Elcertifikatpriserna har sjunkit kraftigt och många producenter gör stora förluster. Prisfallet har lett till krav på snabba politiska ingrepp i elcertifikatmarknaden för att begränsa förlusterna. Samtidigt har Sverige ett överkott av el och marknadspriserna signalerar att investeringar i ny elproduktion inte behövs just nu.
Energiföretagen Sverige föreslår därför långsiktiga åtgärder för att förbättra elcertifikatmarknadens funktion och stärka investerarnas förtroende. Vi uppmanar politiker att inte fatta förhastade kortsiktiga beslut och att ge Energimyndigheten i uppdrag att utreda hur systemet kan bli mer robust.
Prisfallet på elcertifikaten pressar marknadens aktörer hårt, och att åtgärder efterfrågas för att rädda systemet är förståeligt. Flera åtgärder har föreslagits, som en ambitionshöjning av systemet till 2020 för att få upp priset, en stoppmekanism till 2020 och därmed en uppdelning av det befintliga och nya systemet till 2030, liksom en framtung kvotkurva för det nya målet på 18 TWh till 2030 som styr mot en snabb utbyggnad. Andra mekanismer för att skydda dem som investerat tidigt i systemet och olika marknadsförbättrande åtgärder, som tätare tekniska justeringar av kvotkurvan, har också förts fram.
Energiföretagen uppmanar politikerna att inte vidta kortsiktiga akutåtgärder utan istället satsa på att få till ett långsiktigt robust system. Ett akut stopp i systemet skapar oförutsägbara regler för de aktörer som är i byggprocessen av nya anläggningar och det skulle också skapa en risk för stora prissvängningar. Vidare skulle en ambitionsökning före 2020 gå stick i stäv med energiöverenskommelsen.
Låga marknadspriser på el signalerar att investeringar i ny elproduktion inte behövs nu. Elcertifikatsystemet måste kunna ta hänsyn till energisystemets behov. Det snabba prisfallet på elcertifikatmarknaden är en i grunden korrekt marknadssignal eftersom målet till 2020 bedöms vara uppnått tre år i förtid, samtidigt som detaljerna kring förlängningen av systemet med ytterligare 18 TWh till 2030 ännu inte är kända.
Det finns heller inte någon tydlig idé om hur elcertifikatsystemet kan avslutas. Med de regler som gäller i dag kan nya anläggningar få komma in i stödsystemet, trots att måldatumet och målnivån för systemet är passerat. Energiföretagen har pekat på risken för kollaps i systemet till följd av detta, vilket vi nu ser tydliga tecken på.
Systemets långsiktiga förtroende behöver alltså stärkas. Energiföretagen har tidigare lyft fram tre olika sätt att förlänga elcertifikatsystemet bortom 2020 i enlighet med energiöverenskommelsen:
a) En ny kvotkurva för perioden 2020 till 2045 adderas till den svenska kvotkurvan som för 2030 har ett kvotkrav på 18 TWh utöver kvoten i det befintliga elcertifikatsystemet, i enlighet med det som Energimyndigheten föreslagit. Det är en enkel justering av elcertifikatsystemet som kan genomföras snabbt även om det finns nackdelar och risker: Sverige hjälper till att avsluta det norska systemet och svenska kunder får betala. Ett överträffande av målet kan inte hanteras genom höjd kvotplikt eftersom det i praktiken innebär en ambitionshöjning som inte är förenligt med energiöverenskommelsen. Avslutningen av det svenska systemet är fortfarande oklar.
b) Det existerande systemet avslutas efter 2020 enligt gällande beslut och Sverige kompletterar med ett nytt separat system för det nya målet till 2030. Sverige och Norge har ett problem med avslutning av det gemensamma systemet, där obalans mellan utfärdade elcertifikat och kvotkurvan kan få priserna att gå mot noll, alternativt bli extremt höga. I ett nytt svenskt certifikatsystem blir likviditeten initialt mycket låg, vilket är ett problem för marknaden.
c) En utformning av elcertifikatsystemet med en ny prissättningsmekanism som baseras på ett anbuds/auktionsbaserat system. En ny svensk kvotkurva skulle kunna ligga till grund för årliga auktioner. Detta system har bäst förutsättningar att anpassas till förändringar i omvärlden och ta hänsyn till elmarknadens behov. Problemet med att avsluta det befintliga elcertifikatsystemet kvarstår dock.
Det utredningsuppdrag som Energimyndigheten fick för en tid sedan från regeringen om elcertifikatsystemets förlängning till 2030 var väldigt snävt och myndigheten hade dessutom väldigt kort tid på sig. Energiföretagen menar därför att de olika alternativen som står till buds inte har utretts tillräckligt. Energimyndigheten bör därför ges ett bredare uppdrag i syfte att skapa ett långsiktigt robust system bortom 2020 och ta fram konkreta lagstiftningsförslag för en rad av de åtgärder som vi listar nedan.
Dessa åtgärder föreslår Energiföretagen för att förbättra marknadens funktion och stärka det långsiktiga förtroendet inom ramen för det redan befintliga systemet:
• Förbättrad transparens. Det är mycket viktigt att information om vad som sker i marknaden är så transparent som möjligt och tillgänglig för alla typer av aktörer. Vi stödjer Energimyndighetens förslag om att förbättra informationen på marknaden. En rutin for att informera Energimyndigheten om byggstart av projekt bör införas i samband med kontrollstationen.
• Baktung kvotkurva. Sverige har idag ett elöverskott som förväntas öka med den ökade ambitionen i elcertifikatsystemet på 18 TWh till 2030. En baktung kvotkurva ger oss bättre förutsättningar att hålla överskottet på en hanterbar nivå. En baktung kvotkurva är också enligt Energimyndighetens beräkningar billigast för konsumenterna.
• Tydlig stoppregel till 2030. Energiföretagen stödjer Energimyndighetens förslag om en stoppregel i systemet till år 2030. Energimyndigheten bör utreda om en stoppregel för tilldelning av elcertifikat ska vara tidsrelaterad eller snarare vara kopplad till måluppfyllelsen, där tilldelningen av elcertifikat till nya anläggningar stoppas när målet är uppfyllt oavsett om det sker före eller efter år 2030.
• Inga elcertifikat vid negativa priser. Negativa priser signalerar att det inte finns någon efterfrågan på el och stöd bör därför inte utgå under dessa timmar.
• Lägg tekniska kvotjusteringar i förordningen om elcertifikat. Framtida tekniska kvotjusteringar bör kunna ske utan ändring i lagen. Kvotjusteringar bör hanteras i förordningen om elcertifikat och därmed hanteras direkt av regeringen.
• Gör tekniska justeringar varje år. Tekniska justeringar av kvotkurvan bör göras varje år, men få genomslag i kvotkurvan först tre år senare. Hela justeringen kan då läggas på ett enskilt år.
• Satsa på FoU. På sikt bör subventionerna till förnybar el fasas ut. Det är därför viktigt att tillräckligt med medel avsätts från statens sida till energiforskningen.
Pernilla Winnhed
vd Energiföretagen Sverige
5 Kommentarer
Kenneth Erikson
4 februari, 2017: 10:18 f mDet är ett hån emot ordets betydelse att kalla något med en livslängd på 15-20 år för hållbart.
Vindkraften är ett fiasko ifrån början som inte bara förstör livsmiljön för allt levande, det kostar också. Men initiativtagarna, de gröna, saknar ju som bekant intresse för ekonomiska frågor och här har vi en ”näring” som inte bara låter sig mutas utan också fräckt begär mer.
Räcker det inte med svindeln/kostnaden på 1160 miljarder Euro med utsläppsrätterna som UG berättade om?
SvaraBertil Persson, docent
4 februari, 2017: 7:49 f mBidrag leder till nationell misshushållning med en kraftkälla som är välutvecklad under många år. Verken står dock fortfarande oriktigt tätt, som på Lillgrund, där Vattenfall vidgår misslyckandet – historien upprepas gång efter gång, men detta fel förstärks snarare än avhjälps med bidrag, eftersom dåliga projekt kan leva vidare med bidraget.
Utredning av Lillgrund, och flera andra verk i Sverige, visar att vindkraftsstationer överlag är för kompakta, vilket beror på att gamla tillstånd används för större verk, med 8% i energiförlust som följd, som ett medelvärde, för alla de undersökta svenska verken.
Inbördes avstånd mellan verk på ned till endast 2,7 gånger turbindiametern har konstaterats på senare tid för prospekt som jag har fått under mina ögon. Låg beräknad effektivitet för prospekten förklaras nog av tätheten! Många verk skulle kunnat ha tagits bort med samma energiresultat som nu, men med lägre bullpåverkan som följd, och sannolikt färre dödade örnar, för då hade de på ett enklare sätt kunnat passera mellan verken än nu. Förklaringen till den onödigt höga tätheten ligger nog i egennyttan, dels för vindkraftsindustrin, som vill sälja så många verk som möjligt, dels för finansinstituten, som vill få så stor ränteintäkt som möjligt. Markägarna hade, med korrekt inbördes placering, gott miste om arrende under 15 år. Nationellt sett kan, efter min genomgång av ca 200 prospekt under 10 åren, miljardbelopp sparas om verken ställs glesare än nu. Onödigt tät prospektering bottnar i sin tur i bristande kunskap hos sökanden, eftersom myndigheterna skall sätta sin tilltro till ansökningshandlingarna.
Min bok Bemästra Landvindkraft har för övrigt uppdaterats 2017, 415 sid.:
https://www.bokborsen.se/view/Bertil-Persson/Bem%C3%A4stra-Landvindkraft/1605891
SvaraCurt Widlund
3 februari, 2017: 6:17 e mAntar att du tillhör förlorarna på vindkraftsatsningen så du skriver i egen sak. Dun ser på den den dag då kärnkraften läggs ner och konsumenterna sitter i händerna på vindkraftindustrin som kan diktera priset. Även SNF skulle få sin beskärda del i ”Bra Miljöval” Den dagen vill vi konsumenter inte uppleva. Vi vill få tillbaka naturen, tystnaden, djuren som dödas av vindkraften, barn som kan sova hela natten utan att ideligen väckas av vindkraftljudet som försämrar deras hälsa och möjligheter i framtiden. Två familjer som Finska TV YLE följt har flyttat 4 mil bort från tortyrtornen för att överleva och barnen får ostörda nätter.
I Ontario har många människor drabbats: https://www.google.se/search?q=DoWnWind+youtube&ie=utf-8&oe=utf-8&client=firefox-b&gfe_rd=cr&ei=Z5aUWP-BIemO8Qe0yLfgBw
FOI Försvarets forskningsinstitut skriver forskaren och läkaren Thomas B Kjellström
Akustiska vapen
Som exempel på akustiska vapen kan nämnas infraljudsvapen. Infraljud är ljudvågor med så låg frekvens (under 20 Hertz), att det mänskliga örat inte kan uppfatta dem – man kan alltså inte höra infraljud. Däremot vet man, att människan kan påverkas av infraljud på andra sätt. Ett exempel är det infraljud som en väderfront föregås av. När en sådan front rör s ig genom atmosfären, bildas infraljud framför den, som bogvågen framför ett fartyg. Detta infraljud k an nå oss något dygn innan själva fronten kommer fram, och det finns de som anser, att den väderkänslighet som vissa människor känner av i form av t ex trötthet och huvudvärk något dygn eller några timmar för e ett hastigt omslag i vädret, beror på infraljudet , som föregår fronten.
Infraljud bildas också av vissa maskiner och har ibland ansetts vara ett hälsoproblem inom industrin. Infraljud kan färdas lång a sträckor utan att det dämpas nämnvärt. Vattenkraftverk, t ex i Norrlandsälvarna, bildar under vissa omständigheter ett kraftig t infraljud (upp till 1 megawatts effekt), som har kunnat registreras i atmosfären på upp till 500 km avstånd från kraftverken.
Akustiska vapen finns som prototyper. De finns i form av fordons- eller helikoptermonterade vapen och som handburna ”akustiska gevär”. Man har även gjort försök med akustiska ”staket” för att avspärra markområden eller byggnader.
Ljudvågorna från akustiska vapen kan påverka innerörats hårceller och ge yrsel och illamående, ungefär som åksjuka. Vissa frekvenser och intensiteter av ljudvågor kan åstad- komma resonanssvängningar i inre organ som kan leda till smärtor, kramper och till och med i vissa fall döden. Effekterna på kort och lång sikt på de olik a organen i kroppen och på de celler, som bygger upp dem, är i princip helt okända, liksom eventuella effekter på de enskilda cellernas olika beståndsdelar.
SvaraVindkraftens turbinvingar innehåller i bindemedlet Ftaslater och Bisfenol A två reproduktionshämmande kemikalier som urlakas i grundvattnet och ytvattnet.
Carl Johan von Schwerin
2 februari, 2017: 6:42 e mHej,
I stort tycker jag ni har kloka synpunkter.
Jag vill passa på att göra följande tillägg;
SvaraIdag finns det vindkraftprojekt som klarar sig utan certifikat dvs man klarar sig endast på marknadspriset av el. Denna för framtiden fina utveckling på kostnaderna vid byggnation av vindkraft har uppnåtts i och med att investerare har investerat och utvecklat vindkraften tillsammans med turbinleverantörerna till det vindkraften är idag. Teknikutvecklingen går framåt med stormsteg för att alla turbinleverantörer vet att de måste kunna leverera till marknadspriser för elen. I och med turbinleverantörernas inställning så kommer det snart finnas ännu fler sådan projekt som klarar sig utan certifikat. Detta medför att en reglering via eventuell kvotkurva har ingen effekt. Bra projekt kommer byggas hela tiden med eller utan certifikat idag och framåt. I det befintliga certifikatsystemet eller när endast en kvotjustering sker kommer vi att få 0 kr eller nära 0 kr per certifikat inom snar framtid om vi fortsätter inom samma system.
När systemet sjösattes från början var vindkraften för dyr att byggas ut. Vindkraften fick vänta och lämna företräde till annan billigare förnyelsebar energi. Efterhand fick vindkraftinvesterarna ekonomi i sina projekt och byggnation påbörjades. Vindkraftinvesterarna hade förtroende för att Energimyndigheten och politiker skulle avsluta systemet när det var dags. Från sommaren 2015 har det talats om en eventuell förlängning av systemet. Problemet är att teknikutvecklingen som jag talar om ovan. Därför anser jag att det enda det går att göra nu är att stänga ner befintligt system i balans. Använd en del av de 18Twh för att åstakkomma en lugnt stabilt system som är långsiktigt för de investerare som investerat i förnyelsebara projekt tidigare.
Matthias Rapp
2 februari, 2017: 4:17 e mMycket kloka ord, Pernilla. nu gäller det bara att politikerna lyssnar, framförallt energiministern.
Svara