Den svenska förvaltningsmodellen fungerar dåligt när EU: s vattendirektiv implementeras, menar Helena Andreason, jurist på Lantbrukarnas riksförbund.

– I EU utgår man från politikens engagemang i förvaltningen av föreskrifterna, att ländernas lagstiftning är uppbyggd så att myndigheter inte ges makten över tillämpningen, säger Helena Andreason.

Energipolitiken och miljödomstolarna är idag bakbundna av regelverk som under lång tid framöver kommer att vara problematiska för Sveriges regeringar, menar Helena Andreason, jurist på Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och specialist på miljö- och vattenfrågor. Miljöprövningarna hamnar i disharmoni med EU-rätten.

– Det spelar liten roll vad energiministern säger så länge regeringen och miljödomstolarna i slutändan är beroende av hur förordningen är skriven, säger Helena Andreason.

Förväntas tolka politiken
När det kommer till tolkning och förvaltning av lagstiftningen har svenska myndigheter större makt än i andra länder, vare sig om man jämför med Norden eller hela EU. Regeringen ger ut regleringsbrev men får genom lag inte lägga sig i enskilda ärenden.

Regeringens begränsade makt kan bli ett allvarligt problem för hanteringen av Sveriges vattenresurser, menar Helena Andreason. Det gäller för både elproduktionen och lantbruket. Enligt Sveriges förvaltningslag har svenska myndigheter inte bara möjlighet till, utan också plikt att tolka politikens intentioner för att därefter ta självständiga beslut som ingen kan riva upp. I alla jämförbara länder kan en myndighets mandat vid behov överprövas av regeringen. Dock inte i Sverige.

Helena Andreason, jurist på Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och specialist på miljö- och vattenfrågor.

Kräver politisk förvaltning
– Svensk förvaltning fungerar utmärkt inom de lagar som Sverige själv stiftar. Då syns regeringens och andras viljor genom det arbete som leder fram till en proposition som läggs fram för riksdagen. Syftet är tydligt och myndigheterna kan läsa och lyssna sig till vad politiken vill, säger Helena Andreason.

– EU-rätten fungerar inte på det viset. Den bygger istället på att det i varje land finns en politisk närvaro i förvaltningsfrågorna, ett engagemang och ett tydligt politiskt ansvarstagande över hur myndigheter och regelverk förvaltas, säger Helena Andreason.

Svensk modell försvårar
Det man kan känna till, menar Helena Andreason, är att EU-rätten med vattendirektivet är ett ramverk som inte styr över alla detaljer i varje enskild nationell anpassning. Regelverket har utrymme för en viss mängd egna initiativ och flexibilitet som olika länder kan använda sig av för att hitta bästa möjliga lösning.

Sverige skiljer sig enligt LRF från andra EU/EES-länder genom betydligt större detaljstyrning i lagstiftning och vägledningar. Det gör det sannolikt ”svårare att peka ut KMV”. Så kallade Kraftigt Modifierade Vatten (KMV) betecknar fysiskt och tekniskt reglerade vattenförekomster som både vattenkraften och lantbruket är beroende av, och vill ha fler av.

Alla dammars ursprung
Istället har ramverkets flexibilitet, systemets ”luft”, som Helena Andreason kallar det, tagits i anspråk av ”en myndighetssfär”. I denna dimension fokuserar man på att alla vattendrag i miljöns namn ska återföras till ursprungligt skick, inklusive tekniska dammar som inte har något ursprungligt skick.

De i Sverige strikt regisserade miljöprövningarna med nationell plan (NAP) för närmare ett par tusen vattenkraftverk är dessutom en svensk uppfinning och inget som EU kräver. I andra länder, exempelvis Norge och Finland, ser implementeringen av vattendirektivet ganska annorlunda ut.

LRF har i en jämförande studie mellan Sverige, Tyskland och Danmark visat att trots samma lagstiftning så är det betydligt svårare att få vattenförekomster i Sverige klassade för bruksändamål (som KMV). Studien kunde också konstatera att de svenska KMV-processerna styrs av ett mer begränsat antal tjänstemän än i de jämförda länderna. Samverkan med berörda parter är också på en betydligt lägre nivå.

Går inte på djupet
– I EU utgår man från politikens engagemang i förvaltningen av föreskrifterna, att ländernas lagstiftning är uppbyggd så att myndigheter inte ges makten över tillämpningen, säger Helena Andreason.

Istället är det just det som sker i Sverige. Till exempel går svensk politik inte på djupet vad gäller vattendirektivet och vad det egentligen handlar om, menar Helena Andreason. Det finns givetvis enskilda engagerade politiker men området är komplext och det finns inget system eller strategi för hur det politiska engagemanget ska tillvaratas.

– Så som myndigheterna och deras förvaltningar idag är organiserat kan regeringen inte heller snabbt anpassa dem till omvärldens krav. Det kan visa sig bli ett bekymmer i en tid med energikris och krig i Europa, säger Helena Andreason.

***

Foto: Skånska Energi.