Skifferrevolutionen började i USA för mindre än tio år sedan, men har redan avsatt ett djupt avtryck i landet. Efter decennier av fallande nivåer, har gas- och oljeproduktionen exploderat, och det är bara början. När revolutionen sprids globalt kommer världens energikarta att ritas om.

De gas- och oljeresurser som behandlas har genomgående låg genomtränglighet vilket kräver horisontell borrning och fracking för kommersiell exploatering. Stora framsteg inom denna teknik har gjort utvinningen lönsam vid mitten 2000-talet. Först då skapades incitament för prospektering, så skifferresurserna är fortfarande ofullständigt utforskade. 

Aktuella beräkningar identifierar dock redan utvinnbara resurser av skiffergas som är fyra gånger större än USAs bevisade gasreserver. För oljan, där utvecklingen började 4 år senare, överstiger utvinnbara skifferresurser än så länge de bevisade reserverna med blott 66%. Synen på den totala resursbasen för olja och gas har genomgått en radikal förändring under de gångna tio åren.

Redan 2008 beräknades produktionskostnaden för skiffergasen ligga på samma nivå som kostnaderna konventionell gas. Skifferoljeresurserna blir ekonomiska i stor skala vid oljepriser på $50/fat, väsentligt mindre än kostnaderna för Kanadas oljesand eller Brasiliens nyfunna djuphavsfynd.

Skifferexploateringen karaktäriseras av hög produktion det första året med skarpa nedgångar under följande år. Nya brunnar måste ständigt borras för att stabilisera flödet. Investeringarna har korta paybacks och är känsliga för prisändringar.

Miljökritik har riktats mot skifferexploateringen, särskilt fracking-momentet: utsläpp av metan genom sprickor; slösaktig vattenförbrukning; och förorening av grundvatten. Under tryck från reglerande myndigheter, och med hjälp av teknisk nydaning är industrin på väg att komma tillrätta med dessa brister. Bättre isolering av borrhålen reducerar utsläppen; återvinning av vatten minskar förbrukningen; kritiken om vattenförorening är i regel obefogad, då fracking äger rum på helt andra djup än förekomsten av grundvatten.

Oljepriset sätts på världsmarknaden, och har inte nämnvärt påverkats av skifferrevolutionen i USA. Priset på gas sätts på regionala marknader som isoleras av höga transportkostnader. Figur 2 visar prisutvecklingen sedan 2003.

Gaspriset i Japan och Europa är länkat till oljan, och det har skenat med oljeprisutvecklingen. Gaspriset i USA är konkurrensutsatt, sedan 2009 har det legat på $4/mbtu eller mindre, efter ett ras på 40% från tidigare år, främst till följd av skifferrevolutionen.

En rimlig förväntan av prisnedgången på gas skulle vara minskad aktivitet för den priskänsliga skiffergasen. Så skedde också. Antalet riggar i gassektorn minskade från 1500 år 2008 till 900 år 2011; de flesta flyttades till exploatering av oljan som förblev dyr. Skiffergasproduktionen fortsatte dock att expandera till följd av häpnadsväckande produktivitetsökningar i den nya skifferindustrin (fig 3).

I kraft av skifferrevolutionen blev USA redan 2009 världens största gasproducent, och 2020 bedöms landet bli störst också på olja. Importhamnar för planerad gasimport byggs om för omfattande export. Den billiga gasen har ersatt kol i kraftindustrin, vilket minskat CO2-utsläppen med 10% mellan 2007 och 2012. Den har också radikalt förstärkt USAs konkurrenskraft i bl.a. petrokemi, stål och konstgödning.

USAs skiffergas- och -oljefynd är inte exceptionella. Den globala resursbasen bedöms vara väldig och geografiskt spridd, men den är än så länge outforskad. Aktuella försök att kvantifiera tyder på att USAs andel av resurserna utgör 9% av de globala när det gäller gas och 4% för oljan. Bl.a. Argentina, Australien, Kina och Ryssland sitter på väldiga skiffertillgångar.

Ett antal orsaker förklarar USAs ledande position i skifferrevolutionen, bl.a.:
• Lång erfarenhet av gas- och oljeexploatering, med väl utbyggd fysisk infrastruktur.
• Värdefull institutionell infrastruktur som främjar innovativt entreprenörskap.
• Markägare äger också det som är under marken, ett starkt incitament till skifferutvecklingen.
• En gammal tradition av små, oförvägna prospekteringsföretag.

Den vida resursspridningen talar för att USAs ledning är temporär. Revolutionen kommer snart att få internationell spridning. I dag är det omöjligt att förutse de långsiktiga konsekvenserna av en sådan utveckling för globala energimarknader. Följande spekulativa tankeexperiment ger dock en fingervisning om det möjligas gränser. Läsaren får avgöra om underliggande antaganden är rimliga.

Anta sålunda att världen utanför USA (ROW) är lika framgångsrik i utnyttjandet av sin resursbas (91% av den globala för gas; 96% för olja) som USA varit under de 8 åren 2005-2013 (USAs fortsatta produktionsökningar lämnas obeaktade), och att revolutionen i ROW inträffar under 20-årsperioden 2015-2035, dvs med tio års eftersläpning och i en takt som är mindre än hälften av den i USA. Då kommer 2035 års skifferproduktion av gas i ROW att motsvara mer än 70% av aktuell global gasproduktion. För olja blir siffran häpnadsväckande 112%! Lita på att en sådan utveckling transformerar de globala fossilmarknaderna i grunden, och att vi kan vinka farväl till Peak Oil.

Marian Radetzki
Professor i nationalekonomi