Synen på mothandel framstår allt mer som en skiljelinje mellan energiaktörerna. ”Rent legalt kan vi använda mothandel som ett redskap, men jag menar att mothandel är en ineffektiv metod som ger felaktiga marknadspriser”, säger Svenska kraftnäts strategiska driftchef Erik Ek.

Nyligen (3 december), vid ett möte arrangerat av NORDREG (de nordiska regulatorerna) i Köpenhamn, hettade det till gällande Västkustsnittet (se fakta i slutet av artikeln). De aktörer i Danmark och Norge som gör affärer med varandra behöver det svenska elnätet för sina leveranser, men får ofta inte den tillgång till detta nätavsnitt som de skulle önska.

Trots allt har tillgängligheten genom flaskhalsen under det senaste halvåret ökat rejält, enligt den redovisning Erik Ek gav vid Köpenhamnsmötet. Detta som resultat av ett antal åtgärder som Svenska kraftnät testat, nämligen en kombination av att försöka göra mer realistiska antaganden om de förestående flödena och ökad acceptans för att ta finansiell risk i de lägen då nedregleringsbuden inte räcker till.

Före testperioden, som inleddes den 17 juni, hölls de sex berörda utlandskablarna i Sydsverige i år öppna för handel till 66-69 procent. Under perioden 17 juni – 18 november blev motsvarande siffror 82-87 procent, alltså en mer än 20-procentig förbättring.

”Trots svårigheterna förbättrade vi på ett remarkabelt sätt kapacitetsallokeringen. Det är väldigt positivt för elmarknaden. En förutsättning för att öka risktagningen är att det finns nedregleringsbud, så att det faktiskt går reglera ner överlaster i nätet när för mycket kapacitet delats ut – då handlar det inte om säkerhetsrisk, utan bara en finansiell risk”, enligt Erik Ek.

Han tror att Svenska kraftnät kan klara att förbättra allokeringsmetodiken lite till. Men huvudfrågan kvarstår, det behövs mer kapacitet i nätet för att möta marknadens behov, och innan en ny ledning är på plats kan kapaciteterna öka till ytterligare nivåer endast om nedregleringsvolymerna ökar.

”För det krävs att prissignalerna når ut, så att den som skapar obalans även bär kostnaden för dess konsekvenser. Och parallellt att de aktörer som utvecklar flexibilitet ges möjligheter att tjäna pengar på den”, säger Erik Ek.

På längre sikt kommer flaskhalsproblemet i Västkustsnittet att vara borta, förklarar han. Det sker i en stegvis process.

Västkustsnittet för el från Danmark till Norge (röd pil)

Ett kanske oväntat steg i den riktningen ges av nedstängningen av reaktorerna Ringhals 1 och 2. Sett i ett helhetsperspektiv påverkar nedstängningen Sveriges och Nordens effektförsörjning negativt, men för transiten i Västsverige är följden att mer utrymme frigörs i Västkustsnittet.

Nästa stora steg blir introduktionen av flödesbaserad kapacitetsberäkning, planerad till slutet av 2021. Med det ska flaskhalshanteringen och prissättningen för aktörerna i princip sköta sig själv.

”Den som har störst nytta av kapaciteten får den. Skulle till exempel Danmark ha störst nytta, tilldelas all kapacitet till Danmark direkt i marknadsalgoritmen hos börserna”, säger Erik Ek.

För att fysiskt få bort flaskhalsen måste dock ledningen Stenkullen-Skogssäter (se fakta i slutet av artikeln) förverkligas. Planeringstidtabellen säger slutet av 2023, förutsatt att regeringen snabbt beviljar den begärda koncessionen. I skrivande stund verkar den saken osäker.

En öppen fråga är också om Svenska kraftnät gällande de sex utlandsförbindelserna kommer att klara ACER:s (regulatorernas europeiska organisation) krav, fastställt i samband med att den flödesbaserade kapacitetsberäkningen introducerades i Kontinentaleuropa. Kravet är att minst 70 procent av transmissionskapaciteten ska ges till marknaden.

”Vi har i dagarna gått in med ansökan om derogation, alltså anstånd för att under 2020 få arbeta med saken och utarbeta en handlingsplan”, säger Erik Ek.

Tabellen ovan antyder att Svenska kraftnät inte ligger långt från målet. Så här ser statistiken ut mer i detalj för testperioden 17 juni – 18 november:

”Ser man till alla data för hela år 2019 för alla sex kablarna, så levererar vi totalt över 70 procent i medeltal på var och en av dem. Vi ser också att om man jobbar med en del åtgärder, så kan siffran höjas ytterligare. Men att leverera över 70 procent även under de tuffaste timmarna är en omöjlighet.”

Den åtgärd som framför allt kunde förbättra läget är enligt Erik Ek att försöka överföra en del, i dagsläget ofta outnyttjad, kapacitet i intradagshandeln mellan Danmark och Sverige till day-a-head-handeln.

”För att klara den flytten behövs i första hand hjälp av vindkraftsproducenterna i Sverige och Danmark”, säger han.

Vid Köpenhamnsmötet uppstod ”en ganska tuff dialog” om mothandeln.

Erik Ek: ”På sina håll tycker man att vi bara ska släppa på full kapacitet och mothandla som standardmetod. I vår organisation ser vi det som snedvriden marknadsstyrning och ineffektivitet.”

En sådan lösning har genom politiska beslut skapats vid den dansk-tyska gränsen i ett försök att pressa Tyskland att dela landet i elprisområden. Aktörerna i den dansk-tyska handeln beskrivs för tillfället ”tälja guld med fällkniv”.

”Samma kraft som på börsen handlas åt ena hållet handlas nästa dag i realtid tillbaka. Men kan det verkligen vara en sund utveckling”, frågar Erik Ek. ”Vi ska förhålla oss till den fysiska världen och inte den fiktiva. Annars kan man lika gärna låtsas att man har en kabel till valfritt land, i säg Afrika, och börja mothandla med aktörerna där och betala kapaciteter för att man därifrån ska kunna skicka kraft till Sverige.”

”Vi vill inte ägna oss åt mothandel, även om grannländerna ber oss göra det. De leder till felaktiga prissignaler och ett marknadsutfall som det sedan blir en operativ sak att justera, om det ens går. I Norden är vårt uttalade mål att få fram en marknad som stöttar också driftsäkerheten – de ska ligga så nära varandra som möjligt, men på kontinenten verkar man inte alltid så intresserad av det. Det visar den nyligen publicerade budområdesstudien i Europa. ACER kallar studien för ett stort fiasko.”

”Tydligen verkar bara Norden anse att elprisområden som stämmer överens med fysikens lagar hjälper till att ge mer och korrekt kapacitet”, kommentarer Erik Ek.

I ett avseende lyfter han fram Danmark som det bästa exemplet i Norden:

”De danska vindaktörerna är föredömligt aktiva på reglermarknaden, och deras vindkraft är operativt styrbar på nivåer ljusår över den svenska. Vi för en kontinuerlig dialog med danskarna och får bra stöd av dem. Med tanke på den pågående snabba vindkraftsutbyggnaden måste de svenska aktörerna bryta sin passivitet. Vindkraft är framtiden, men bara om framtiden är flexibel.”

På dansk sida uttrycks skepsis mot Svenska kraftnät. Så här kommenterar Carsten Chachah, chefkonsulent på Dansk Energi:

”Diskussionen om handelsbegränsningarna mellan Danmark och Sverige har pågått i flera år, utan att något nytt kommit upp på bordet från Svenska kraftnät. Vid regulatorernas senaste workshop, i juni i år, förklarade Svenska kraftnät att man skulle börja ge ut mer kapacitet vid gränsen och mothandla, om interna begränsningar uppstod. Men vi ser nästan ingen mothandel under de timmar då kapaciteten är reducerad och behov av mer kapacitet finns från dansk sida.”

”Vi har på vårt håll visat att betydande nedregleringsresurser finns i Danmark. Utöver det bör det logiskt sett finnas nedregleringsresurser också i Sydsverige, om Svenska kraftnät efterfrågar sådana. Det gör Svenska kraftnät tydligen inte, och man säger öppet att man inte ser mothandel som en riktig lösning, trots att den är ett krav i lagstiftningen.”

”Handelsbegränsningarna är oacceptabla, och vi kommer från vår sida att öka fokus på problemställningen. När avtalet mellan EU-kommissionen och Svenska kraftnät utlöper nästa år, ska handelskapaciteterna mellan Danmark och Sverige normaliseras. Svenska kraftnät har haft ett årtionde på sig att lösa problemen, så vi ser ingen grund till att Svenska kraftnät ska kunna få undantag från 70-procentskravet i Clean Energy Package-förordningen”, säger Carsten Chachah.

Erik Ek menar för sin del att sakskäl talar för att konflikten nu kan tonas ner. Parterna har ett gemensamt intresse av att genom aktiva åtgärder utforma lösningar som ökar handelsutbytet.

”På dansk sida kan man lita på att vi på Svenska kraftnät gör allt som står i vår makt för att öka kapaciteten. Personligen driver jag denna agenda och träffar i det syftet ofta de svenska vindkraftsaktörerna. Det vi inte kan nonchalera är den fysiska verklighet som styr nätet. Målet måste vara att få fram marknadslösningar som samtidigt stöttar driftsäkerheten”, säger han.

***

Mothandel
Mothandel innebär att ”den systemansvariga, i driftskedet, beordrar ökad produktion eller minskad förbrukning på underskottssidan av snittet och samtidigt minskad produktion eller ökad förbrukning på överskottssidan”. Den ökade produktionen och minskade förbrukningen ersätts ekonomiskt inom prisramen för reglerkraftmarknaden och betalas i slutändan alltså av slutkunderna.

Västkustsnittet
Under lång tid har det så kallade Västkustsnittet varit en källa till konflikter. Transmissionskapaciteten på 2200 megawatt i denna flaskhals – den 74 kilometer långa sträckan mellan Stenkullen och Skogssäter, strax öster om Göteborg – räcker inte till för alla. Så vem ska få överföra el genom flaskhalsen, och på vilka villkor ska det ske?

När stamnätet i tiden byggdes, var kärnkraftverket i Barsebäck med sina 1200 megawatt en central del av ekvationen. Med denna stora elproduktion på plats i Skåne var behovet av storskalig eltillförsel utifrån begränsat. Billig ej oljeberoende energi efterfrågades från grannländer som Danmark och stora förbindelser byggdes för export. Sedan, efter politiska beslut, lades Barsebäckreaktorerna ned (1999 respektive 2005) och spelplanen förändrades. Vindkraft byggdes ut i första steget i Tyskland och Danmark och flödena i systemet ändrades radikalt.

En annan väsentlig händelse var Norges negativa besked (i april 2013) att medverka till det som gått under benämningen Sydvästlänkens västra gren, en elledning som skulle ha förbundit småländska Barkeryd med Tveiten söder om Oslo. Med den ledningen på plats, ett mål som Svenska kraftnät drev, skulle dagens flaskhalsproblem vara av avsevärt mindre dignitet.

Tonläget har skärpts i takt med den snabba vindkraftsutbyggnaden. Framför allt hämmar flaskhalsen i Västkustsnittet de danska vindkraftsproducenternas affärer med Norge.

I en affekterad debatt på Altinget hösten 2018 beskylldes ”svenskarna” av Anders Stouge, vice vd på Dansk Energi, för att i strid mot EU:s marknadsregler begränsa förbindelserna från både Själland och Jylland.

”I genomsnitt kunde Danmark bara utnyttja cirka 70 procent av kapaciteten på elkablarna från Danmark till Sverige. Det motsvarar att var tredje färja från Helsingör skulle bli nobbad i Helsingborg, att vart tredje tåg från Köpenhamn skulle nekas ankomst i Malmö och att omkörningsspåret på Öresundsbron skulle stängas, så att man bara fick köra på innerspår och nödspår.”

Niclas Damsgaard, då tf chef för Svenska kraftnäts systemdivisionen, menade i ett svar att man på dansk sida nonchalerade de fysiska realiteterna, som att Västkustsnittet består av ett fåtal transmissionsledningar som belastas hårt vid norrgående flöden.

”I den nordiska elmarknadsmodellen strävar vi efter att ha en nära koppling mellan marknaden och elsystemets fysiska sammansättning. I den här situationen tillämpar Svenska kraftnät en metod där kapaciteten på sex berörda utlandsförbindelser begränsas proportionellt i förhållande till sin maximala kapacitet, så att den tillgängliga kapaciteten fördelas på ett så transparent och rättvist sätt som möjligt.”

Det här sker i kraft av ett undantag från EU som löper ut med utgången av april 2020.