DEBATT
Socialdemokraterna bör avstå från att gå in i en uppgörelse med Tidöpartierna om kärnkraften enbart för att få bort frågan från dagordningen, skriver Tomas Hallberg, ordförande för 100% förnybart. Vad är vitsen att gå in i överenskommelser med partier som visat att man inte hedrar uppgörelser, frågar han.

En långsiktigt stabil energipolitik efterfrågas av alla energimarknadens parter. Men inte till vilket pris som helst. När Socialdemokraterna nu meddelat att man vill gå in i en överenskommelse med Tidö-partierna om kärnkraften är det viktigt att inte jubla för tidigt. Först måste korten synas väl.

Bild: Dagens Nyheter rapporterar om utvecklingen av energipolitiken. Från dn.se.

Den senaste energiöverenskommelsen i juni 2016 såg ut att kunna hålla länge. Inte nog med att Socialdemokraterna och Moderaterna för första gången stod för en gemensam energipolitik, men med på noterna var också Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna, vilket tycktes borga för en långsiktigt stabil uppgörelse. Från Moderaterna och Kristdemokraterna var eftergiften att statligt stöd för kärnkraft i form av subventioner inte skulle införas och att 100% förnybar elproduktion år 2040 sattes som övergripande målsättning. Från Centerpartiet och Miljöpartiet var eftergiften att öppna upp för möjligheten att ersätta befintliga reaktorer i takt med att de nådde sin ekonomiska livslängd. Effekten av uppgörelsen lät inte vänta på sig: utbyggnaden av förnybar elproduktion satte ordentlig fart.

Den utvecklingen hade kunnat fortsätta om inte Kristdemokraternas Ebba Busch behövde hitta en profilfråga och meddelade att hon ville se fler och nya kärnkraftverk i Sverige. Möjligtvis räddade utspelet kvar KD i riksdagen, och under alla förhållanden innebar det att KD – som inför kärnkraftsomröstningen 1980 stått för linje 3 och understrukit att kärnkraft innebär ”ett övergrepp mot Guds natur” – satte ny kärnkraft som en av partiets viktigaste frågor.

I december 2019 lämnade Kristdemokraterna och Moderaterna energiöverenskommelsen. Den stabilitet som dragit till sig investerares intresse för ny förnybar energi rämnade och utbyggnaden av förnybar elproduktion stannade av.

Inför en ny uppgörelse måste Socialdemokraterna vara realister. Vad är vitsen att gå in i överenskommelser med partier som visat att man inte hedrar uppgörelser? Valstrategiskt ligger möjligen en vinst för Socialdemokraterna i att få bort energipolitiken från valrörelsedebatten. Men Tidöpartierna är minst lika angeläget inför valet 2026 som tidigare att fortsätta kärnkraftspolemiken, då tro och tyckande är betydligt enklare för dem än att bygga politiken på än fakta.

Men det som är fakta att utgå ifrån är att omställningen måste gå snabbt om vi ska klara klimatet, jobben och välståndet. Att elektrifiera transport- och industrisektor är en av de viktigaste pusselbitarna här. För att nödvändiga investeringsbeslut ska tas i närtid krävs att investerarna kan lita på att man har tillgång till den el som behövs – till en kostnad som är lägre än i konkurrentländerna. Fortsatt utbyggnad av förnybar elproduktion är det som går snabbast och är det som har lägst pris. Dyr kärnkraft på lång sikt är helt enkelt inte svaret på vad som driver på omställningen här och nu.

Socialdemokraterna bör därför avstå från att gå in i en uppgörelse enbart för att få bort frågan om ny kärnkraft från dagordningen. Det kommer inte att lyckas. För partier som hellre blickar bakåt än framåt kommer ”ännu mer kärnkraft” fortsätta vara det mantra man återkommer till när man avkrävs svar på hur man ska skynda på omställningen.