slippa bortkopplingar, säger Erik Ek.
Viken form av regleringar talar vi om?
– Vi talar om reservering av produktionskapacitet för att säkerställa den del som elleverantörerna inte tar sitt ansvar för.
Om marknadens aktörer själv ska möta effektbristen med nya investeringar i produktionskapacitet kommer detta ta sin tid – från uppvaknandet till att den nya produktionen är på plats.
– Om det går så långt att vi får elbrist så kommer det att ta lång tid innan den nya produktionen kan användas, eftersom vi har en ställtid där investeringsbesluten ska fattas och produktionen byggas, inte minst med tanke på det dåliga investeringsklimat som vi i dag har på grund av det låga elpriset, säger han.
Att Sverige alltmer kopplas samman med omvärlden gör bilden än mer komplex. Hur man agerar i Tyskland och andra stater som har eller kommer att införa kapacitetsmekanismer för att lösa frågan kommer att påverka den nordiska modellen, tror Erik Ek. De impulser som kapacitetsmekanismer ger kommer att ge avtryck även i Sverige och störa marknadens egna drivkrafter att lösa elbristsituationer. Där är vi inte i dag, men vi kommer att komma dit, spår Erik Ek.
Tror du att det i framtiden är praktiskt möjligt att lösa balansfrågan genom att elleverantörerna skriver avtal som de kan fullfölja?
– Kanske inte fullt ut, de här extremfallen blir alltid svåra att hantera och man kan inte ha beredskap för allt förstås. Jag önskar att jag hade samma hållning som Tomas Kåberger, men jag är lätt tveksam till att det är praktiskt möjligt. Sedan har han en mycket bra poäng i att avtalen måste utvecklas så att kunder som kan tänka sig att bli bortkopplade när det är brist på el får förmånliga avtal. På så vis kan elleverantörerna själva styra och kontrollera sitt leveransåtagande, säger Erik Ek.
5 Kommentarer
Johan Davidsson
22 april, 2015: 6:02 e mJan-Gerhard, sedan ska det väl tillbaka till el. Med dina siffror borde du landa på ca 20% i totalverkningsgrad (el-vätgas-metanol-el). 5 överskotts-kWh ger alltså 1 kWh tillbaks. Låter som ett fruktansvärt spill.
SvaraLars Persson
20 juni, 2014: 12:40 e mDet är väl rimligt att de som producerar intermittent el också är ansvariga att balansera den produktionen.
SvaraGunnar Ålfors
5 juni, 2014: 1:59 e mErik har helt rätt (Gedigen kunskap om både praktik o teori). I praktiken kräver sällsynta extremer mer än den marknadslösning som fungerar bra i normalfallet. Finns för stor andel renodlade teoretiker i debatten.
SvaraJ-G Hmg
5 juni, 2014: 11:27 f mSom lekman obunden av konventionell klokhet i såväl el- som kemfrågor frågar jag varför man fäster så liten uppmärksamhet vid möjligheten att lagra el t ex i form av metanol. Den ger handlingsfrihet att regenerera metanolen till el, långtidslagra den, distribuera den till kemindustri, till tpsektor för låginblandning i bensin, osv.
Metanol som elektrobränsle kan kombineras med oxyfuel-avskiljning av CO2. Alltså, nätet balanseras genom att elöverskott från intermittenta sol&vind går till elektrolys av vatten, där vätet får hydrera CO2 till metanol och syret går till oxyfuel-avskiljningen av CO2.
Bästa elektrolys rör sig om 80% och bästa metanolsyntes av CO2 och väte om 60% verkningsgrad, alltså totalt ca 50%, vilket väl inte är så galet med tanke på den handlingsfrihet det ger.
SvaraMagnus Thorstensson
5 juni, 2014: 10:40 f mMed ett så stort och komplext system är det varken tekniskt möjligt, eller samhällsekonomiskt rimligt att garantera hundra procents leveranssäkerhet. Därmed måste ställas den grundläggande fråga om vilka påfrestningar som kraftsystemet egentligen ska klara av att hantera?
Svara