I Svenska kraftnäts simulering av en ny metod för kapacitetsberäkning har svenska kunder förlorat över en miljard kronor på sju veckor, skriver Mats Nilsson i en slutkommentar. Han efterlyser empiriskt material som underbygger Svenska kraftnäts påståenden.

Svenska kraftnäts svar på mitt inlägg är artigt men saknar egentligen innehåll som styrker vad de påstår. När det gäller handel är det viktigt att konstatera att med dagens kapacitetsberäkningsmetod ”förlorar” kunderna i det exporterande området medan kunderna i det importerande området ”vinner”. Med flödesbaserad kapacitetsberäkning lyckas de nordiska systemoperatörerna med konststycket att göra kunderna till förlorare i 22 av 28 observationer de sju första ”prov-veckorna”. De svenska och danska kunderna är sammantaget alltid förlorare i Svk:s simulering.

Beräkningar framtaget med data från källor Svenska kraftnät hänvisar till (ett genomsnittspris för perioden) samt faktiskt handlade volymer visar att svenska kunder förlorar 132 miljoner SEK i SE1, tjänar 93 miljoner SEK i SE2, förlorar 910 miljoner i SE3 och förlorar 199 miljoner i SE4. Svenska kunder går således rejält back. Med nuvarande beräkningsmodell hade det inneburit att kunder någon annanstans på ”marknaden” varit vinnare. Det tycks dock inte vara sant här.

Det är svårt att förstå vad Bergman och Ek menar med flexiblare lösningar med den nya modellen. Här vore det bra om de kunde exemplifiera en sådan lösning med någon timme där flödesbaserad kapacitetsberäkning faktiskt gjort något bättre och mer flexibelt. Jag talar då inte om ett teoretiskt exempel utan ett reellt exempel från de parallella körningar som nu pågår. Svenska kraftnät påstår att flödesbaserad kapacitetsberäkning är ett viktigt verktyg för att hantera morgondagens alltmer väderberoende system. Hur då? Vi vet att intradaghandeln som idag är en viktig marknad för omställningen kraftigt kommer att begränsas pga den nya beräkningsmetoden. Jag uppmanar därför Bergman och Ek att mer konkret berätta hur den nya metoden är till hjälp i detta avseende.

Vidare hävdar Svenska kraftnät att handeln mellan elområdena ökar, men utan att visa det. Det är återigen önskvärt att Svenska kraftnät inte bara säger något utan med faktiskt empiriskt material underbygger sina påståenden.

Svenska kraftnät menar vidare att den samhällsekonomiska nytta som beräknas tillfaller hela elmarknaden. Svenska kraftnät tycks avgränsa elmarknaden till att handla om bara ”spotmarknaden” (dagen-före marknaden), i det geografiska området Norden.

Jag är tveksam till att de i sammanhanget små samhällsekonomiska vinsterna flödesbaserat ger på spotmarknaden faktiskt väger upp förlusterna i utebliven intradaghandel, dyrare riskpremier i en mer komplex finansiell marknad samt nödvändigheten för systemoperatörerna att hålla mer reserver. Detta är dock fortfarande en öppen empirisk fråga. Det tycks dessutom ske en förmögenhetsomfördelning från kunder till producenter. Min uppfattning är att Svenska kraftnät medvetet missleder oss när de uteslutande pratar om den samhällsekonomiska effektiviteten på spotmarknaden. De är väl införstådda i ovan nämnda problematik.

Slutligen blir det helt bakvänt att påstå att transparensen ökar med flödesbaserad kapacitetsberäkning. För att transparensen ska öka måste den nya informationen öka förståelsen av vad som egentligen sker. På spotmarknaden kommer framtidens prisbildning att bli smått omöjlig att förklara för ens väldigt begåvade medborgare.

För svenska elkunder tycks det de första sju prov-veckorna ha uppstått mer än en miljard anledningar att kräva ett mer verklighetsbaserat försvar av den nya modellen än vad Svenska kraftnät hittills åstadkommit.