En folkbildande bok om gasen och hur denna är nödvändig för livsviktiga insatsvaror i industrin, som för dricksvattenproduktionen.

En beskrivning om hur gasen missförståtts och missaktats av politiker, myndigheter och media och som hävdar att Energimyndigheten arbetar med en politisk agenda.

Gustav Boëthius bok ger en unik och initierad inblick i en värld som, anser han, länge har förpestats av okunskap, rädsla och hemlighetsmakeri.

Second Opinion publicerar i dag Gustav Boëthius bok Ledningen. Den ledning som titeln syftar på är det rör som försörjer det västsvenska gasnätet med gas. Ordet står som synes i bestämd form. Det finns ett enda rör, en ledning, och praktiskt taget hela tillförseln av gas in i systemet bygger på den.

Bild: Gashattar markerar ledningen som transporterar gas till industrier i södra och västra Sverige. Foto: Swedegas.

Händer något med röret, som går från Dragör i Danmark längs havsbottnen till Malmö, blir effekten nästan omedelbar. Efter ungefär tolv timmar är gasen i den svenska delen av nätet förbrukad.

Något gaslager värt namnet finns inte. Leveranserna till slutmottagarna sker just-in-time.

Effekten av ett brott på ledningen går knappast att föreställa sig. Det största problemet är inte att 28 000 hushåll i sydvästra Sverige blir utan gas för sin uppvärmning. De riktigt stora problemen härrör sig till de industrier som använder gasen i sina processer. Dessa industrier producerar livsviktiga insatsvaror, till exempel de som är oundgängliga för att vattenproducenterna i Sverige ska kunna rena sitt vatten från hälsofarligt innehåll och göra det drickbart. Det finns inga lager av betydelse av de här insatsvarorna och det är oklart i vilken mån de kan köpas på annat håll.

Till råga på allt tar de industriella gaspannorna och ugnarna i regel skada om gasen plötsligt försvinner. Anläggningarna måste kylas ner mycket långsamt och i god ordning. Att bygga nya ugnar kan i vissa fall ta många år.

Att dricksvattenproduktionen slås ut är bara en sak. Även en mängd andra för samhället och industrin kritiska processer blir plötsligt utan ingredienser. Bland annat drabbas Sveriges enda sockerfabrik, vars produkter är nödvändiga i en stor del av Sveriges livsmedel – och för övrigt också i insulintillverkningen. Det drabbar tillverkningen av järnpulver – som produceras i avancerade, unika processer och som är en kritisk substans i en mängd annan industriproduktion, i Sverige och globalt.

Alla detta hänger alltså på den – i europeisk jämförelse ytterst obetydliga – mängd gas som från Danmark trycks över till Sverige (8 TWh per år). Försök har gjorts att skapa alternativa leveransvägar – de har alla obstruerats eller stoppats av svenska politiker. Senast när regeringen hösten 2019 stoppade bygget av en LNG-terminal i Göteborg.

Den myndighet i Sverige som har gasförsörjningen som sitt ansvarsområde, Energimyndigheten, har heller aldrig på allvar tagit sig an detta. Tvärtom har försök att skapa uppmärksamhet i gasfrågan tystats ner och den avdelning, som haft frågan på sitt bord, har hållits konstant underbemannad. Med Gustav Boëthius ord har den svenska gasfrågan under många år förpestats av okunskap, rädsla och hemlighetsmakeri.

Energimyndigheten har kommenterat boken.

Sammantaget är Ledningen en exceptionell bok med flera berättarlager.

1. Det är en lärobok om gas (metan, CH₄), den grundläggande kemin och historiska bakgrunden kring denna energikälla, och om gasens roll i Europa, även för Sveriges del. Det är en beskrivning av vad gasen verkligen används till – inte bara för uppvärmning av ett antal bostäder och i viss mån för elproduktion i bristsituationer, utan alltså även för en mängd kritiska industriella processer.

2. Det är en beskrivning om hur gasen missförståtts och missaktats i den allmänna debatten, på politiskt håll, hos ansvariga myndigheter och av media, som alla kan sägas ha gravt försummat sitt uppdrag. I kontexten finns en tydlig ingrediens av ”grön” politik – eller vad som uppfattas som grön politik. Emellanåt skymtar ett slags antigasagenda, av det mer eller mindre uttalade skälet att gasen i fråga har fossilt ursprung. (En sanning med viss modifikation, enligt senaste uppgifter är gasen i det västsvenska gasnätet till 37,5 procent biogas, till allra största delen danskproducerad.)

3. Det är en beskrivning inifrån den ansvariga myndigheten om en organisationskultur med starka drag av en politisk agenda och, baserat på beskrivningen, ett oansvarigt och oprofessionellt ledarskap. Framställningen bygger i hög grad på dagboksanteckningar, som Gustav Boëthius fört löpande. I början mest för sin egen skull, men småningom som en dokumentation för att skydda sig själv och kollegorna mot myndighetsledningen.

4. Det är en unikt initierad beskrivning av den europeiska gaspolitiken så som händelseförloppet utvecklades både före och under den allra mest kritiska perioden, med sprängningen av Nord Stream som en klimax. I detta satt Gustav Boëthius på första parkett, som den ledande delegaten för Sverige i de internationella sammanhang där gasfrågorna avgjordes. Han gjorde i detta uppdrag även substantiella insatser för att minska risken för att gasleveranserna till Sverige skulle stängas av.

5. Till detta kommer en under framställningens gång växande och dramatisk insikt om den utsatthet som Sverige försatt sig i, av egen förskyllan. En utsatthet som knappt någon haft en aning om och som politiskt varit en ickefråga. Sveriges försörjningssäkerhet hänger alltså på ett rör, ett enda rör längst ute i det europeiska gassystemet, där alla andra vid en kris först kan ta sitt, innan möjligen någon gas återstår för Sverige.

Gustav Boëthius, till utbildningen både kemist och statsvetare, baserar sin beskrivning främst på sina närmare fyra år som handläggare på Energimyndighetens enhet för trygg energiförsörjning, en tjänst där han steg för steg kartlade den verklighet han de facto hade att arbeta med. För första gången någonsin inom myndigheten efterfrågades genom honom på allvar kundperspektivet, frågan om vad gasen i Sverige egentligen används till.

Gustav Boëthius

Gustav Boëthius har relevanta erfarenheter av energiförsörjningsfrågorna också internationellt, bland annat från energiorganet IEA, där han arbetade just med gasfrågor, för övrigt vid den tid då Ryssland inledde sitt krig mot Ukraina 2014 och den europeiska gasförsörjningen i ett slag fick högsta politiska prioritet.

Gustav Boëthius skriver rappt och fyndigt, med känsla för dramatiken i händelserna, med blick för detaljer och en hög nivå av underfundig humor. Boken har goda förutsättningar att bli en klassiker. Second Opinion ska i några artiklar ge närmare exempel på de frågeställningar som boken beskriver.

Köp boken på Adlibris eller Bokus.

***

Second Opinion har tidigare beskrivit samspelet mellan elsystemet och gasen.