DEBATT
Hela tanken med den nya modellen för att finansiera kapacitetshöjande åtgärder är att den ska locka till nya lokala investeringar. Det skriver Martin Nilsson, kraftsystemspecialist på Svenska kraftnät med anledning av Second Opinions intervju med Hans Fogelberg på Västra Götalandsregionen. Svenska kraftnäts bedömning är att regelverket inte tillåter att nätägaren tar kostnaderna.

I Västra Götaland pågår en omfattande elektrifiering. Prognoserna pekar på att elanvändningen i regionen ska fördubblas inom 10 år. Svenska kraftnät har flera pågående nätutbyggnadsprojekt i området, men det är en utmaning att tillmötesgå det kraftigt ökade effektbehovet i tid. Därför har vi, Svenska kraftnät, tillsammans med Vattenfall Eldistribution, tagit fram ett koncept om kapacitetshöjande åtgärder i syfte att kunna ansluta industrier tidigare än vad befintlig nätstruktur tillåter. Konceptet testas nu i en pilot i Västra Götaland men skulle kunna användas även på andra ställen om det blir lyckat.

Hans Fogelberg på Västra Götalandsregionen har i en intervju här på Second Opinion kritiserat konceptet på en rad punkter.

Huvudinvändningen från Hans Fogelbergs sida är att kostnader för kapacitetshöjande åtgärder, som den vi har tagit fram, ska betalas av ”industriaktörer” och inte av kollektivet, alltså samtliga elkonsumenter. Vår bedömning av regelverket som styr detta är att det inte finns juridiska möjligheter att nätägaren skulle ta dessa kostnader. Därtill, om nätföretagen och Svenska kraftnät skulle behöva göra kapacitetsåtgärder – av det slag som konceptet innehåller – kostnadsfritt är det svårt att se en bortre gräns på efterfrågan och kommande kostnader. Det skulle dessutom finnas en överhängande risk att flera åtgärder görs som sedan aldrig kommer industrin tillgodo om inte industrin själva har åtaganden utöver den förfrågan de gjort. Det skulle inte vara samhällsekonomiskt försvarbart om nätföretagen behöver bekosta åtgärder som aldrig används.

Hans Fogelberg menar att det är negativt att en industriaktör som vill ansluta till kraftnätet kan betala sig fram i kön. Kön är oförändrad och den som är först blir först tillfrågad angående möjligheten till en kapacitetsåtgärd. Men det är ju på sätt och vis också det vi vill, nämligen att de industrier som är redo att göra investeringen kan göra det redan nu. Det innebär inte att någon tappar sin köplats. För säg att vi har två aktörer som ska få en anslutning 2035 och ena väljer att betala för kapacitetsåtgärden och kan därför anslutas 2028. Då finns det ju ingen förlorare utan enbart vinnare av att konceptet används.

Hela tanken är att modellen ska locka till nya lokala investeringar. Däremot behöver det inte enbart handla om nya resurser utan även befintliga resurser ska kunna delta. Därutöver är det upp till leverantörerna att identifiera innovativa lösningar för att hålla nere anbudet genom att hitta andra intäktsströmmar från elmarknaderna och/eller tillsammans med andra nyttor. Det är alltså inte ”hela investeringen” eller kostnaden för den befintliga resursen som kommer att bekostas av industrin utan endast den sista delen som skapar business-caset.

Konceptet utgår från vad vi bedömer vara möjligt utifrån regelverket samt drift-, marknads- och tilldelningsmässiga avvägningar, för att påskynda nya anslutningar och som därtill är ett kostnadsriktigt koncept utifrån vem som erhåller nyttan.

***

Läs även intervjun med Martin Nilsson från januari.

Foto: Svenska kraftnät