Domarna i Kammarrätten om elnätsavgifterna var förutsägbara och urholkar samtidigt förtroendet för Ei.

Nyligen möttes Svenska elnätskunder av nyheten om det faktum att elnätsbolagen ännu en gång vunnit på alla punkter i domstol mot statens tillsynsmyndighet och kundombud Energimarknadsinspektionen (Ei). 

Svensk lag underkänner därmed den av Ei föreslagna övergångsmetoden och begränsning av kalkylräntan och domen innebär att kunderna nu kan tvingas betala uppemot 40 miljarder kronor mer för perioden 2012-2016 för en monopoltjänst som redan i dag är mycket lönsam.

Ett tydligt tecken på att tillsynsmyndighetens regelverk, kompetens, eller direktiv är undermåligt, och då elnätskunderna är helt utelämnade till Ei:s välvilja, är de i det närmaste rättslösa. I pressmeddelandet från Ei, framkommer en skarp ton mot nätbolagen, vilket dock inte framkommer om man detaljgranskar de yttranden som Ei lämnat till Kammarrätten. Tyvärr framkommer det i stället att Ei lämnat ett mycket slätstruket yttrande.

Trots kloka inlägg och synpunkter från extern expertis, finns en rad oklarheter i Ei:s argumentation till Kammarrätten. De allvarligaste är att Ei:s otydliga argumentation kring kalkylräntan, som främst hänvisar till tyckande, snarare stjälper än hjälper elnätskunderna. Sedan är det märkligt att argumentationen kring vinstmarginaler är baserad på en förmögenhetsbevarande ansats, trots att Ei känner till att regleringen utgår från en kapacitetsbevarande princip.

Domarna i Kammarrätten var därför förutsägbara, vilket samtidigt urholkar förtroendet för Ei. Man talar gärna om vinster i välfärden, men ingen verkar bry sig om de orimliga vinsterna som Sveriges viktigaste infrastruktur genererar till sina, till stor del utländska ägare. Något som gör det än mer problematiskt är att Vattenfall agerar ytterst kundfientligt och har varit en stor pådrivare till det regelverk som nu gäller och ger elnätsföretagen möjlighet till dubbeldebiteringar.

Därför är det viktigt att statens kundföreträdare och tillsynsmyndighet Ei, ligger organisatoriskt avskilt och på behörigt avstånd från Vattenfall, helst av allt att man säljer ut Vattenfall på öppna marknaden och att man överlåter nätet till Svenska Kraftnät. Svenska elkonsumenter har rätt att få svar från andra berörda myndigheter, hur detta har kunnat ske, och sedan vilka krav dessa kommer att ställa på ansvarigt statsråd, så att kunderna skall kunna skyddas bättre i nästa prövningsinstans.

Ei har ju haft mer än fyra år på sig att skapa ett regelverk som skulle hålla för rättslig prövning och som skulle skydda elkunderna, och nu ser vi resultatet av det.

Torbjörn Egerhag, SPIF
Eric Anderzon, Svenska Elnätsupproret
Båda representerade i Energimarknadsrådet