Oklarheten kvarstår om vad EU-besluten om elpristak och solidaritetsavgifter innebär för Sveriges del. I Finland ifrågasätter energiministern EU-kommissionens siffror. Kommissionen själv har tidigare varnat för att åtgärderna kräver noggrann reglering och förutsätter detaljerad kunskap om enskilda anläggningars driftsätt.

Svenska regeringens pressmeddelande i går (3 oktober) gav ingen tilläggsinformation till det som tidigare meddelats från EU:s energiministermöte i fredags (30 september).

Bild: Vindkraften kan komma att få ett intäktstak.

Regeringen bekräftar att medlemsländerna under perioden 1 december – 31 mars förbinder sig att minska elförbrukningen med fem procent under vissa högpristimmar och på frivillig basis verka för att minska den totala elförbrukningen med 10 procent.

Ett tillfälligt intäktstak på 180 euro/MWh införs under perioden 1 december – 30 juni för vissa kraftslag, ”där producenternas intäkter har varit exceptionellt höga samtidigt som deras produktionskostnader inte ökat”, till exempel el från vindenergi, solenergi, biomassabränsle eller kärnkraft.

Vidare ska de producenter från olje-, gas-, kol- och raffinaderisektorn ”som tjänat på de extrema prisökningarna” betala ett solidaritetsbidrag, som, till exempel, kan användas för stöd till slutkunderna.

Centralt i EU-beslutet är att medlemsländerna fritt kan välja lämpliga åtgärder för att minska elförbrukningen och att åtgärderna är valfria när det kommer till att samla in och omdirigera ”överintäkterna”.

En rundfrågning inom energibranschen i går gjorde klart att alla nu inväntar tydligare besked om vad som är att vänta.

Att EU-kommissionen själv är medveten om komplikationerna framgår av ett meddelande från kommissionen den 23 mars i år gällande ”nödåtgärder för att begränsa effekterna av höga elpriser”. Fyra alternativ för omedelbara åtgärder och förberedelser inför den kommande vintern diskuteras:

1. Interventioner i detaljistledet: direktstöd till konsumenter genom värdebevis, skatteavdrag eller en ”aggregationsmodell”

2. Interventioner i grossistledet som rör bränslepriset för producenter av fossil el

3. Interventioner i grossistledet för att införa ett pristak på grossistmarknaden för el

4. Regleringsåtgärder på elmarknaden: begränsning av vissa marknadsaktörers avkastning

Till exempel sägs om nackdelarna gällande alternativ B, det som närmast motsvarar ”solidaritetsbidraget”, att det ”skulle kunna snedvrida elflödet i grannländerna i och utanför EU och utlösa flöden från länder som tillämpar referenspris till länder som inte gör det utan hänsyn till bristsituationer, försörjningstrygghet eller relativa kostnader”.

Om alternativ C, förslaget om ett pristak, sägs att det ”kan krävas stark reglering för att säkerställa att elproducenternas anbud som överstiger pristaket (på vilka rätten till ekonomisk ersättning baseras) är ’rimliga’. Det kan också krävas reglering för att säkerställa att producenter vars kostnader ligger under pristaket inte lämnar anbud över taket (för att få ett högre pris). Detta kan komma att kräva en noggrann reglering av anbuden, vilket kan leda till komplexitet.”

I praktiken skulle detta alternativ kräva detaljerad kunskap om enskilda anläggningars kostnadsstrukturer och driftsätt.

I EU-meddelandet varnas vidare för risken att ett pristak även skulle kunna ”snedvrida elflödet på den inre marknaden och utlösa flöden från länder som har infört pristak till länder som inte har gjort det, utan hänsyn till bristsituationer. Vidare skulle alternativet på ett otillbörligt sätt gynna EU:s grannländer, som skulle få el som subventioneras av medlemsstaterna.”

Utöver detta varnas ytterligare för att pristaksalternativet skulle ”snedvrida elflödet på den inre marknaden på grund av bristen på prissignaler och äventyra försörjningstryggheten. Precis som med alla alternativ som minskar kostnaderna för konsumenterna skulle det kunna öka användningen av fossila bränslen, öka EU:s importberoende och minska försörjningstryggheten.”

I Sverige har SKGS, basindustrins energisamarbetsorganisation, gått ut med ett ifrågasättande av ett pristak för inframarginell elproduktion, det vill säga elproduktion som normalt sett inte sätter elpriset. I svensk kontext vindkraft, solkraft och kärnkraft.

”Förslaget innebär ett sätt att finansiera ett stöd till kunderna genom att minska intäkterna för nämnda kraftslag. Förslaget har flera utmaningar, bland annat hur man ska hantera producenter som sålt sin produktion bilateralt och möjligheten att komma undan systemet genom att sluta sälja sin el på elbörsen och i stället sälja den bilateralt.”

”Att på detta sätt beskatta bort elproducenternas övervinster riskerar även att ta bort incitament att bygga ny fossilfri produktion, detta i ett läge när ny fossilfri är lösningen till problemet”, säger SKGS.

På Svensk Vindenergi menar vd:n Daniel Badman att energiministrarnas beslut den 30 september kan förvärra energikrisen: ”Som förordningen ser ut nu hindrar den inte EU:s nationella regeringar från att anta ytterligare skatter och vidta okoordinerade åtgärder för olika typer av elproduktion.”

”Vissa nationella regeringar planerar redan nya skatter utöver EU:s nödåtgärder, till exempel skatter på elproducenternas totala intäkter, snarare än på deras vinster. Detta riskerar att stoppa investeringar i förnybar energi”, säger Daniel Badman.

I Finland är talförheten större, även på regeringshåll. Till exempel påpekar regeringen att den förslagna solidaritetsavgiften bara omfattar energiproducenter vars intäkter till mer än 75 procent härrör från fossil energi. Avgiften drabbar därmed inte någon elproducent alls i Finland.

Vad gäller förslaget om pristak anser energiministern Mika Lintilä i intervjuer att de 140 miljarder euro, som EU-kommissionens uppger att pristaket ska generera, är en ”överdriven” siffra. Ett mått på osäkerheten för finländsk del är Lintiläs gissning att pristaket i Finland kan komma att motsvara allt från tio till hundra miljoner euro.

Den högsta tjänstemannen i energiavdelningen på Lintiläs ministerium, Riku Huttunen, säger att pristaket för Finlands del i praktiken innebär en skatt: ”Att få till den är extremt utmanande. Vi behöver tillsammans med finansministeriets skatteavdelning undersöka hur detta är möjligt att genomföra. Vad gäller verkställigheten är tidtabellen mycket tuff.”

Riku Huttunen preciserade nyligen sin syn på idéerna om pristak och prisreglering bland annat så här:

”De har alla ett grundläggande problem: om vi sänker priserna på ett konstgjort sätt, kommer vi på kort tid att antingen behöva gå in för att reglera energin eller börja ge vissa marknadsaktörer stora ekonomiska kompensationer.”

”Till exempel bör vi bara efter noggrant övervägande ge oss in i modifieringar av EU:s elmarknadsmodell. Den marginalkostnadsprissättning som många nu ifrågasätter är de facto direkt tagen från grundkursen i ekonomiutbildningen, ingen specialitet för elmarknaden”, enligt Riku Huttunen.

Till samma kategori hör förslagen att stänga gränserna och för elens del gå in för att klara sig på egen hand.

”Sådant skulle vara dyrt och farligt. Få länder klarar att i varje stund vara självförsörjande. Dessutom drar vi alla nytta av elhandeln, helt i enlighet med den internationella ekonomins logik. Om Norge eller vilket land som helst skulle stänga sin handel, skulle det förutom ett regelbrott även vara en självisk handling, plus att det skulle spela Putin i händerna.”

Sådana politiska interventioner ”skulle dessutom på ett negativt sätt påverka företagens verksamhetsmiljö och investeringsvilja. Investeringar är trots allt den enda vägen för att ren och ny teknologi ska tas i bruk”, förklarar Riku Huttunen.