Nationalekonomen Yngve Lindh skriver att koldioxidskatt är det mest effektiva verktyget för att minska utsläpp, men att den är impopulär särskilt bland låginkomsttagare. Han argumenterar för en reformering som skulle innebära att låg- och medelinkomsttagare kompenseras genom inkomstskattesänkningar och transfereringar, i storlek ungefär lika med intäkterna från koldioxidskatten.
Den globala uppvärmningen hotar på sikt våra livsbetingelser. Koldioxidutsläppen måste dämpas och så småningom stoppas helt. Vilken politik bör användas för att klara det?
Bild: Här möter många medborgare koldioxidskatten. Foto: Circle K.
I princip finns fyra olika ekonomiska instrument tillgängliga. Det första är en skatt på koldioxid där intäkterna går direkt till statskassan. För det andra finns utsläppshandelssystem, som innebär att det för ett område sätts ett tak för hur mycket koldioxid som totalt får emitteras. Därefter ges rättigheter till enskilda företag att släppa ut, men så att summan inte överstiger taket. De enskilda företagen kan sedan handla med rättigheterna sinsemellan. Ett tredje instrument är subventioner till verksamheter som har låga eller inga utsläpp. Ytterligare ett viktigt instrument är att styra kapital till klimatsmarta investeringar.
Bland ekonomer anser en stor majoritet att koldioxidskatten är det mest effektiva instrumentet. Skatten ger en tydlig prissignal till oss medborgare. Men det senare utgör också ett problem då den hos allmänheten är det mest impopulära klimatinstrumentet. Den möter starkt motstånd bland dem som har svårast att anpassa sig. Professor Thomas Sterner med kollegor i Göteborg har visat att rör sig om de som bor på landsbygden och också i viss mån låginkomsttagare. Också människor med allmänt lågt förtroende för det offentliga är negativa.
Upprinnelsen till de våldsamma upploppen i Frankrike 2018–19 ledda av gula västarna var ett regeringsförslag att höja koldioxidskatten på drivmedel. Sterner med kollegor anger olika skäl till att koldioxidskatten är impopulär: De personliga kostnaderna av skatten är påtagliga men vinsterna uppfattas som diffusa. Särskilt bland låginkomsttagare finns uppfattningen att skatten missgynnar dem. Skatten anses av vissa också skada ekonomin i stort. Därutöver finns misstro mot att skatten verkligen minskar koldioxidutsläppen. Man ser inte de långsiktiga förändringarna av teknologi och människors beteende.
Utsläppshandelssystemet möter mindre motstånd. Kanske för att det är mindre känt och att det hittills endast berör vissa industriföretag. Men hur kommer EU:s starkt utvidgade system att mottas? Subventioner av olika verksamheter bemöts mer positivt, men subventioner är mindre effektiva än skatten. Även styrning av kapital till gröna investeringar är många för.
Kan den effektiva koldioxidskatten reformeras så att den blir mer accepterad? I den kanadensiska delstaten British Columbia (BC) infördes redan 2008 ett intressant klimatinstrument: En koldioxidskatt vars intäkter fördelas bland medborgarna.
Syftet med systemet är, enligt Mark Jaccard vid Simon Frazer University i Vancouver, uttalat att medborgarna ska ha råd med skatten. Intäkterna används till inkomstskattesänkningar och direkta kvartalsvisa skattekrediter. Systemet är därmed något progressivt. Maximalt kan en person erhålla 1788 kanadensiska dollar (CAD) per år med utbetalningar varje kvartal, motsvarande ca 14 000 SEK med växelkursen 7.70 SEK per CAD. En make/maka får hälften av den summan och varje barn en fjärdedel. Även företagen har fått mindre bolagsskattesänkningar.
Uppfattningen att skatten är orättvis har falnat och systemets utformning har enligt Jaccard sannolikt bidragit till koldioxidskattens överlevnad, trots att oppositionen, oavsett politisk färg, vid olika delstatsval har tagit ställning mot skatten. Samtidigt som systemet med återbetalning mildrar motståndet kvarstår det grundläggande syftet att koldioxidskatten ska ge incitament att minska utsläppen på ett effektivt sätt. Systemet i BC är också i linje med tumregeln för politiken att när en strukturreform genomförs bör förlorarna identifieras och kompenseras.
Vid vårt senaste riksdagsval såg vi samma företeelse som i BC. Ett par partier i den dåvarande oppositionen drev att priset på drivmedel skulle sänkas med nio, tio kronor per liter, vilket om det förverkligas, skulle kräva starkt sänkta energi- och koldioxidskatter. Även i Sverige finns således skäl att mildra motståndet mot koldioxidskatten. Skulle skatten, som 2022 gav 22 miljarder i intäkter till statskassan, kunna reformeras i linje med den i BC? Ett problem är att systemet i BC innehåller öronmärkta skattekrediter. De går på tvärs med den svenska budgetprocessen, en central del i vårt stabiliserande finanspolitiska ramverk. Ett alternativ är istället att regeringen i sitt budgetförslag, tillsammans med skattesänkningar i de lägsta inkomstskikten, föreslår en transferering, ett klimatkostnadsstöd, med liknande egenskaper som systemet i BC och i storlek ungefär som intäkterna av koldioxidskatten. Budgetförslaget kan sedan hanteras på sedvanligt sätt i budgetprocessen.
En annan fråga är hur ett sådant system skulle förhålla sig till EU:s klimatpolitiska regelverk? För närvarande lär det inte vara något problem då EU:s utsläppshandelssystem inte omfattar transportsektorn. Men den planerade och delvis redan beslutade reformen av EU:s system, som är tänkt träda i kraft 2026, skulle komma att inkludera även den sektorn. Det är sannolikt att EU:s reformerade system blir så strikt att det kommer att överflygla den nuvarande svenska klimatpolitiken, och att den då blir obsolet. Men vi har just sett diskussionen om utfasning av förbränningsmotorer till år 2035. Liknande motsättningar kan inte uteslutas för andra delar av ”Fit-for-55″-paketet. Och så länge det regelverket inte är helt hugget i sten finns fortsatt utrymme att diskutera vårt svenska system.
Slutsatsen är att en reform av koldioxidskattesystemet, så att låg- och medelinkomsttagare kompenseras genom inkomstskattesänkningar och transfereringar, i storlek ungefär lika med intäkterna från koldioxidskatten, vore en klar förbättring i jämförelse med dagens system. Dess effektivitet vad gäller att minska utsläppen skulle bibehållas, samtidigt som acceptansen bland medborgarna sannolikt skulle öka.
8 Kommentarer
8 Kommentarer
Kenneth Nilsson
5 april, 2023: 9:54 f mDet är fascinerande att ekonomer framför argument att ekonomiska reformer och skatteväxling kan förhindra som man anser vara historiens största hot mot mänskligheten. Utan att ens nämna komplexiteten i samspelet mellan hav, natur och mänskligheten. Utan att nämna vilka enorma insatser som måste göras innan 2100, utan att ens ha en tillstymmelse till viss säkerhet i ett positivt utfall, dvs ett kallare klimat.
Inlägget nämner bara koldioxid. Man vet sedan länge att vattenånga, nederbörd och molnighet har effekter på klimatet. Men det går inte att mäta och därmed inte göra några validerade modeller om dess effekter på lång sikt. Och då har man lämnat det därhän och enbart koldioxiden beskattas.
SvaraYngve Lindh@Kenneth Nilsson
5 april, 2023: 2:13 e mHej Kenneth,
SvaraDu har helt rätt i att de faktorer du nämner förutom koldioxidutsläpp påverkar klimatet och att vi historiskt har haft variationer i temperaturen på jorden. T ex kallt på 1600-talet och varmare på 1700-talet. Men de variationerna har hållit sig inom ett rätt snävt band.
Sedan 1980-talet ser vi en klar uppgång av av jordens medeltemperatur och på många platser med svåra problem som följd.
Av de som sätter sig in i orsakerna till klimatförändringarna är en överväldigande majoritet klar över att det är våra utsläpp av fram för allt koldioxid som är orsaken och att vi inte kan fortsätta så här framöver.
Då gäller det hitta instrument för att dämpa utsläppen på ett effektivt sätt och så att de accepteras av allmänheten. Det gör systemet i BC.
För övrigt rekommenderar jag att noga följa utvecklingen av EU:s klimatpolitiska ramverk, som sannolikt kommer att sätts i sjön 2026.
God fortsättning på dagen
Yngve Lindh
Lennart Nilsson@Yngve Lindh
5 april, 2023: 7:02 e m”Sedan 1980-talet ser vi en klar uppgång av av jordens medeltemperatur och på många platser med svåra problem som följd.”
Sedan 2016 synes den globala medeltemperaturen ha gått in en platå-fas, helt utan korrelation till ständigt ökande koldioxidhalt i atmosfären. https://www.drroyspencer.com/wp-content/uploads/UAH_LT_1979_thru_March_2023_v6.jpg
Oklart vilka ”svåra problem” som tillstött, som inte funnits historiskt. Ser fram emot redovisning av observationer, som styrker detta.
”Av de som sätter sig in i orsakerna till klimatförändringarna är en överväldigande majoritet klar över att det är våra utsläpp av fram för allt koldioxid som är orsaken och att vi inte kan fortsätta så här framöver.”
Såvitt jag vet definieras inte Vetenskap av majoritetsbeslut. Det kan man ägna sig åt i politiken. Vetenskap baseras på andra grunder, såsom Deduktion, Empiri, Induktion.
I min värld byggs ett kostnadseffektivt kraftsystem, i demokratiska länder, baserat på ingenjörsvetenskap. Quod Erat Demonstrandum i Sverige fram till 1985.
SvaraJohan Montelius
5 april, 2023: 6:07 f mDet är i och för sig intressant att diskutera utformning och effekt av skatter men när det gäller koldioxidskatten så måste vi komma ihåg att den är införd som svar på en politisk villfarelse om stundande klimathot.
Klimathotets tre pelare är: fossil förbränning är enda orsaken till att koldioxidkoncentrationen i atmosfären ökar, temperaturuppgången vi sett beror enbart på koldioxidkoncentrationen och en temperaturuppgång är enbart av ondo.
Vad gäller den första pelaren så är det relativt enkelt att visa att korrelationen mellan användningen av fossila bränslen och koldioxidkoncentrationen i atmosfären inte är speciellt stark. Statistiskt råder det ett starkare samband mellan temperaturförändringar och koncentrationsförändring. Visst bidrar vår fossila förbränning men det är långt ifrån den enda orsaken.
Att en ökad koncentration av koldioxid i atmosfären ger ett bidrag till växthuseffekten må vara sant men det är bra mycket mer som styr klimatet och jämfört med naturliga svängningar så är bidraget från koldioxid marginellt och frågan är om vi någonsin kommer att kunna mäta dess effekt.
Att en varmare värld skulle vara ett hot är väl mer en fråga om vad man prioriterar men vi kan väl konstatera att människan genom årtusenden har föredragit varmare perioder. Att vi sakta men säkert har kravlat oss ur den lilla-istiden är enbart positivt i min bok.
Att diskutera hur en koldioxidskatt är konstruerad är att diskutera påvens skägg.
SvaraAnders Larsson@Johan Montelius
5 april, 2023: 6:34 f mFascinerande att inte världens klimatforskning och tydliga, redan pågående, konsekvenser kan få avtryck hos ”förnekarna”.
SvaraJohan Montelius@Anders Larsson
5 april, 2023: 8:05 f m… fascinerande att det enda argument du har är att använda epitetet ”förnekare” 😉
SvaraLennart Nilsson@Anders Larsson
5 april, 2023: 7:16 e m”Konsekvenserna” sedan förindustriell tid är att jorden nu föder cirka 8 ggr fler innevånare, och att istället för 90% fattiga är nu bara 10% fattiga.
SvaraGöran Fredriksson@Johan Montelius
5 april, 2023: 7:10 f mUtöver det Johan nämner så gasar haven ut koldioxid när haven blir varmare, vilket de har blivit sedan lilla istiden slutade. Att data visar att sambandet mellan koldioxid och temperatur är att temperaturändring kommer före koldioxidändring. Att vi är i den nuvarande interglacialens slutskede, som om tidigare istidsmönster upprepas, medför att en ny isttid är på väg. Att vattenångans förstärkningsfaktor av koldioxidens växthuseffekt är antagen och kan vara alltför hög. Att modellernas förutsägelse inte stämmer med gjorda observationer. Att alarmisterna utgår från ett värstascenario som inte IPCCs WG1, den vetenskapliga gruppen står bakom.
Att nationella politiker och överstatliga organisationer tillhör alarmisterna, då de gynnas av att få beskattningsargument serverade på en silverbricka och som ökar deras makt, är inte förvånande. Att världens största företag som gynnas av hållbarhetsidéerna, som ökar deras konkurrenskraft på mindre företags bekostnad som då kan köpas upp och som då lättare kan ta ut monopolpriser på enskilda människors bekostnad, är inte heller förvånande.
Vändpunkten för klimatalarmismen blir antingen när det börjar bli kallare eller när de största företagen och dess största ägare har köpt upp så mycket det går av fossila energitillgångar. För att sedan kunna tjäna rejält på att sälja fossil energi.
Först då blir det politiskt korrekt i västvärlden att använda fossil energi igen. Kanske kommer det motiveras då med att världen skall bli hållbarare med stora fossila koldioxidutsläpp eftersom nya modeller visar att det går att senarelägga och t.o.m. undvika en kommande istid.
Svara