Industrin och elkunder med eluppvärmda småhus erbjuder den största potentialen för efterfrågeflexibilitet. Drygt 7 500 MW är den maximala potentialen här, enligt Karin Alvehag på Energimarknadsinspektionen, som menar att det inte bara måste vara ekonomiska incitament som ska få marknaden att bli mer flexibel.

– För hushållskunder kan andra drivkrafter vara lika viktigt som att kunderna känner att de bidrar till samhällsnyttan, säger hon.

Energimarknadsinspektionen (Ei) har på regeringens uppdrag arbetat fram ett förslag på ett åtgärdspaket, som ska få efterfrågeflexibiliteten i det svenska kraftsystemet att öka. Förslaget är ute på remiss till den 21 april.

Tilltron till efterfrågeflexibiliteten som en pusselbit att möta kraftsystemets utmaningar är stort. Flexibilitetens potential handlar dock inte om att få kunderna att köra sina disk- och tvättmaskiner vid andra tillfällen än i dag – denna insats handlar bara om några hundra MW om året. Om man däremot kan få kunder som har eluppvärmda småhus att bli mer flexibla finns en potential på 5500 MW på vintern och 1500 MW på sommaren. Härtill har forskningsorganet NEPP identifierat 2000 MW inom industrin och då står de elintensiva aktörerna för huvuddelen: 1700 MW.

– Det här är våra huvudmålgrupper och flexibiliteten hos dessa går att få till på olika sätt. För villaägarna handlar det om att flytta last till en annan tidpunkt. Genom att utnyttja den värmetröghet som finns i huset kan det användas som ett energilager, utan att inomhustemperaturen påverkas påtagligt av den förändrade elanvändningen. För industrin kan det handla om att dra ner på sin elanvändning under särskilda tider, säger Karin Alvehag, analytiker på Ei och ansvarig för det förslag som myndigheten har tagit fram.

Den stora utmaningen är att få kunderna att inse fördelarna med att aktivt jobba med sin elanvändning. En viktig del i Ei:s åtgärdspaket går ut på att informera och få medvetna kunder. Ei föreslår informationskampanjer under några år för att få igång kunderna. Villakunderna är inte aktiva alls i dag, industrikunderna är aktiva i något större utsträckning – ett fåtal inom den elintensiva industrin är själva aktörer på elmarknaden – men även bland industrikunderna är kunskapen om möjligheterna att vara flexibel låg. Det visar en kundundersökning som Ei har genomfört.

– En liten klick är medveten, men fenomenet är fortfarande inte välbekant i industrisektorn. Det finns ett stort informationsunderskott generellt på kundsidan, säger Karin Alvehag.

Ei tror på marknadslösningar i första hand där det är frivilligt att bidra med sin flexibilitet. En viktig marknadsförutsättning för att realisera flexibilitetspotentialen är att prissignalen når fram till kunderna. Grunden för att få till mer flexibla kunder är därför att införa krav på dygnsvis timavräkning för samtliga elkunder. Det innebär att mätsystem som klarar av att samla in och rapportera den informationen måste etableras på elmarknaden. Ei har redan börjat utreda hur detta skulle kunna gå till och vilka krav som behöver ställas på smarta mätsystem. Ei har tidigare föreslagit att samtliga mätsystem bör uppfylla de nya funktionskraven till senast 2025.

En annan viktig marknadsförutsättning är att flexibiliteten är korrekt prissatt på samtliga nivåer i kraftsystemet. Här ser Ei bland annat potential för mer kostnadsriktiga nättariffer som bättre reflekterar nätets belastning över tid.

– Allt bygger på frivillighet och då måste vi skapa förutsättningar så att det blir enkelt för kunden att vara flexibel. Och det behöver inte bara vara ekonomiska drivkrafter hos kunderna, utan lika viktigt är att kunderna känner att de bidrar till samhällsnyttan. Jag brukar jämföra med att människor källsorterar, det är andra drivkrafter än ekonomiska bakom det beteendet, säger Karin Alvehag.

Ska man tolka detta som att ni inte ser att det är ekonomiska incitament för den enskilde kunden som ska driva den här utvecklingen?
– Våra simuleringar av kraftsystemet indikerar att prisvariationerna kommer att vara fortsatt låga i Sverige framöver vilket kommer att begränsa lönsamheten för flexibla resurser. Därför är det viktigt att andra komponenter i slutkundspriset så som nättariffen varierar över tid. Det är även viktigt att riva hindren på balansmarknaden så att energitjänsteföretag kan delta med kundernas flexibilitet på marknaderna närmare leveranstillfället.

Har ni övervägt att stimulera kundsidan med statligt ekonomiskt stöd?
– Eftersom efterfrågeflexibilitet är en ganska omogen marknad så kan det även vara motiverat att till en början subventionera utrustning som möjliggör automatisk flytt av last. Förutom att förstärka de ekonomiska incitamenten så ska signaleffekten av en sådan åtgärd inte underskattas. Därför föreslår vi att Energimyndigheten får i uppdrag av regeringen att ta fram ett investeringsstöd för styrutrustning av värmelaster.

I dag är elpriset väldigt lågt, skulle en utveckling mot en elmarknad med mer efterfrågeflexibilitet gynnas av ett högre elpris?
– Högre elpriser skulle få fler att uppmärksamma den här frågan. Industrin och hushåll skulle säkert reducera sin användning vid höga priser. För flytt av last är det dock prisvariationerna inom dygnet som är det viktiga. I de scenarier vi har gjort för 2030 kommer prisnivån att bli högre, men variationerna i elpriset kommer att vara fortsatt låg, trots att vi kommer att ha mer vind och sol i kraftsystemet. Det är fortsatt expansion av överföringskapacitet mellan Norden och övriga Europa som bidrar till den låga variationen.

Läs nästa vecka:  Nyttan med efterfrågeflexibilitet handlar om effektivt utnyttjande av produktionsresurser och mindre behov av nätinvesteringar