DEBATT
Hur ska effekttariffer och kvartspriser på el samordnas? Det frågar sig Tanmoy Bari, vd för Greenely. Kunderna kan omöjligen anpassa sin förbrukning till variationer i elnätets kapacitet och samtidigt till spotpriset, utan det måste automatiseras. Han föreslår att ellagen ändras så att lokaliseringssignaler blir tillåtna.
I Sverige producerar vi mer el än vi förbrukar och har ett väl utbyggt elnät. Men både tillgången på el och användningen av elnäten är ojämn och för att slippa bygga ut en överkapacitet, är det samhällsekonomiskt rationellt att förbrukningen på ett flexibelt sätt anpassas till tillgången.
Spotpriset på el och de kommande effekttarifferna för elnätskunder är två verktyg som ska ge kunderna incitament att flytta sin förbrukning från tider med brist, till tider med bättre tillgång. Vi som elhandlare erbjuder hushållen timprisavtal där vi tar betalt för spotpriset i respektive elprisområde, timme för timme. I samband med att elhandeln går över till kvartspriser gör även vi det.
Vi ger kunderna tydliga incitament att flytta förbrukningen från tider med elbrist till tider med överskott. Vår affärsmodell bygger på automatisk styrning så att kunderna slipper springa runt och sätta på och stänga av apparater. När det handlar om tyngre förbrukare, som värmepumpar och elbilsladdare, kan en förbrukning som anpassar sig till spotpriserna ge betydande vinster, både för kunderna och för elsystemet som sådant.
Prissättningen av elnätet är tänkt att bygga på samma princip genom att elnätsföretagen senast 2027 ska prissätta användningen av sina elnät så att kunderna använder elnäten på ett flexiblare sätt än idag. Hög förbrukning under tider då det är trångt i näten, effekttopparna, blir dyrare än om man sprider ut användningen eller flyttar den till tider då nätet har bättre kapacitet.
Energimarknadsinspektionens vägledning för elnätsföretagen talar om att priset ska sättas baserat på nätens faktiska kapacitet och att priset ska variera med denna kapacitet. Ei skriver att variationen handlar om timmar, allt med syftet att ”ge kunden incitament att ändra sitt beteende och undvika att förbruka mer el vid de tidpunkter då många andra också förbrukar el och nätet är ansträngt.”
Det finns naturligtvis ett grundläggande problem med denna typ av styrande prissättning. Om prissignalerna är effektiva och många flyttar sin förbrukning till nya tider, uppstår troligen elbrist och kapacitetsbrist på ett nytt ställe. Vad gäller elhandeln är problemet hanterligt eftersom elproduktionen har större elasticitet än elnäten samtidigt som priserna sätts i närtid, per kvarts timme. Med automation kan förbrukningen följa produktionen utan att det uppstår bristproblem.
De effekttariffer som flera nätbolag redan nu infört är ofta långt mindre flexibla. Flera av dem tar ingen hänsyn till det aktuella elnätets faktiska kapacitet och, mest problematiskt, inte heller till tillgången på el.
En införd modell prissätter exempelvis genomsnittet av månadens tre effekttoppar och multiplicerar dessa med en summa. Mellan klockan 22 och 06 räknas halva förbrukningen. Andra prissätter säsongsvis, ett fåtal mäter helger annorlunda än vardagar.
Modellerna är schablonmässiga och tar begränsad hänsyn till den faktiska belastningen på elnäten.
I modellen med tre effekttoppar dagtid, uppmanas kunderna att smeta ut förbrukningen och lägga tyngre förbrukare, som laddning av elbilen, nattetid. Det är en modell som är som gjord för att flytta runt trängseln. De tre effekttopparna gör också att den som tidigt under månaden haft tre timmar med hög effekt, kan uppfatta sig ha frispel för allt under effekttoppen under resten av månaden. Eftersom det är hela timmar som prissätts, kan det också leda till taktisk anpassning som inte gynnar systemet som sådant, som att splittra förbrukning mellan hela timmar.
Den svåra frågan är hur de två systemen ska kunna samvariera. Det är inte samhällsekonomiskt effektivt att förbruka el med bara spotpriset som ledstjärna, utan hänsyn till nätens kapacitet. Men det är heller inte effektivt att bara anpassa sig till elnätets kapacitet och efterfråga el då det råder elbrist. Det ger fler signaler till elproducenterna. Det som måste till är att effekttarifferna sätts mer flexibelt baserat på varje kunds faktiska tillgång till överföringskapacitet och samtidigt låter priset variera i takt med kapacitetens variation. Om elpriset sätts per kvart är det rimligt att även effekttarifferna gör det.
Idag kan nätbolagen inte prissätta enskilda kunders elnät eftersom de inte får skilja ut dem. Tanken med förbudet är att kunder på landsbygd inte ska betala mer än kunder i städer, trots att landsbygden är dyrare att ansluta. Det är en rimlig regionalpolitisk ambition, men den ställer till det om effekttarifferna ska ge korrekta prissignaler.
Energimarknadsinspektionen har ett flertal gånger önskat att få införa så kallade lokaliseringssignaler i elnäten. De innebär i korthet att man kan låta nätkundernas tariffer variera och spegla kostnaden i olika delar av nätet vid olika tidpunkter. Genom sådan signalering kan nätföretagen dra nytta av kundernas flexibilitet och betalningsvilja och därigenom kan näten användas mer effektivt.
Utmaningen är hur man matchar effekttarifferna med kvartspriserna på el. Kunderna kan omöjligen springa runt och anpassa sin förbrukning till variationer i elnätets kapacitet och samtidigt matcha förbrukningen mot det aktuella spotpriset. Detta måste samordnas och automatiseras. Därför är det en god idé att låta elnätsbolagens få använda lokaliseringssignaler för att bestämma effekttarifferna så att de prissätter kundernas faktiska tillgång till nätkapacitet. Men samtidigt vill vi ha en teknisk samordning mellan effekttarifferna och våra tjänster som gör det möjligt för hushållen att styra elförbrukningen beroende på spotpriset.
Senast den 1 januari 2027 ska nätbolagen ha infört effekttariffer enligt Ei:s anvisningar. Innan dess bör regeringen ha ändrat ellagen så att lokaliseringssignaler blir tillåtna och ett arbete bör ha gjorts för att, under Ei:s ledning, tekniskt samordna signaleringen och nätbolagens tariffmodeller med de smarta eltjänster som vi elhandlare erbjuder. Bara så kan vi få en elförbrukning som anpassar sig till både elproduktionen och elnätens kapacitet, något som skulle innebära stora samhällsekonomiska vinster.
4 Kommentarer
4 Kommentarer
Jimmie Kempe
27 mars, 2025: 2:22 e mHåller helt med i vad som skrivs i artikeln att utformningen borde vara bättre och relativt standardiserad.
Att inte Ei gjorde en standard för hur tariffen skulle vara utformad är tyvärr väldigt oturligt.
Tariffen skulle t.ex. kunna vara utformad så att vid de kvartar som man kan ha problem i nätet lokalt så aktiveras det att man får betala x^2 kr för varje x kwh/kvart som man förbrukar men också att man får tillbaka x^2 kr för varje x kwh/kvart som man producerar (så att batterier hos hushåll kan avhjälpa problem och så att jämförelsen mellan spotpris och effektavgift blir rättfram). Det kan både aktiveras när förbrukning är begränsande eller när produktion är begränsande fast med omvända tecken så man kan hantera kalla vinterdagar, elbilar som alla laddar den exakta kvart som elpriset är lägst eller att alla i ett villakvarter installerar solceller när nätet inte kan hantera det o.s.v.
Det kanske aktiveras 5-10% av årets mest utmanande kvartar och inte bara de exakta kvartar som är dimensionerande så man får en viss förutsägbarhet från effekten när det gäller både att designa smarta automatiska system men också när det gäller att planera nät.
Svårigheten blir hur man skall lokalisera det, kanske per fördelningsstation eller per mellanspänningsfack eller per transformator i enskilda nätstationer.
När det gäller rättviseaspekter så skulle man kunna bestämma att effekttarifferna också är flaskhalsintäkter likt som man har i transmissionsnätet mellan elområden. Intäkterna från effektavgifterna över en viss nivå skall användas för att årligen bygga bort de flaskhalsar som genererat mest intäkter från effektavgifterna då det är en indikator på att kunderna vill använda nätet mer trots att effektavgifterna avråder från det. Till skillnad från i transmissionsnätet och regionnätet så kan flaskhalsar i lokalnäten oftast byggas bort på 2 år så då hamnar de inte på hög medan man bygger bort flaskhalsarna som det gör för Svk. Samt innebär det att de kunder som tvingar fram en utbyggnad av nätet också har betalt för den
Grovt förenklat förslag ovan såklart och man kan tänka sig andra varianter men viktigast är att utformningen är standardiserad och att avgifterna kan användas där man har problem i nätet och att de kan få lov att agera som en enkel motpol mot spotpriset där man enkelt kan väga kostnaderna mellan de två målkonflikterna.
SvaraMartin Lundmark
27 mars, 2025: 8:43 f mHej, Tanmoy
Effekttariffer vill, starkt förenklat, hålla nere de framtida elnätskostnadsökningarna i redan byggda elnät på grund av elanvändarnas förändrade beteende.
Effekttariffer, riktade till till exempel villaägare, vill främst spegla belastningen i elnätets sista del mot villan och begränsa en ökad framtida elnätskostnadssökning genom att det krävs elnätsförstärkningar beroende på variation i effektbelastningar som i sin tur orsakar spänningsvariationer i elnäten vid villorna.
Elnäten till villaområden är de senaste, säg 50 åren, uppbyggda med Velanders formel som, starkt förenklat, utgår från den uppmätta årsenergin för att beräkna högsta effekten genom elnätet.
Bland annat, genom att vi idag mäter och i vissa fall styr effektuttaget timvis (till exempel utifrån elpriset) så börjar vi alltmer avvika på det sätt Velanders formel förutsätter effektflödet. Detta innebär att det kan det krävas stora och kostsamma ombyggnationer att klara kraftiga effektvariationer utan att samtidigt få spänningsvariationer vid villorna utanför normkraven (230 V +/- 10%).
Effekttariffen försöker, bland annat, minska behovet av framtida kostsamma elnätsförstärkningar genom att få effektflödet i den sista delen av elnäten (vid villorna) att variera mindre.
För att ge en starkt förenklad bild av hur spänningen i distributionsnäten till villorna regleras, så sker det inte vid den transformator (10/0,4 kV) som är närmast villorna, och som till exempel strömförsörjer 5–50 villor. Utan spänningsregleringen sker ett transformatorsteg uppåt, och gäller då till exempel 5–15 (10/0,4 kV) transformatorer.
Vid spänningsregleringen utgår man ifrån att effektflödet går mot villorna. Genom att mäta strömmen vid reglertransformatorn och med kännedom om elnätets impedans så kan man sedan grovt beräkna spänningen vid villorna.
Vänder man effektriktningen i elnäten då vänder även spänningsfallet. Sätter man solceller på ett villatak då måste den villan höja nätspänningen vid villan för att kunna mata in eleffekt.
Är det många villor som samtidigt i delar av elnätet matar in eleffekt, därför att det är starkt solsken, samtidigt som andra delar av elnätet tar ut mer eller mindre eleffekt till exempel för elbilsladdning eller vattenpool, då kan både högre och lägre spänning uppstå samtidigt i elnätet.
Menar artikelförfattaren att lokaliseringssignaler, på ett enkelt och bättre sätt, tar hänsyn till de faktiska spänningsvariationerna vid villorna (även med omvänd effektriktning). Att det dessutom medför att debiteringen för elnätskostnaden fördelas mest, till den som orsakar störst behov av elnätsförstärkningar och mindre till den som bidrar till mindre spänningsvariation.
Att man därmed undviker att kostnaden fördelas över alla villaägare utan hänsyn till de som orsakar behov av nätförstärkningar i redan byggda distributionsnät till villorna.
SvaraJohn L@Martin Lundmark
28 mars, 2025: 7:40 f m@ Martin Lundmark,
Problem jag ser att nätet var aldrig byggt att använda som det används nu. Sedan är det stor problemet, åtminstone ur rättviseperspektiv, är att det ger en signal att elnät är en lyxvara, dvs "har du råd tvättar du mitt på dagen eller laga mat samtidigt?"
Det är ju också tydligt att Ei har misslyckats med sin roll. Man lägger inte tydliga regler vad som ska gälla för alla nätbolag, utan nätbolagen får göra som de vill i ett monopol marknad. T.ex viss nätbolag gör ingen skillnad mellan sommar och vinter, trots att på sommaren så belastningen på elnätet lägre och produktionsdriven.
SvaraGöran Fredriksson
27 mars, 2025: 7:25 f mEffekttarifferna för nätet är onödiga för säkringskunderna. En fast avgift för hela säkringen kan vara grunden.
På sommar, höst och vår är det ingen risk för kapacitetsbrist i lokalnäten om det inte är fråga om ren misskötsel. På vintern kan en avskräckande förbrukningsavgift tillkomma när det är mycket kallt ut och risk för kapacitetsbrist. T.ex. vid – 10 grader ute enligt prognos dagen före. Gradtalet kan bero på det lokala nätets kapacitet och gradtalet därför bäst beslutas av det lokala nätbolaget. Detta skulle skapa ett kraftigt incitament för säkringskunderna att skaffa sig möjlighet att minska sin förbrukning av el och ersätta el med bränslen vid sträng kyla. Som det är nu kommer elförbrukningen i stället öka kraftigt när en stor mängd värmepumpar efterfrågar el som tilläggsenergi.
Vill man ha en finare indelning än säkringsstorlekarna kan tillkomma en effektavgift som kunden väljer.
Svara