Mindre mängder plast behöver hamna i avfallet som går till energiåtervinning, men tempot i minskningen är alldeles för långsamt. Det menar Mälarenergis styrelseordförande Carin Lidman (S) och koncernchefen Niklas Gunnar, som nu vill se tydliga incitament som bidrar till att mer plast materialåtervinns.
Användning av plast ökar och endast 30 procent av alla hushållsförpackningar av plast i Sverige källsorteras. Olika sorters plast blandas ofta i samma förpackning, vilket gör det svårare att återvinna plasten. Dessutom är 99 procent av plasten fossil. Detta resulterar i att onödigt många förpackningar av just fossil plast hamnar i avfallsförbränningsanläggningar hos svenska energibolag.
På Mälarenergis kraftvärmeverk i Västerås energiåtervinner man varje år 440 000 ton avfall. Det resulterar i 850 GWh fjärrvärme och 300 GWh el, men leder också till 180 000 ton utsläpp av fossil koldioxid. Merparten av denna koldioxid kommer från fossil plast. Om plasten i avfallet minskar rejält, så minskar också utsläppen av fossila koldioxid markant.
– Mälarenergis ambition är att de enda material som vi ska behandla med energiåtervinning vid kraftvärmeverket är de material som har cirkulerat klart. Där är vi inte idag, konstaterar Niklas Gunnar.
Niklas Gunnar, koncernchef Mälarenergi. Foto: Henrik Mill.
Mälarenergi har som mål att till 2030 ha nettonollutsläpp av koldioxid i sina produkter/tjänster och till 2035 ska hela verksamheten ha nettonollutsläpp av koldioxid. Att minska den fossila plasten är därför avgörande för att kunna uppnå dessa mål.
Företaget arbetar på flera sätt för att försöka minska plasten i avfallet som levereras till dem och testar nu också nya metoder för att uppmuntra kunder att minska sitt plastavfall. Bland annat har de provat en differentierad prissättning utifrån mängden fossil kol-14. Detta har gjorts i liten skala då det är en ny marknad. De provar även att testköra och göra provtagningar på inkommande avfall och dess innehåll av kol-14. Därigenom ska de få en heltäckande bild av leverantörernas klimatavtryck för olika slags avfall. Bolagets mål är därefter att byta ut de leverantörer som har störst klimatavtryck eller jobba mer aktivt med dessa.
Det interna arbetet är viktigt för att minska plasten i avfallet, men samtidigt pekar både Niklas Gunnar och Carin Lidman på att energibolag kommer sist i kedjan vad gäller att ta vara på plasten. De vill därför se att plastproducenterna får ett större ansvar för återvinningen av plast och att det införs krav på en ökad andel återvunnen plast i material i produkter.
Carin Lidman var nyligen med i en paneldebatt på EU-nivå som handlade om avfallsdirektivet och där tog hon upp att plastproducenterna måste ta ett större ansvar. Hon anser att det behövs ett EU-direktiv för producentansvar för plast, för det är svårt att åstadkomma stora förändringar på nationell nivå när EU-länderna ingår i samma handelsregion och vissa krav kan också riskera att ses ett handelshinder.
Carin Lidman, styrelseordförande Mälarenergi. Foto: Pia Nordlander.
– Textildirektivet har nyligen förändrats och där ska producenterna numera ta ansvar för allt textilavfall. Det är ungefär samma problem som för plast dvs. att det är en massa olika blandningar som inte har gått att återvinna, men där man genom att lägga ett större ansvar på producenterna driver utvecklingen mot renare fraktioner som går att återvinna i högre utsträckning. Det visar ju att det går att göra förändringar av detta slag, säger Carin Lidman.
– Men samtidigt tar förändringar på EU-nivå tid och tempot i plastfrågan måste parallellt öka hos flera aktörer. Det går alldeles för sakta, säger hon vidare.
Förklaringen till att det går så sakta menar Carin Lidman och Niklas Gunnar är framför allt för att det ställs för låga krav på plastproducenterna. Det kostar ingenting för dem att plasten blir avfall, som sedan leder till utsläpp. De utsläppsrätter som finns betalas av energibolagen och hittills är det dessutom enbart tre länder i EU som har valt att ha utsläppsrätter på de fossila utsläppen från avfallsförbränning. Ett av dessa länder är Sverige. Övriga EU-länder ska införa detta under 2027–2028.
– Här vill vi i stället se att det är producenterna av plasten som ska betala dessa utsläppsrätter. Vi vill också skapa fler incitament för att plast ska återvinnas i högre utsträckning, säger Niklas Gunnar.
Ett förslag som han lyfter fram är en kvotplikt, som gör att det ställs krav på en ökad andel återvunnet material i produkter, vilket på så sätt kan skynda på återvinningen av plast.
– Detta är en av de mest brådskande åtgärderna. Om det blir lönsamt att använda återvunnen plast så kommer också mer plast att cirkulera, säger Niklas Gunnar.
– Jag hoppas även att plastförpackningsproducenterna vill ta sitt ansvar, för om man ser till annan industri så är det en överlevnadsstrategi för dem att bli hållbara och ta sitt hållbarhetsansvar. Dessa industriföretag ställer också krav på oss som energileverantör att vi ska ha nettonollutsläpp. Då tycker jag att vi kan ställa högre krav på plastproducenterna, som är de som bidrar till de största fossila utsläppen för svensk energiproduktion just nu, avslutar Carin Lidman.
3 Kommentarer
Intressant artikel som starrbligar på slutfasen, den som ska eldas som värmeåtervinning. Man tar betalt för insamlingen (Kallas restavfall), varmvatten och el som produceras av det och då dyker alltid snyltare upp med skattesatser.
Med reservation för att Nytekniks siffror i Nr 10 2024 och på nätet inte är rätt, där påstås att hela 25% av plasten når sorteringen och att man investerat ytterligare 1 milliard i Motala anläggningen. Dock hanterar den inte VHS videoband så bra. Efter sortering går 50 % till eldning och 50 % kan säljas om det finns köpare. Nu eldas 75 % + hälften av 25 % =12,5 % d.v.s. 87,5 % av plastavfallet. Det är legitimt att knorra på värmeverken över onödiga kostnader för fossila inslaget.
Plast tillverkas av avfall från petroleum industrin i form av gas och är således återvunnen. (Eldar man i fackla med kolande låga blir det bara vattenånga och nedfall av sot men ingen koldioxid.) Plasten har sen gått ett varv i omslag och förpackning i livsmedelsindustrin och samlats in men är inte sorterad för återanvändning.
Flisjackor som återvunnits ur PET plast skapar föroreningar av mikroplast i haven då reningsverken inte kan filtrera bort det och vattenlösliga medicinrester. (Plasten lossnar i tvättmaskinerna.) Avfallspåsar kan använda återvunnen plast, det gör man idag så värmeverken och sophämtningen blir en nivå mer hygienisk. All återvinning är inte bra för miljön. Till detta kommer armerad plast från vindkraft, skrotade bilar, möbler mm.
Förpackningsinsamlingen samlar bara in pengar det löser inte det faktiska problemet då plasten är skrymmande och 99 % bara är luft i insamlings kärlen. Det finns inget plastvärde så det samlas helt enkelt inte in.
Ofoget att ta betalt två gånger i återvinningen bidrar till att insamlingen hamnar i restavfall. Bostadsrätter med bostadsnära återvinning, ersätts inte för sin insats, utan får en onödig merkostnad. (Sophus och hämtningskostnader.)
Nu när kommunerna tagit över envisas man med att göra som i skolan, mer av samma fel. Är man fel ute blir resultatet alltid negativt.
Skattesatser och avgifter kan bara ändras om viss politisk inriktning trängs ut ur riksdagen. Sen har vi myndighetsledet som genom infiltration också tolkar och förvränger tagna beslut, ibland hittar på egna lokala lagar. (De senare kan åtalas.)
I pappers insamlingen minskar volymerna över tid, så nu går man över till papper från plasten. (Påsar muggar kuvert mm. går inte att återvinna.) Det sker helt utan ökande skatter på papper och har hittills fungerat bäst med minst söl.
“Grön” industri har antingen svårt att leverera eller att sälja produktionen och det blir pyspunka med röda siffror i flera år, innan de äntligen går i graven. Återvinningscentraler har en tendens att ta eld och det är också en återvinning vars värmeutveckling inte kan nyttiggöras. (Majbrasor tog hand om sly/skräp på våren, men numera blir det skogsbränder där även inlagrat kol i marken bränns av.)
Någon konsekvensanalys, längre än näsan räcker, har helt enkelt aldrig gjorts enligt ovan.
Jag tror att det är vettigt att börja se på klimathotet och vår påverkan med kritiska ögon. Vi tjänar ingenting på att införa ett kostsamt system som i slutändan inte leder till någon mätbar effekt. Att återvinna plast går långsamt eftersom det inte är lönsamt och att låta producenterna stå för den kostnaden förändrar inte saken – resurser spenderas som kanske skulle kunna användas till något mer produktivt.
Även om vi nu skulle kunna återvinna plast till en rimlig kostnad så är frågan varför, vår påverkan på atmosfärens halt av koldioxid är inte så stor som man kanske tror; allt pekar på att en stor del av ökningen är helt naturlig. Att plöja ner resurser i något som i slutändan inte är mätbart är inte hållbart. Att bränna plasten i ett kraftvärmeverk är nog det absolut bästa vi kan kan och ska göra.
Viket uttalande, ”att plasten blir avfall”! Plasten blir till produkter som sedan vid kassering åtminstone går att ta tillvara som energi!
Jag håller till 100% med Johan. Man kan tala om återvinning av plast eller återanvändning vilket är två vitt skilda saker. I Stenungsund hade Borealis vilda planer på en stor Pyrolysanläggning för återvinning av all sorts plast. I en Pyrolysanläggning delar man upp i plasten ingående kemiska beståndsdelar varav slutprodukten, Pyrolysolja kan krackas till Eten och användas för helt ny plast. För att en anläggning skulle vara lönsam för Borealis krävdes det en enorm mängd plastavfall (Uppemot 600 tusen ton/år). När jag kontrollerade med gamla kontakter i branschen världen över och finkammade Internet så fann jag att de största pyrolysanläggningarna hade en kapacitet på cirka 20 000 ton/år! Anläggningarna fanns oftast i däcksindustrin! När jag konfronterade Borealis med detta och frågade om inte hela projektidén byggde på att man ville visa allmänheten ett miljöansvar som i sig var olönsam. VD för Borealis i Stenungsund undvek att direkt svara på min fråga! Ett halvt år senare lades projektet ner.
Nu har man tillsammans med Stena recycling i Göteborg börjat tala om ett raffinaderi i Stenungsund. Men även det lade ägarna OMV i Österrike ned Så här säger en företrädare för Borealis i en tidningsintervju i ST-tidningen 2021.06.01, ”Vi kommer att satsa på kemisk återvinning av plast (Pyrolys?). Det finns anläggningar för mekanisk återvinning i Tyskland och Österrike men vi ser en framtid för en kemisk återvinning av plast tillsammans med Stena Recycling och Fortum för att få fram Pyrolysolja som kan ersätta råvaran nafta i våra anläggningar”. Det är inte en siffra rätt i uttalandet. Borealis krackar gas från Norge och gas från Fracking skeppad med båt från USA. Nafta finns inte i sinnevärlden! Dessutom talar vi på årsbasis om cirka 600 000 ton!
Det finns fler tokigheter som media slår upp som miljöbefrämjande åtgärder. En är att Preem i Lysekil levererar 24 ton/dygn Pyrolysolja till krackern i Stenungsund. Detta tjänar Preem goda svensk kronor på. De stackars 8760 ton/år är inte ens en droppe i havet av vad krackern behöver som råvara. jag har försökt reda ut om de använder oljan som bränsle i ångpannorna eller någon annanstans men det vill de inte svara på! Någon miljövinst att tala om är det sannerligen inte.
Jag har arbetat på Borealis i 40 år så en viss kunskap om processerna har jag!