Sven-Erik Vänneå har sedan 2007 försökt få tillstånd för att öka effekten i sitt vattenkraftverk i Trälshult. Nu har ärendet slutförhandlats i miljödomstolen och ett avgörande är nära.            – Bara tillståndsprocessen kommer att kosta mellan 600 000 och 700 000 kronor, sen ska det byggas också och frågan är om jag har ekonomi till det, säger Sven-Erik Vänneå.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Det var 2007 som Sven-Erik Vänneå inledde processen med att få tillstånd för att höja effekten i Trälshults vattenkraftverk i Vänneån i Laholms kommun. Effekthöjningen innebär att den gamla turbinen ska ersättas med en ny och då kommer ett nytt maskinhus att behöva byggas 100 meter nedströms från den nuvarande turbinen. Förändringen innebär två meters högre fallhöjd och kräver en fördjupad utloppskanal och ett nytt intag av vatten. 

Den nya turbinen ska drivas med 2,8 kubikmeter vatten per sekund i stället för dagens 0,6 och ge en årsproduktion på upp till 900 000 kWh i stället för dagens 150 000 kWh.
– 2007 var det högaktuellt att satsa på förnybar miljövänlig energi och signalerna från politiker var tydliga. Jag tänkte att jag ville bidra och hoppade på tåget, säger Sven-Erik Vänneå.
Men han har hittills inte kunnat bidra med något energitillskott, då hans ärende ännu fem år senare, inte har avgjorts i miljödomstolen i Vänersborg.

Turerna började när Länsstyrelsen i Halland 2008, ett halvår efter att de fått Sven-Erik Vänneås ansökan om tillstånd, bedömde effekthöjningen i Trälshult som ett ärende för miljödomstolen i Växjö. Man hänvisade till 11:e kapitlet i miljöbalken och menade att det handlade om tillstånd för vattenverksamhet. Härefter höll Sven-Erik Vänneå två samrådsmöten, tog fram miljökonsekvensbeskrivningen och lämnade in sin tillståndsansökan till miljödomstolen.

– Av någon anledning glömde domstolen bort ärendet under sex månaders tid. Det hade trillat mellan stolarna på något sätt, men hur kunde de inte svara på när jag frågade. Sedan kom de tillbaka till mig och frågade om saker som jag redan redovisat i ansökan. Och när de skulle få in synpunkter från dem som stod i sakägarförteckningen missade de en sida av tre och därmed fick flera personer inte komma till tals först och för att misstaget skulle kunna repareras drog det ut ännu mer på tiden, berättar Sven-Erik Vänneå.

I april 2011 lades miljödomstolen i Växjö ner och målet flyttades över till miljödomstolen i Vänersborg och till slut blev det ändå dags för remissinstanserna att yttra sig. Både Länsstyrelsen och Kammarkollegiet tillhör dem som har synpunkter på hur fiskelivet och ekologin påverkas och en viktig fråga är hur fiskevägen, det så kallade omlöpet, är tillräckligt dimensionerat eller inte. Även intagsgallrets storlek och lutningen på gallret anses påverka fiskelivet och är något som flera remissinstanser har synpunkter på.

Dagens befintliga kraftverk har inte ett omlöp utan en fiskväg godkänd av Fiskeriverket 1973 och i sitt sista yttrande till miljödomstolen skriver Sven-Erik Vänneås konsult: ”Effektiviseringen av Trälshult kraftverk berör enbart ett befintligt tillståndgivet vattenkraftverk där det i dag saknas en fungerande vandringsväg och där nu sökanden påtar sig att bygga ett fungerande omlöp just för att tillse att fri vandring förbi Trälshults kraftverk kan ske”. Sven-Erik Vänneå har med hjälp av experter tagit fram förslag på omlöp och förordat en nivå vatten som måste passera varje sekund för att ekologin och fiskarna ska ges nödvändiga förutsättningar.

Man har kommit fram till en minimivattenföring, det vill säga flödet av vatten genom och förbi dammen, på 150 liter per sekund. Men Länsstyrelsen tycker inte att det är tillräckligt, utan menar att 300 liter per sekund är nödvändigt. Kammarkollegiet å sin sida anser att dessa bedömningar som Sven-Erik Vänneås anlitade experter har gjort borde dubbelkontrolleras av ett, av Kammarkollegiet anlitat, konsultföretag och det har också gjorts.

– Havs- och vattenmyndigheten menade att den ekologi och elfiskeutredningen vi gjort inte kunde godkännas för den var gjord på uppdrag av mig, men då frågar jag: Vem skulle annars ha gjort den, säger Sven-Erik Vänneå och fortsätter:
– I dagens, av Fiskeriverket godkända fiskväg, är vattenföringen mellan 60 och 70 liter per sekund. Det finns fler kraftverk uppströms i Vänneån och där finns inga krav på minimitappning på vatten. Därför är det besynnerligt att detta ska vara en så stor fråga för Trälshult. Dessutom har det 1999 gjorts en provfiskning som visar att det inte finns fisk som vandrar i Vänneån, det gör det hela ännu märkligare, säger Sven-Erik Vänneå, som i sin senaste inlaga till domstolen framfört att man kan tänka sig 300 liter per sekund fördelat på 150 liter genom dammbyggnaden och 150 liter genom omlöpet.

Kammarkollegiet ser frågan om övriga vattenverksamheter i Vänneån som irrelevant för just bedömningen av Trälshult.
– Det är den specifika verksamheten i den här aktuella fallet som ska bedömas utifrån hur mycket det kommer att påverka vattendraget. Om det finns andra verksamheter som inte klarar miljölagstiftningens krav behöver de också åtgärdas, men det kan inte ske genom prövningen i det här målet, säger Karolina Ardesjö-Lundén, advokatfiskal på Kammarkollegiet.

Men är det inte relevant att till exempel annan verksamhet inte har kraven med så mycket minimitappning?
– Övriga verksamheter är absolut relevant för helheten, men inte just för den här verksamheten och huruvida den lever upp till försiktighetsmåtten, säger hon.

Kammarkollegiet vill helt enkelt se att ansökan ska avslås, framför allt därför att underlaget i ansökan bedöms som bristfälligt.
– Vårt ställningstagande beror på att vi bedömer att beslutsunderlaget från sökanden inte är tillräckligt och det har varit en tvistefråga. Vi har försökt precisera våra invändningar så noga som möjligt, säger Karolina Ardesjö-Lundén.

Att ni och sökanden har så olika syn på vad som krävs i underlaget, vad beror det på? Finns det ett stort tolkningsutrymme?
– Jag tycker inte det finns så mycket utrymme att tolka. Under ärendets behandling har dessutom Miljööverdomstolen kommit med en dom som tydligt visar vad som i vart fall inte är tillräckligt för att en ansökan ska kunna bedömas. Men varje fall är unikt och en del ansökningar har det underlag som i det här fallet och del ansökningar har ett bättre underlag.

Det finns kritik mot att EU:s ramdirektiv för vatten implementeras för hårt av svenska myndigheter som till exempel ni, hur ser du på den kritiken?
– Minimidirektivet är det som minst ska uppfyllas, sedan är Sverige fritt att ställa längre gående krav. Vi gör ju våra bedömningar utifrån gällande lagstiftning och måste självklart tillämpa den så som vi uppfattar att den ska tillämpas. Sedan pågår det på andra nivåer en ständig diskussion och det finns de som tycker att direktivet tillämpas för hårt och de som tycker tvärtom. När det gäller tillämpningen i ärenden som prövas enligt miljöbalken är det till slut domstolen som ska avgöra.

För någon som tittar på frågan utifrån så verkar skillnaderna mellan den befintliga verksamheten och den ansökta inte vara så stor som de miljökrav som skiljer verksamheterna åt. Hur ser du på en sådan betraktelse?
– Det är en ganska stor ökning av storleken på det nya vattenkraftverket i förhållande till vattendragets storlek, så det tycker jag inte. Sedan är det nu en prövning enligt miljöbalken och det var det inte tidigare, då blir det andra krav, säger Karolina Ardesjö-Lundén.

Sven-Erik Vänneå har en annan uppfattning:
– Jag upplever det som märkligt att en vattenkraftverksamhet som varit i drift sedan början av 1900-talet skall omfattas av samma tillståndsprövning som en ny vattenverksamhet på jungfrulig mark i synnerhet som en gällande vattendom finns för den nuvarande verksamheten, säger han.

Ärendet har slutförhandlats i miljödomstolen i Vänersborg, som nu ska fälla avgörandet i frågan. Second Opinion har även varit i kontakt med Länsstyrelsen i Halland för kommentarer, vi har dock ännu inte fått svar.