EU vill skapa en gemensam elmarknad. Men ambitionen hindras av tröga tillståndsprocesser i enskilda medlemsstater. EU-kommissionen vill nu se förändringar och med regler snabba på processerna för de viktigaste nät- och gasledningarna.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

EU-kommissionen sätter nu fingret på problemet med långsamma tillståndsprocesser för elnät och gasledningar. I unionens omfattande ambitioner med en gemensam elmarknad för att säkra försörjningen och nå klimatmålen, tänker man inte låta tröga tillståndsprocesser sätta käppar i hjulet. 

Kommissionen har lagt fram ett förslag på hur EU:s elmarknad ska integreras genom en satsning på infrastrukturen och föreslår där regler för hur tillstånd för nät- och gasprojekt av speciellt ”europeiskt intresse” ska hanteras. Ett centralt förslag är att man sätter en tidsgräns. En tillståndsprocess ska inte få ta mer än tre år, i dag vittnar kommissionen om tioåriga förfaranden på sina håll inom unionen, Sverige är inget undantag.

– Ett projekt som har gått som på räls, Järpströmmen till Norge, tog fem år från investeringsbeslut till drift. I den andra ändan har vi en ledning på västkusten som tog mer än elva år från beslut till drift. Så det är med den horisonten vi jobbar och ur vårt perspektiv skulle det så klart vara en fördel att få snabbare tillståndsprocesser, men det ska fungera med rådande lagstiftning och det är inget som vi ska ha synpunkter på, säger Ulf Moberg, teknisk direktör på Svenska Kraftnät.

Karin Widegren, chef för internationella frågor på Energimarknadsinspektionen, välkomnar också en effektivare tillståndshantering.
– De delar av förslaget som direkt berör oss på EI handlar om att tillståndsprocesserna ska effektiviseras och det är vi positiva till, men samtidigt skeptiska till att man i vissa fall gått väl långt till exempel genom kravet på en treårig tidsgräns för tillståndsprövning. Vi hade hellre sett en flexiblare modell där medlemsländerna förbinder sig att utföra de effektviseringsåtgärder som krävs. Att man tvingas att påskynda processen behöver inte innebära att det i slutändan går fortare att få till ett tillstånd. Risken finns att det få motsatt effekt om man tvingas slarva över vissa intressen och sedan hamnar i utdragna överklaganden i stället, säger Karin Widegren.

Den andra centrala delen i förslaget är att varje medlemsland ska skapa en myndighet som ansvarar för hela tillståndsprocessen, så kallat One stop shop. Syftet är att förenkla och effektivisera.

Om kommissionens förslag går igenom vad det gäller tillståndsprocesser för projekten med europeiskt intresse, kommer det att även påverka tillståndsprocesserna för andra projekt?
– Om man kommer överens om nya regler innebär det säkert att vi använder den nya modellen för alla större projekt, det kan innebära en omläggning av tillståndsprocesserna för nät generellt, säger Karin Widegren och påminner om att det hittills dock bara handlar om ett förslag:
– Det här är ett förslag och fler länder har synpunkter på innehållet. Vi kan förvänta oss en hel del ändringar under de pågående förhandlingarna i Rådet och Parlamentet, så det behöver inte innebära att vi kommer att behöva ändra så mycket, säger hon.

Kommissionens utgångspunkt är att utvecklingen av de inre energimarknaderna för el och gas delvis hindras på grund av brist på energiinfrastruktur. Hela satsningen på att bygga ihop Europas olika elmarknader beräknas kosta 9,1 miljarder euro. Projekt som anses vara av ”europeiskt intresse” handlar främst om sådana ledningar som är viktiga för elmarknadens funktion i en region eller hela EU, men kanske inte prioriteras av en viss medlemsstat därför att den inte är så viktig lokalt. Av de tolv prioriterade korridorer och områden som EU-kommissionen har föreslagit berörs inte Sverige i någon större utsträckning, enligt Ulf Moberg.

Men i någon mån påverkas ändå Sverige av det prioriterade Baltikum. Baltic Energy Market Interconnection Plan (BEMIP) in electricity syftar till att bygga ihop Baltikum med övriga EU och där har redan projektet NordBalt inletts med EU-finansiering, för att koppla samman Sverige och Litauen med en kabel. I EU-kommissionens förslag finns också området för Smart grids deployment som syftar till utbyggnad av så kallade intelligenta nät. Detta kan säkert komma att påverka Sverige, men på vilket sätt och i vilken omfattning avgörs när förslaget blir mer konkret, menar Ulf Moberg.

FAKTA

– EU-kommissonens så kallade infrastrukturpaket på energiområdet kan sägas bestå av tre delar: för det första är det en modell för hur de projekt skall identifieras som är nyckelinvesteringar i skapandet av en integrerad marknad för el och gas inom EU, så kallade Projects of Common Interest (PCI). För det andra handlar det om vilka åtgärder som behövs för att förverkliga dessa investeringar inom den tid som krävs för att klara EU:s energi och klimatmål, till exempel snabbare tillståndsprocesser och metoder för fördelningen av kostnader mellan medlemsländerna. För det tredje föreslås också en särskild fond som i vissa situationer skall kunna bidra till finansiering av de prioriterade projekten.

– EU-kommissionens förslag på förordning gällande europeisk infrastruktur har utformats som en EU-förordning och sådana blir alltid legalt bindande när de träder i kraft. Formellt behövs alltså ingen svensk lagändring, eftersom det alltid är reglerna i EU förordningen som gäller.

– Prioriterade korridorer för elektricitet: Norra havens energinät för havsbaserad vindkraft, nord-sydlig energisammankoppling i Västra Europa, nord-sydliga energisammankopplingar i centrala och södra Östeuropa och sammanlänkningar på den baltiska energimarknaden.

– Prioriterade gaskorridorer: Nord-sydliga gassammankopplingar i Västeuropa, nord-sydliga gassammankopplingar i centrala och södra Östeuropa, södra gaskorridoren (”SGC”) och sammanlänkning på den baltiska gasmarknaden.

– Prioriterade korridorer för olja: Oljeleveranssammankopplingar i Centrala Östeuropa.

– Prioriterade temaområden: Idrifttagande av intelligenta energinät, elektricitetsmotorvägar och gränsöverskridande koldioxidnät.

Källa: Energimarknadsinspektionen OCH Europeiska kommissionens förslag om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG