Produktionen av förnybar el ökade i Europa i fjol samtidigt som elanvändningen minskade. Trots det ökade den fossila elen under 2022 både i absoluta tal och relativt sett – som följd av stängda kärnkraftverk. Som så ofta i energipolitiken sätter Tyskland tonen. I dagarna hyllade energiministern Robert Habeck på plats i Colombia landets gröna omställning – samtidigt som Tyskland flerdubblar importen av colombianskt kol.

Den danske energinestorn Poul-Frederik Bach, som för en tid sedan introducerades på Second Opinion, har i en ny bloggpost tagit fram statistik över den faktiska elproduktionen och elanvändningen i 18 europeiska länder under 2022, baserat på data från framför allt ENTSO-E.

Bild: Kärnkraftverket Isar i södra Tyskland som planeras stängas snart. Foto: Wikipedia.

Statistiken täcker in länderna i norra och västra Europa, med Tjeckien, Österrike och Italien som gränsländer mot sydost. En majoritet av dessa länder kännetecknas av hög andel – eller åtminstone hög ambitionsnivå – i fråga om fossilfri elproduktion.

Elkonsumtionen i de ifrågavarande länderna minskade enligt Bach från 2021 till 2022 med 1,9 procent (50,7 TWh), elproduktionen minskade med 1,2 procent (31,3 TWh). Totalt producerades i länderna 2 649 TWh el.

Men trots fortsatt utbyggnad av vindkraft och solkraft har de fossila bränslena alltså inte trängts tillbaka. Tvärtom ökade den fossila elproduktionen i länderna med 47 TWh (avrundat), fördelat på gas +24 TWh, stenkol +13 TWh och brunkol +9 TWh.

Den fossilfria elproduktionen minskade för sin del med 80 TWh under 2022: siffrorna var för kärnkraften -114 TWh, vattenkraften -42 TWh och biomassan -4 TWh, landbaserad vindkraft +43 TWh, havsbaserad vindkraft +9 TWh, solkraft +28 TWh.

Totalt minskade andelen fossilfri el i de 18 länderna från 67,8 till 65,6 procent.

Minskningen av vattenkraftsel förklarar Poul-Frederik Bach med normal variabilitet – fjolåret karakteriserades av låga vattennivåer i framför allt södra Norge. Vid sidan av den stora minskningen av kärnkraftsel i Frankrike (-81 TWh) minskade denna med 33 TWh i Tyskland (där tre av de sex sista reaktorerna stängde) och 9 TWh i Belgien (en stängd reaktor).

Nedbrutet på kraftslag såg den fossilfria elproduktionen i de 18 länderna i fjol ut så här: kärnkraft 561 TWh, vindkraft 446 TWh, sol 161 TWh, vattenkraft 393 TWh, biomassa 92 TWh, avfall 19 TWh, geotermi 5,6 TWh, övrigt förnybart 4,7 TWh, torv 3,6 TWh. Bland de fossila energislagen toppade naturgasen med 505 TWh, medan stenkol stod för 205 TWh, brunkol för 177 TWh, olja för 13 TWh och gas baserat på kol 7 TWh. Ospecificerat 55 TWh.

Spaniens överraskande steg under fjolåret från nettoimportör till nettoexportör av el (18 TWh) förklaras av ökad användning av naturgas (15,5 TWh) och kol (2,8 TWh).

Bach konstaterar att Sverige trots fjolårets rekordexport (33 TWh) fått en priskris, efter att prisskillnaderna mellan elområdena i norr och söder började växa på allvar i mitten av 2021.

”Förtrytelsen bland konsumenterna i södra Sverige är förståelig”, anser han. ”De höga elpriserna är oförmånliga för Sveriges elkonsumenter, men innebär en fördel för Sveriges elproducenter och särskilt för den svenska elexporten. Den här intressekonflikten kan vara ett nationellt dilemma.”

Bach menar att Europa inte borde ha tagits med sådan överraskning av att 2022 blev ett torrår eller att Frankrike var upptaget av omfattande kärnkraftsrevisioner. Det fanns tid för preventiva åtgärder före 2022.

Paradplatsen i fråga om energipolitiska paradoxer innehas fortsatt av Tyskland. Koldioxidutsläppen inom elproduktionen i landet, som 2020 uppgick till 220 miljoner ton, hade i fjol hade stigit till 255 miljoner ton. Enligt landets klimatmål ska utsläppen 2030 vara nere i 108 miljoner ton.

Ett annat paradoxexempel refererades nyligen av energianalytikern Staffan Reveman i Dagens industri: ordföranden för Tysklands federala nätverksmyndighet Klaus Müller framhåller internt vikten av att Frankrike åter får i gång sina kärnkraftverk, för att kunna exportera el till Tyskland, men förordar utåt att även den sista kärnkraften i hans land ska läggas ner.

”Att bränna 13 000 ton brunkol i timmen för att undvika elavbrott är verkligen ingen hållbar energipolitik. Det är lätt att prata om grön omställning så länge ansvaret för den fossilfria energiproduktionen skjuts över på andra länder”, enligt Reveman.

Ett annat tyskt exempel är att Bundesnetzagentur gått ut med beskedet att Tyskland ser ut att kunna avveckla sin sista kolkraft till 2030 eller kanske redan till 2028 utan att försörjningstryggheten hotas. Detta baserat på en förväntan att hela 41,2 gigawatt flexibel kapacitet då ska ha tillkommit, främst i form av värmepumpar och elbilsbatterier.

Konsultbyrån McKinsey sågar i en analys refererad i Die Welt detta som önsketänkande. Produktionskapacitet motsvarande 4 gigawatt kommer att saknas vid topplast i Tyskland redan 2025, enligt analysen. År 2030 bedöms underskottet vid höglastperioder vara uppe i hela 30 gigawatt. Enligt McKinseys modellkörningar kommer ”försörjningsluckor” att uppträda närmare 100 gånger under året 2030, den längsta av dem i 21 timmar.

Uppenbart finns en de facto tysk oro över effekten när de tre sista kärnreaktorerna slutligt släcks ner nu den 15 april. Trots ovanligt välfyllda gaslager, i den milda vinterns spår, har fyra av Unipers i princip nedlagda kraftverk (tre koldrivna, ett oljedrivet, totalt på 2,15 gigawatt) återtagits i drift baserat på den undantagslag, Ersatzkraftwerkebereithaltungsgesetz, som Second Opinion tidigare skrivit om.

För det senaste exemplet på tysk omställningspolitik svarar energiministern Robert Habeck, i dessa dagar på besök i Colombia, ett land han lovprisat särskilt för dess omställning till grön energi. I verkligheten har Colombia under senare tid ökat sin stenkolsexport väsentligt, till exempel tredubblades den till Tyskland under de nio första månaderna 2022.

Habeck undviker, noterar tyska medier, att besöka El Cerrejon, Colombias och Sydamerikas största dagbrott för kolbrytning. Människorättsexperter i FN:s regi har krävt att gruvan stängs på grund av de allvarliga miljöskador den förorsakar och för de hälsoproblem den innebär för den omgivande befolkningen.