EU:s egna gasresurser minskar och det gäller att hitta nya lösningar för att mätta gasbehovet. En lösning är att importera mer flytande gas – en väg som också Sverige bör gå, tycker Energigas Sveriges vd Anders Mathiasson.
– Det här är viktigt för att få igång den svenska biogasmarknaden och i nästa steg byta ut naturgasen, säger han.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Med krisen i Ukraina har frågan om Rysslands gasexport blivit aktuell, hur använder Ryssland sina gasresurser i politiska konflikter? Energigas Sveriges vd, Anders Mathiasson, menar dock att Ryssland alltid varit strikt affärsmässiga med sin gas. 

– Ryssland, och tidigare Sovjetunionen, har aldrig använt gasen som ett politiskt medel mot Västeuropa och EU, utan alltid varit affärsmässiga. Däremot mot de forna Sovjetrepublikerna har gasen varit ett politiskt verktyg, säger han.

För EU är Rysslands gas viktig. 25 procent av EU:s energiförsörjning består av gas och Anders Mathiasson berättar att Ryssland alltid har stått för stora delar av volymerna. I mitten och slutet av 1980-talet var dock beroendet långt större än i dag. Då försåg Sovjetunionen Europa med 50-60 procent av dess gasbehov, i dag är det nere på 35 procent. En nivå som behovet har stabiliserats på. Av den resterande gasen som används inom EU kommer 30 procent från Norge och 10-15 procent från norra Afrika, resten är inhemsk produktion. Något som måste förändras, men utvecklingen går snarare i motsatt riktning.

– Problemet är att de inhemska volymerna inom EU faktiskt minskar. Och frågan är hur man ska kompensera det här. Man vill inte öka utan minska beroendet från Ryssland så det är inget alternativ och inte heller Norge är aktuellt för de vill långsiktigt inte exportera mer gas. Därför kommer sannolikt lösningen bli att vi kommer att få se mer och mer av flytande gas, LNG, säger Anders Mathiasson.

Han menar att den flytande gasen är en mycket bra lösning, inte minst är den flexibel.
– Man kan köpa gasen från flera olika aktörer och det gynnar den totala marknaden när beroendet till speciella aktörer minskar. Till exempel är Finland ett tydligt exempel på ett land som bara har en ledning och den går till Ryssland. I andra delar av världen finns länder så som Korea och Japan som inte har några ledningar utan satsar 100 procent på flytande gas.

Den flytande gasen har emot sig att den är dyrare än gasen som distribueras i rör. Men trots detta växer marknaden för flytande gas och flera länder satsar på de terminaler som krävs för import av flytande gas. Nederländerna invigde en ny stor anläggning förra året och Polen håller just nu på att bygga en.

En del av den flytande narturgasen kan i framtiden komma från USA, som tack vare sin skiffergas på mycket kort tid har gått ifrån att vara importberoende till att ha möjligheter att exportera.
– Hittills har USA inte exporterat någon skiffergas alls och det förs en diskussion om det överhuvudtaget ska exporteras. Men på senare tid har man släppt på tyglarna och man har fått godkänt att bygga två terminaler på östkusten som kan användas för export av skiffergas, säger Anders Mathiasson.

Att Europa ska uppleva samma gasrevolution som USA verkar inte särskilt troligt just nu. I den berggrund där skiffergas kan finnas letar man just nu intensivt på flera olika håll inom EU, men de stora fynden har hittills uteblivit.
– I till exempel Polen har man borrat mycket utan att hitta något. Sedan är frågan i Europa om man överhuvudtaget ska borra efter skiffergas med tanke på miljöeffekterna, därför har till exempel Frankrike infört ett totalförbud för borrningar, säger Anders Mathiasson.

Nyckeln för Europas gasförsörjning är att ha så många kanaler som möjligt för gasimport. Att öka möjligheterna för att importera flytande gas är en kanal, att bygga ledningar i södra Europa till Turkiet och Azerbajdzjan en annan. Men det handlar också om att vidga perspektivet på andra sätt, menar Anders Mathiasson.
– Det är naturligtvis viktigt att orientera sig åt andra håll. Vi måste gå åt mer förnybar produktion. I dagsläget är det bra om naturgasen ersätter kol och olja, men det är bara ett delsteg för det slutgiltiga steget måste vara att naturgasen försvinner. Biogasen är ett utmärkt alternativ till naturgasen då den kan användas i samma ledningar, industrier och motorer. Men biogasen kan inte ersätta hela EU:s naturgasbehov, bara en del. Danmark och Nederländerna har dock som mål att till 2050 ska all naturgas vara ersatt med biogas, men då är också energieffektiviseringen en central del av utvecklingen, säger han.

Och det är samma mål som Sverige har. Idag står naturgasen för mellan 2 och 3 procent av Sveriges totala energianvändning, men skulle enligt Energigas Sveriges beräkningar kunna öka till cirka 10 procent utan energieffektiviseringar och hela 15-20 procent om man också tar hänsyn till energieffektiviseringar. Men hit är det en bit kvar, för när det kommer till gas är Sverige ett u-land, som Anders Mathiasson uttrycker det, trots att vi är ett föregångsland inom biogasområdet.

En stor begränsning för gasens möjligheter på den svenska energimarknaden är att det inte finns något väl utbyggt nät mer än på västkusten. Så för att Sverige ska kunna ta tillvara på gasens möjligheter i framtiden vill Anders Mathiasson redan i dag se att vi börjar vänja oss vid att hantera gas. Ett steg är att bygga terminaler, som man också gör i till exempel Lysekil och Nynäshamn, för att kunna ta emot flytande gas.

Skulle du vilja se att Sverige importerar mer naturgas än vad vi gör i dag, trots att den är fossil?
– Kortsiktigt ja, vi skulle minska våra utsläpp men samtidigt även bredda den infrastruktur och den kompetens kring gashantering som idag finns på västkusten till fler regioner i Sverige. Det här är viktigt för att få igång biogasmarknaden och i nästa steg byta ut naturgasen, säger Anders Mathiasson.