I en replik fördjupar professor Lennart Söder sitt resonemang om behovet av reglerkraft när vindkraften byggs ut. Han skrev en första artikel den 25 april.

Under rubriken ”Lennart Söder har inte förstått vindkraften kostnader och krav” skriver Claes-Erik Simonsbacka och Jonny Fagerström en artikel publicerad på Second Opinion den 30 April 2012. De påstår, utan någon som helst analys att ”Lennart Söder och KTH sprider förenklade och ovetenskapliga uppgifter”. Detta får självfallet stå för dem själva. 
Simonsbacka-Fagerström hänvisar bland annat till en ca 4 år gammal rapport från Svenska Kraftnät (Dnr 617/2008). De hävdar att ”vattenkraftens reglerkapacitet redan idag är utnyttjad” och hävdar även att en rapport från Energimyndigheten bekräftar detta. Till detta vill jag kommentera följande:

De två rapporterna publicerades 2008. 2007 var den svenska vindkraftsproduktionen 1,4 TWh och i år, 2012, förväntas den öka till 7-8 TWh, dvs 6 TWh mer än det system som studerades 2007. Om ”vattenkraftens reglerkapacitet redan idag är utnyttjad” (vilket inte är korrekt) som Simonsbacka-Fagerström hävdar så gick det tydligen trots detta att få in 6 TWh mer vindkraft.

Simonsbacka-Fagerström hänvisar till Energimyndighetens rapporten ER 2008:24. I den rapporten finns ingen egen analys och man hänvisar huvudsakligen till Svenska Kraftnäts rapport (Dnr 617/2008).

Svenska Kraftnäts rapport använder flera olika metoder i sin analys och man kan inte dra de slutsatser som Simonsbacka-Fagerström drar från denna. Anledningen är bland annat:

• Det finns ingen automatik att ”ökat reglerbehov” måste mötas av ”investering i ny kapacitet”. I SvK-rapporten står det, t ex, att ”Det totala utökade reglerbehovet bedöms uppgå till 1400-1800 MW vid en utbyggnad av 10 TWh vindkraft”. Om detta skulle innebära att det var nödvändigt att bygga motsvarande ny kapacitet så skulle det knappast vara tekniskt möjligt att i år integrera 7-8 TWh vindkraft, vilket man kommer att göra.

• Den viktigaste missuppfattningen och feltolkningen av denna rapport är dock att ”ökat behov av reglerkraft” automatiskt leder ”behov av att bygga ut mängden reglerkraft”. Antag att vi i Sverige installerar 5000 MW vindkraft i dagens system. När behövs då reglerkraft? Jo det är ju framför allt vid hög vindkraftproduktion (upp mot 5000 MW) då man måste ha något som kan starta ganska snabbt (dvs reservkraft) om vinden mojnar. Men i just det läget så körs ju vattenkraften på låg nivå eftersom vindkraften producerar mycket. Detta innebär i praktiken att mycket produktion i vindkraften gör att fler andra kraftverk körs på låg nivå vilket medför att dessa kraftverk kan öka sin produktion om det mojnar. Detta innebär att ju mer vindkraft man har desto mer reserver finns det också. Det är därmed helt korrekt att mer vindkraft ger större behov av reserver mer man kan därmed inte dra slutsatsen att detta i sig leder till behov av utbyggnad! Detta är inte beaktat i Svenska Kraftnäts rapport.

• Förutom detta kan följande nämnas om SvK-rapporten: För ”extra primär-regleringsreserv” har SvK tagit fel siffra från en annan rapport från 2005 (250 MW istället för 20 MW för 4000 MW vindkraft). SvK har adderat olika typer av reserver trots att 4h-reserver är en del av 24h-reserver, dvs de bör inte adderas. 24h-reserver är huvudsakligen en elmarknadsfråga då kraftverk i Norden kan startas betydligt snabbare än 24h. I praktiken behövs endast reserver med en kortare tidshorisont då vindprognoserna är bättre. För mer detaljer hänvisas till Elforsks rapport 09:07.

Simonsbacka-Fagerström hänvisar även till ”Söders modellsimuleringar” (tillsammans med Amelin-Englund-Fagerberg). Dessa simuleringar bygger på en beskrivning av den svenska vattenkraften (installerad effekt, dagens vattendomar, tillrinning, stationskoppling etc), nuvarande handelskapacitet med grannländer, samt tidsserier för möjlig vindkraft, elförbrukning och övrig elproduktion. Simuleringsmetoden är en standardmetod som vi har i våra kurser om vattenkraftsplanering (simulering genom optimering) och man kan på så sätt uppskatta konsekvenserna i elhandel och vattenkraftsflexibilitet för att balansera vindkraft + elförbrukning. Slutsatsen är att man inte automatiskt får något spill om man har upp till 30 TWh vindkraft i det svenska elsystemet. För fler detaljer hänvisas till Elforsks rapport 09:88.

Simonsbacka-Fagerström hävdar att det är ”ovetenskapligt” att göra direkta jämförelser med andra länder. Självklart kan man inte dra några automatiska slutsatser från ett land till ett annat, men frågeställningen gäller vad som är en liten, stor eller omöjlig uppgift. Det kan här tilläggas att Spanien klarar av att balansera en fyra gånger större andel vindkraft än vad vi har i Sverige idag, och detta trots att de har mindre andel lättreglerad vattenkraft och mycket lägre kapacitet i handelsförbindelser med grannländer än vad Sverige har idag. Självklart finns det utmaningar även i Sverige för att på ett så rationellt sätt som möjligt balansera en viss mängd vindkraft, men att det skulle kräva att ”skyddade älvar offras” (vilket KVA hävdar) är inte korrekt! Det har i Sverige alltid funnits intressenter som vill bygga ut orörda älvar, men bara för att dessa ibland hänvisar till vindkraften så är det inte därmed sant. Det är snarare så att om man bygger ut vindkraften så sänks elpriset (jämfört med om man inte gör detta) och därmed minskar det ekonomiska incitamentet att bygga ut orörda älvar för energiproduktion.

Referenser att läsa vidare för den intresserade är:

Elforsks rapport 09:07

Elforsks rapport 09:88

Sammanställning av Lennart Söders kommentarer till KVA:s uttalanden om vindkraft

Möjligheterna att balansera vindkraftens variationer

Lennart Söder
Professor i Elkraftsystem, KTH