Torbjörn Isacson dömer ut elbörsen i en krönika i SvD den 13 september. Han kritiserar en marknad som väcker starka känslor, samtidigt som det som skrivs tyvärr visar på stora kunskapsluckor.
Isacsons artikel kunde knappast ha publicerats vid ett för honom sämre tillfälle. För första gången sedan år 2008 finns ett överskott i den nordiska hydrologiska balansen. Det innebär att tillgången på vatten har normaliserats efter två mycket torra år. Efterhand som magasinen fyllts på i Sverige och Norge har priserna också sjunkit och dagspriset för el på den nordiska marknaden är 19 öre/kWh. Detta trots att fem svenska kärnkraftreaktorer samtidigt är avstängda för underhållsarbete. Priset på el är som på alla andra marknader en funktion av tillgång och efterfrågan.
Ingen marknad är dock perfekt utan alla har sina brister. Ingen har heller påstått att elmarknaden är perfekt, men Isacsons artikel gör osammanhängande nedslag som förmedlar en grovt felaktig bild av den nordiska elmarknaden.
Den svenska elmarknaden avreglerades 1996. Sedan dess har ett stort antal offentliga och privata studier gjorts utan att någon allvarlig kritik har riktats mot marknadens funktion eller själva prisbildningen. Isacsons egen starkt negativt vinklade genomgång av elmarknaden behöver inte bemötas ännu en gång. Några förtydliganden kan dock göras.
När det gäller den elintensiva industrin finns inga hinder för dessa företag att medverka mer aktivt på marknaden, och elbranschen välkomnar detta. Sedan en längre tid tillbaka har Nord Pool Spot bedrivit ett aktivt arbete i det syftet, tyvärr med begränsad framgång. Varför det är så kan bara industrin svara på.
Argumentet att marknaden kontrolleras av ett fåtal stora aktörer håller inte. I själva verket utgör börsområdet en gemensam nordisk elmarknad, där även estniska, polska, tyska och nederländska aktörer är verksamma. Den största säljaren på elbörsen är Vattenfall, vars andel är under 20 procent. Läggs även Fortum och E.ON till är andelen lägre än 40 procent.
Önskemålet om en nordisk marknad med ett enda elpris (” ett prisområde”) kan även elbranschen instämma i. Utvecklingen går nu mot en europeisk elmarknad och det är en önskedröm med ett europeiskt elpris. Samtidigt är det inte samhällsekonomiskt motiverat att bygga bort alla flaskhalsar i elnäten, speciellt inte i ett kraftsystem som är så beroende av nederbörd, vind och temperatur. Det är därför inte rimligt med ett enda prisområde. Däremot bör de vara färre än idag, kanske ett tillfälligt mål är att dela Norden i två områden.
Det framgår inte vad Isacson egentligen vill när det gäller kapaciteten i elnäten, och han nämner bara att exporten av el har gynnats av ökad överföringskapacitet. Svensk Energi betonar behovet av ökad överföringskapacitet, såväl inom Norden som mot angränsande länder, eftersom det också innebär ökade importmöjligheter. Utan import av el hade priserna de två senaste vintrarna varit ännu högre. Under så kallade torrår utgör importen det bästa motmedlet mot höga priser.
Marknaden efterfrågar mer kraftproduktion men till stora delar ligger politiska hinder i vägen för nästan alla kraftslag; vattenkraft, kärnkraft, gaskraft och vindkraft. Samtidigt är de långsiktiga priserna så låga att få investeringar faktiskt är lönsamma. Detta är svårt att göra något åt.
Elbranschen opponerar sig inte mot mer övervakning av elmarknaden då det inte finns något att dölja. Vi välkomnar också en mer nyanserad granskning och analys av media. Elmarknaden uppmärksammas till exempel bara när elpriserna är höga, aldrig när de är låga. I den granskningen kan Isacson definitivt bidra, men då måste resonemanget bygga på fakta snarare än personligt tyckande.
Kjell Jansson, vd Svensk Energi
18 Kommentarer
18 Kommentarer
Gunnar Ålfors
13 oktober, 2011: 7:33 e mOseriöst att dra generella slutsatser av udda företeelser (Extremkyla eller extremt mycket vatten). Mycket stor export/import förekommer. Större delen av tiden finns marginal på ledningarna. Marknaden är alltså mycket större än region, land eller Norden.
SvaraDe tre största producenterna på börsen är i minoritet. De många små producenterna i majoritet. Utomnordiska aktörer på nordiska börsen. Bara i Sverige finns fler än hundra elsäljare som köper sin el på börsen. Allt fler kunder byter leverantör.
Många ledningar mellan Norden och omvärlden. Interaktion mellan nordisk börs och andra börser i Europa.
Elmarknaden är stor. Förnekandet av det tyder på stor okunskap alternativt vilja att bedriva osaklig propaganda. Varför? Om inte fakta skall få råda så måste det vara någon annan dold agenda (oförstående av frihandelns överlägsenhet över protektionismen) som driver.
Stig Forsberg
11 oktober, 2011: 7:58 e mCitat: ” Tror dessutom att Stig teori om att köparna på börsen skulle kunna påverka genom att lägga annorlunda bud är felaktig/tveksam”.
Jag är böjd att hålla med om detta, men det om något (att köparna inte kan påverka genom annorlunda bud) visar väl att handelsplatsen/marknaden inte är fungerande.
Vi har vidare haft olika meningar om ifall marknaden är nodisk eller svensk, där jag hävdat svensk. Nu visar senaste dagarnas situation med avstängda kärnkraftverk som medfört startad reservkraft att även jag hade fel, våran marknad är inte ens svensk – den är regional.
SvaraGunnar Ålfors
26 september, 2011: 5:39 e mTror dessutom att Stig teori om att köparna på börsen skulle kunna påverka genom att lägga annorlunda bud är felaktig/tveksam.
SvaraDetta bygger jag på de analyser av utbuds/efterfrågekurvor som behandlades under två olika peroder då jag var medlem av Nordpools marknadsråd.
Sammantaget verkar Stig påstå/tycka mycket men med väldigt lite sakligt underlag för det hela. Hur kan man motiveras att göra så?
Gunnar Ålfors
26 september, 2011: 10:22 f m”Att däremot företagsledningar hos ett antal stora elproducenter tillåts styra priset p.g.a. felaktiga spelregler på elmarknaden kan aldrig vara acceptabelt.” Så skriver Stig, Detta anser jag vara förtal. Som Kjell skrev så har ett flertal analyser gjorts som visar att denna o andra anklagelser är falsk. Trots det återkommmer den enligt någon sorts trend att sprida obestyrkta konspirationsteorier. Trist.
SvaraGunnar Ålfors
26 september, 2011: 10:16 f mHur den borde fungera kan man ha olika mening om. Verkar troligare att den som inte vet hur den fungerar nu även är den som saknar ”total insikt” om hur den borde fungera.
Om man tycker att de många köparna på börsen skulle kunna lägga sina bud bättre så borde inte kritiken riktas mot börsen.
”Elmarknaden uppmärksammas till exempel bara när elpriserna är höga, aldrig när de är låga.” står det i Kjell Janssons inlägg, som har rubriken ”Kunskapsluckor om elmarknaden”
I de inlägg Stig gjort har ändå fler kunskapsluckor än e24-as redovisats. I de flesta andra debatter om elmarknaden har framkommit ytterligare en kunskapslucka. Nämligen hur stor del av slutpriset på el som beror på de statliga pålagorna. Dessa är enligt ”medborgarnas vilja”, skriver Stig, men en enormt stor del av dessa medborgare verkar inte ha en aning om hur stor del som är statliga pålagor. Man reagerar mot höga slutpriser men angriper annat än det statliga. I den debatt vi just nu för kan jag hålla med om de pålagorna inte var huvudfrågan. Under rubriken kunskapsluckor skulle pålagorna dock kunnat platsa. Den som läser det vi skriver kanske kan få även denna lucka fylld?
SvaraStig Forsberg
25 september, 2011: 11:37 f mJag betvivlar inte alls, Gunnar, att du är kunnig om hur elmarknaden fungerar för närvarande. Däremot verkar du ha total avsaknad av insikt i hur den borde fungera.
På en sak håller jag helt med Gunnar, de elhandlare som verkar på den nordiska elbörsen gör det i hög konkurrens. De konkurrerar om rätten att bli den som får skicka fakturan till slutkunden, när de väl har fått den rättigheten verkar de dock inte göra speciellt mycket för att tillvarata kundens (elkonsumentens) största intresse, nämligen att jobba för ett så lågt acceptanspris som möjligt på elbörsen. Tittar man på budstatistik för systempriset på Nordpool spot visar det sig att en typisk elhandelstimme så ligger uppskattningsvis 80 % av köpbuden på 20 kr per kWh (den allra största delen av köpare överlåter alltså helt åt säljarna att bestämma priset). Tyvärr så lämnar Nordpool inte ut information om vilka handlare som lagt vilka köpbud, den informationen skulle vara ovärderlig för mig som slutkund när det gäller att välja elleverantör.
Statliga pålagor på elpriset hör inte hemma i den här diskussionen Gunnar, de är politiskt beslutade och får därmed anses vara medborgarnas vilja. Att däremot företagsledningar hos ett antal stora elproducenter tillåts styra priset p.g.a. felaktiga spelregler på elmarknaden kan aldrig vara acceptabelt.
Och, Gunnar, tona ner lite…
SvaraGunnar Ålfors
22 september, 2011: 11:35 e mVem är denne Stig som skriver så mycket strunt? Och varför?
SvaraDet kan ju inte vara rimligt att på denna sajt bedriva grundutbildning i elmarknadens funktion.
Självklart får vem som helst skriva vad som helst men hur kan en helt okunnig vilja vara så påstridig?
Gunnar Ålfors
22 september, 2011: 11:12 e mSvart är alls inte nej. Detta eftersom frågan var osedvanligt korkad. Det finns ca 120 el-säljare i Sverige. De i granländerna gör likadant, köper på den flernationella elbörsen och säljer i konkurrens till kunderna. Att det blir dyrt i Sverige beror mest på att det finns så oerhört mycket statliga pålagor. Elskatt, elberedskapsavgift, elcertifikatsavgift och så moms på allt (även på skatten mm).
SvaraEfter att ha jobbat många decennier med detta är det frustrerande att kommunicera med Stig. Det är som när en vuxen kommunicerar med ett barn eller en tonåring som inte vet något men som är extremt tyckmycken. Om nu inte Stig är ett sådant barn? är det obegripligt att han ger sig på att försöka skriva om det som han inte verkar ha den minsta möjlighet att begripa sig på.
Stig Forsberg
22 september, 2011: 9:04 e mJag förstår, Gunnar, att du gärna hade velat svara Ja på den enkla fråga jag ställde, men du insåg givetvis att det rätta svaret var Nej (vilken du dock inte kunde erkänna utan påstår att frågeställningen är felaktig???).
Gunnar påstår vidare att vi exporterar och importerar massor under större delen av tiden. Genom att jag i förra kommentaren nämnde en vinterdag i januari, så jag spinna vidare på det exemplet. Där visar statistiken för januari 2011 att importen utgjorde 11,6 % av Sveriges totala elanvändning. Att kalla 11,6 % för massor är väl tveksamt.
Det här förhållandet att svenska elproducenter med säkerhet vet att de har en garanterad försäljning av den allra största delen av sin produktion genom att den svenska slutkunden inte har möjlighet att köpa den allra största delen av sitt konsumtionsbehov från någon annan, är en mycket bidragande faktor till att elpriset på Nordpool tenderar att bli högre än vad det skulle bli på en marknad med jämlika villkor för säljare och slutkund.
SvaraGunnar Ålfors
22 september, 2011: 10:22 f mAtt frågeställning är felaktig. Skilj på effekt o energi! Om vi exporterar/importerar massor under större delen av tiden o prissättningen baseras på förhållanden i en marknad bestående av många länder så har vi en flernationell marknad.
SvaraStig Forsberg
21 september, 2011: 11:53 e mDå tar vi en kort och enkel fråga:
Om scenariot en typisk vinterdag i januari vore att samtliga elproduktionsanläggningar i Sverige inte producerar någon el alls (vilket åtminstone teoretiskt vore möjligt), skulle det då finnas möjlighet att via utlandsförbindelser få hit den el vi normalt sett använder?
Ifall svaret på frågan är Ja, då har vi en internationell marknad.
Ifall svaret på frågan är Nej, då har vi en nationell marknad.
Vad svarar du Gunnar?
SvaraGunnar Ålfors
21 september, 2011: 7:00 e mStarka o många utlandsförbindelser binder ihop oss inte bara med övr Norden utan direkt+indirekt med större område. Studera Nordels statistik. Framgår att vi genom åren importerat/exporterat enormt mycket. På elbörsen opererar företag från många länder. Visst blir någon förbindelse full ibland men generellt är grossitmarknaden mångnationell.
SvaraMagnus Thorstensson
21 september, 2011: 11:02 f mGunnar Ålfors får stå för sina kommentarer, men jag kan försöka att förklara förutsättningarna.
Eftersom vattenkraften inte ensam kan täcka efterfrågan på den nordiska elmarknaden måste annan kraftproduktion tas i drift. För att tillräckligt med kraftproduktion ska ske så måste kostnaderna för den sist producerade kilowattimmen täckas, dvs. priset måste vara tillräckligt högt. Detta innebär att i elnätet finns identiska elektroner men producerade till olika kostnad. Om nu inte alla köpare får betala samma pris så skulle någon administrativt få bestämma vem som ska få köpa billiga elektroner och vem som ska få köpa dyra.
Samtidigt innebär det också att vissa producenter gör större förtjänster än andra, beroende på att man är kostnadseffektivare i sin produktion. Därför kan marknadspriset vara 19 öre, oavsett om någon har möjlighet att producera varan för 5 öre. Denna extra förtjänst innebär då också en signal att öka investeringarna i den effektivare tekniken. Ovanstående är inte heller unikt för elmarknaden, utan principen gäller alla konkurrensutsatta marknader.
Som jag skrev tidigare så är Nord Pool Spot en nordisk marknad där Vattenfall, E.ON och Fortum tillsammans står för ca 40 procent av produktionen. Dessa lägger bud samtidigt och på samma villkor som ägarna till övriga 60 procent av den nordiska elproduktionen.
Det är sant att överföringskapaciteten inte är oändlig, men man måste skilja mellan teknik och ekonomi. Bara för att det inte går att importera hela elbehovet så innebär inte detta att prisbildningen inte påverkas. Vid de tillfällen som överföringskapaciteten inte räcker till får olika områden i Norden olika priser; det uppstår s.k. prisområden. Vid dessa tillfällen är det korrekt att tala om t.ex. en svensk elmarknad. För svenskt vidkommande är detta dock sällsynt. Under de senaste fem åren har detta inträffat vid som mest nio timmar av årets totala 8760 timmar (2008).
I Sverige finns ett samägande vid de tre kärnkraftsverken. Detta har i offentliga utredningar ansetts vara otillfredsställande, men man har konstaterat att detta inte har någon betydelse för prisbildningen. Energimarknadsinspektionen (EI) har dock nominerat oberoende observatörer i kärnkraftsbolagens styrelser som ska övervaka att det inte sker något otillåtet informationsutbyte mellan kärnkraftverkens ägare.
Inom vissa koncerner är man såväl köpare som säljare, men det är svårt att förstå varför detta skulle vara negativt för prisbildningen? Snarare tvärtom då detta förbättrar likviditeten på marknaden.Eftersom alla köpare och säljare möter samma pris så får ju inte endast det egna elhandelsbolaget eller producenten ett bättre eller sämre pris än någon annan.
Att all budgivning sker i förväg är tämligen normalt. Varje aktör lägger ett bud utifrån sin producerade eller försålda volym. Det viktiga är att alla bud är bindande om de får tillslag, dvs. ingen kan i efterhand ångra sig utan lagt kort ligger.
Jag kan inte komma på någon marknad där slutkunden agerar på spotmarknaden, utan handeln går via någon mellanhand. Det finns normalt sett inga legala inträdeshinder på spotmarknaden, men bortsett från att volymerna är större än den individuella förbrukningen så gör avgifterna att det inte finns någon lönsamhet för små aktörer.
Dagens regelverk på elmarknaden innebär att vi har månadsavläsning av elmätarna, men utvecklingen innebär att vi går mot timmätning. Vad detta kommer att innebära är dock oklart, men en väg kan vara att det utvecklas timkontrakt som innebär att det faktiskt spelar roll när förbrukningen sker. Samtidigt är det inte helt enkelt att uttala sig om vilka de ekonomiska konsekvenserna blir. Principen är att flytta användning från högpristimmar till lågpristimmar, vilket på papperet hörs bra men kan vara svårare att genomföra i praktiken. Dels finns användning som man möjligen kan flytta inom ett och samma dygn, men om priset en timme är högt så är vanligen övriga timmar också relativt högt och vinsten kanske inte så stor. Dels finns användning som kan flyttas mellan olika dagar, men då måste man som kund bedöma hur priset kommer att vara under resten av den aktuella perioden.
Huruvida det inte finns något alternativ till el eller inte är inte relevant här. Visst utgör el en viktig del av vårt dagliga liv, som mycket annat som t.ex. livsmedel, men det är en annan diskussion. Samtidigt finns ju alltid alternativet att producera sin egen el, fast kostnader hamnar då långt över en krona per kilowattimme.
SvaraStig Forsberg
20 september, 2011: 8:38 e mEgentligen borde jag väl inte lägga tid på att bemöta Gunnar Ålfors kommentar. Han tycker att jag skriver dumheter fast jag inte har kunskap, skulle det alltså vara mer befogat att skriva dumheter om jag hade kunskap…
Men okej Gunnar, varför skriver du om rörliga och fasta kostnader, båda dessa ingår givetvis i produktionskostnaden där t.ex. avskrivning av en investering kan ses som en fast kostnad. Jag skrev att jag inte har någon dokumenterad kunskap om hur stor produktionskostnaden för vattenkraft är (jag går efter hörsägen), men om du har den definitiva kunskapen kan du väl kläcka fram den. Skulle det nu vara så att produktionskostnaden för vattenkraft är 5 öre, så är 19 öre till slutkund inte billigt (vilket Kjell Jansson anser at det är).
När det gäller Nordpool så anser jag att de elpriser som bestäms där på inte något rättmätigt sätt visar balansen mellan utbud och efterfrågan, det finns alldeles för många faktorer som talar för att priset kan tendera att bli alldeles för högt, t.ex.:
– några få stora producenter har den allra största delen av svenska marknaden
– slutkunden finns i en uppbyggd infrastruktur där i många fall inget alternativ till el finns
– de stora producenterna samäger ett flertal stora produktionsanläggningar
– de stora producenterna har egna elhandelsbolag och är alltså både köpare och säljare
– all budgivning på spotmarknaden sker i förväg utifrån en uppskattad förbrukningsvolym
– slutkunden kan inte alls påverka budgivningen på spotmarknaden, det sköter vald elhandlare
– slutkunden får varje månad betala ett kWh-pris som är ett medelpris av alla månadens timmar, detta oberoende av hur förbrukningen fördelat sig under månadens timmar
– elhandlare på spotmarknaden debiterar slutkunden månadsgenomsnittet plus ett påslag som är oberoende av om priset blev högt eller lågt
Det jag menar är att ovanstående inte precis ger de olika elhandlare som fungerar som köpombud åt slutkunden något större incitament att försöka vara ”hårda förhandlare” i budgivningen. De stora elproducenterna vet även att slutkunden behöver el men inte kan köpa den av någon annan.
Och återigen Gunnar Ålfors och Magnus Thorstensson, våran elmarknad är svensk. Det finns inte överföringskapacitet så att vi kan köpa någon större del utlandsproducerad el, den måste till allra största del vara svenskproducerad. Att det i framtiden kan bli möjligt att ”köpa” (dvs. bli fakturerad) av ett utländskt elhandelsbolag tror jag också ifall våran elpolitik fortsätter enligt den utstakade vägen, men den el man får hemma i vägguttaget kommer likafullt med största sannolikhet vara producerad i Sverige av Vattenfall, Fortum eller Eon.
SvaraGunnar Ålfors
20 september, 2011: 8:15 f mStig skriver att han inte har kunskap. Ändå skriver han dumheter. Bland dumheterna är att han inte fattar att pengarna måste gå till mer än de rörliga kostnaderna. Vem skall annars stå för de enorma fasta kostnaderna?
SvaraSjälva börsen med balans mellan utbud o efeterfrågan fattar han inte heller. Inte heller att marknaden är större än Sverige och Norden utan en stor del av Europa
Magnus Thorstensson
16 september, 2011: 2:58 e mPå en konkurrensutsatt marknad så finns det självklart en relation mellan produktionskostnaden för en produkt eller tjänst, men det finns ingen absolut koppling mellan produktionskostnaden och det slutliga priset till kund. Stig Forsberg drar en parallell till elektronikbranschen och även om jag inte någon detaljerad kunskap om den som sådan så vet jag att det företag som tvingas sälja till produktionskostnad, som Stig skriver, inte kan överleva på lång sikt – bland annat för att de inte får någon vinst som sedan kan återinvesteras.
Det är också svårt och inte riktigt rättvist att jämföra prissättningen för elektronikprodukter med prissättningen för el. En dator består av många olika komponenter från flera olika tillverkare och den ena datorn skiljer sig från den andra vad gäller design, prestanda, varumärke mm. El är däremot en homogen produkt med den viktiga skillnaden att el inte kan lagras utan produceras och används samtidigt. Priset sätts på en elbörs (Nord Pool Spot) och bestäms timme för timme som en funktion av utbud och efterfrågan. Du kan läsa mer om prissättningen på el, exempelvis här: http://www.second-opinion.se/energi/view/1710
När vi sen pratar om en nordisk eller svensk marknad så är det viktigt att skilja mellan råkraftmarknaden och slutkundsmarknaden. På råkraftsmarknaden möts elhandelsproducenter och elhandelsföretag från hela Norden. Alla producenter i Norden bjuder på lika villkor in kraft till Nord Pool Spot, i konkurrens med svenska producenter.
På slutkundsmarknaden, köper slutkunden el av elhandelsföretagen. Här är vi ännu inte framme vid en nordisk lösning men vi går även mot en nordisk slutkundsmarknad där en svensk kund, precis som Stig skriver, ska kunna köpa el av ett elhandelsföretag som är etablerat i Norge.
Magnus Thorstensson, Svensk Energi
SvaraStig Forsberg
14 september, 2011: 11:41 e mKjell Jansson verkar mena att ett elpris på 19 öre/kWh är lågt och att detta visar på en fungerande elmarknad där det ”låga” priset beror på mycket god vattentillgång.
Jag har ingen dokumenterad kunskap om produktionskostnaden för vattenkraft, men en siffra som ofta nämns i sammanhanget är 5 öre/kWh. Då är inte 19 öre speciellt billigt. Jag undrar om Kjell Jansson skulle tycka att 19.000 för en TV vore billigt om han visste att den totala produktions- och säljkostnaden för TV:n är 5.000 (vilket i den konkurrensutsatta elektronikmarknaden är lika med priset).
Och nej, Kjell Jansson, i praktiken har vi inte en gemensam nordisk marknad. Vore det en gemensam marknad skulle vi svenskar kunna köpa all el från något annat land om vi så önskade. Nu är det så att en kall vinterdag så kan inget annat land leverera den el vi behöver hur mycket de än skulle vilja, någon sådan överföringskapacitet finns inte. Enkelt uttryckt är att svenska konsumenter till allra största del är hänvisade att köpa svenskproducerad el från Vattenfall, Fortum och Eon. På motsvarande sätt är Vattenfall, Fortum och Eon hänvisade till att sälja den allra största delen av sin svenska produktion till svenska konsumenter.
SvaraGunnar Ålfors
13 september, 2011: 6:41 e mObegripligt att ett par skribenter på e24 fortsätter med oseriösa angrepp. Formellet på börsen men egentligen på marknaden. Refererar till konsulter som betalts av udda särintrssen. Kunskapen verkar vara oerhört grund o ändå är röstläget högt.
SvaraKjell Janssons inlägg är bra, men varför skriver inte fler seriösa aktörer om hur bra marknaden inkl. börsen egentligen fungerar?
Borde inte Svenska Kraftnät, NordPool själv eller aktörerna bemöta de dumma inläggen från e24. Och varför håller e24 med dessa dumma inlägg?