Regeringen antog nyligen en ny förordning för omprövning av vattenkraftens miljötillstånd. Men fortfarande är osäkerheterna om vad som gäller stora, och Vattenkraftens miljöfond har meddelat att stoppet för utbetalningar och nyanmälningar förlängs.
– Att regeringen och Sverigedemokraterna inte lyckats lösa denna fråga trots att de haft 2,5 år på sig säger en del om hur juridiskt och politiskt komplex den är, säger Energiföretagens expert Johan Bladh.

Arbetet med den nationella omprövningsplanen för omprövning av vattenkraftstillstånd (NAP) som regeringen antog 2020 har visat sig vara betydligt mer besvärlig att realisera än vad de flesta nog tänkte sig. Planen utgör implementeringen av EU:s ramvattendirektiv.

Bild: Svårt för Sveriges klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari att lösa frågorna. Foto: Wikipedia.

Den första juli i år trädde de nya förordningsbestämmelserna i kraft som bland annat innehåller riktvärden för produktionsförlust. Det är dock fortfarande inte tydligt hur dessa ska tillämpas och vilka åtgärder som omfattas.

I grunden kvarstår konflikten om hur EU:s vatten- och naturdirektiv i lagstiftning och prövning ska vägas av mot andra intressen.  I vattendirektivet finns det mekanismer för att göra avvägningar mot andra samhällsnyttor, men för naturdirektivet ställs hårdare krav för undantag, något vi sett i exempelvis fallet med Heidelberg Materials tillstånd för kalkstensbrytning i Slite på Gotland.

I samband med att regeringen presenterade de nya förordningstexterna innan sommaren fick även Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att tydliggöra hur de nya bestämmelserna ska tillämpas. Det ska enligt uppdraget framgå att nedbrytningen av riktvärdet 1,5 TWh på huvudavrinningsområden (s.k. HARO-värden) ska gälla för genomförandet av NAP och därmed inkludera alla miljöanpassningsåtgärder i svensk vattenkraft, även i Natura 2000-områden och vattenförekomster som inte klassas som kraftigt modifierade. Detta uppdrag ska redovisas senast den 16 januari 2026.

Enligt Energiföretagens vattenkraftexpert Johan Bladh är den största kvarstående osäkerheten just hur åtgärder i Natura 2000-områden ska hanteras inom ramen för omprövningen och hur regeringens ställningstagande om att de ska ingå i riktvärdet 1,5 TWh ska uppfyllas.

– Att regeringen och Sverigedemokraterna inte lyckats lösa denna fråga trots att de haft 2,5 år på sig säger en del om hur juridiskt och politiskt komplex den är, säger Johan Bladh. Vi har fått höra att frågan ska utredas vidare inom Regeringskansliet, men vi vet inte när en sådan utredning kan tänkas bli klar.

Johan Bladh

Johan Bladh anser att en viktig nyckel till att lösa målkonflikten mellan vattenkraft och skyddet av Natura 2000-områden är att länsstyrelsernas bevarandeplaner formuleras med utgångspunkten att vattenkraften redan fanns när Natura 2000-områdena pekades ut och att den som huvudregel ska vara förenlig med Natura 2000-skyddet.

– Länsstyrelsernas tolkning av vad områdesskyddet innebär har kommit att ändras över tid. Det var aldrig meningen att dessa vattendrag skulle återställas till sitt ursprungliga tillstånd, men det är så många av dagens bevarandeplaner är skrivna, säger Johan Bladh.

Naturvårdsverket har även i uppdrag att till den 27 februari 2026 överlämna ett förslag till nationell naturrestaureringsplan med tillhörande konsekvensanalys, ett arbete som också kommer att påverka vattenkraften.

Osäkerheten är alltså fortsatt stor och det har redan kommit signaler från domstolarna om att omprövningsmål bör vilandeförklaras tills dess att det faktiskt står klart hur dessa ska bedömas. Vattenkraftens miljöfond meddelade den 26 augusti att de förlänger stoppet för utbetalningar och nya ansökningar till i mars 2026, just eftersom osäkerheterna kopplade till Natura 2000 och riktvärdet för maximal produktionsförlust nationellt, 1,5 TWh, kvarstår även med de nya förordningarna på plats.