Elproduktionens betydelse för överföringskapaciteten missas

Energiminister Khashayar Farmanbar uppgav på en presskonferens igår att uppgraderingen av ett antal stamnätsstationer kommer att resultera i bättre överföringskapacitet i elnäten. Men förra sommarens erfarenheter från södra Sverige visar att det inte räcker med ett mer robust nät. Ny elproduktion måste också komma på plats.

På en presskonferens igår meddelade energiminister Khashayar Farmanbar att regeringen gett sitt godkännande åt Svenska kraftnät att uppgradera åtta stycken stamnätsstationer i Sverige till en kostnad av 3,2 miljarder kronor.

”Samtidigt som detta påverkar stamnätet i hela Sverige genom att möjliggöra anslutningar av ny elproduktion och industri ökar överföringsförmågan i elnätet och bidrar naturligtvis till klimatomställningsarbetet”, uppgav Khashayar Farmanbar på presskonferensen.

Det som inte berördes under presskonferensen är ett av de det bakomliggande problemen till den stora flaskhalsen för överföringskapaciteten till södra Sverige, nämligen att det saknas lokal elproduktion. Minskad elproduktion i södra Sverige leder till minskad överföringskapacitet in till samma område. Elbristen i södra Sverige blev uppenbar förra sommaren när Svenska kraftnät var tvungna att kraftigt strypa överföringskapaciteten av el till södra Sverige trots att den nya SydVästlänken driftsattes i juli månad.

Den hade setts lite som en räddare i nöden och så här skrev Svenska kraftnät om länkens driftsättning.

”Med en kapacitet att transportera 2 x 600 megawatt, motsvarande ungefär vad två kärnkraftsreaktorer producerar, kommer SydVästlänken att begränsa de skillnader i elpris som ett underskott av el innebär”.

Men så blev det inte.

I stället var Svenska kraftnät tvungna att kraftigt dra ned på överföringskapaciteten för att inte hota driftsäkerheten. Den akuta orsaken var att revisionen av ett reaktorblock i Ringhals behövde förlängas.

För att inte driftsäkerheten skulle hotas var Svenska kraftnät tvungna att upphandla effekt från Rya kraftvärmeverk istället.

”på detta sätt stärks spänningsstabiliteten på västkusten, överlasterna minskar och förmågan att avlasta systemet efter ett fel stärks”, uppger Svenska kraftnäts strategiska driftchef Erik Ek i boken Elsystemkrisen.

Carl Berglöf, expert på kärnkraft och elnätsteknik på branschorganisationen Energiföretagen, var en av de första att observera att SydVästlänken inte kunde utnyttjas till maxkapacitet.

”För närvarande kan bara 40 procent av kapaciteten i snitt 4 utnyttjas. Ledningarna finns där men går på tomgång”.

Detta visar dels att marginalerna i elsystemet i elområde 4 minskat, dels på vikten av att ny elproduktion tillförs. Att bygga nya ledningar och uppgradera stamnätsstationer är såklart en förutsättning för ett fungerande elsystem men även ny produktion är ett måste för att få ihop helheten. Detta av grundläggande fysikaliska skäl.

Svenska kraftnät varnade igår för bortkoppling av el den kommande vintern.

Svenska kraftnät uppger i ett mejl till Second Opinion att uppgraderingen av stationerna i kombination med andra åtgärder inom NordSyd-paketet kommer att resultera i att överföringskapaciteten förbättras.

”Det finns också fall där stationen uppgraderas. Detta gäller exempelvis stationen i Kimstad där en shuntkodensator installeras. Detta tillsammans med andra närliggande åtgärder inom vårt NordSyd-paket höjer överföringskapaciteten över snitt 2. Som helhet handlar det om en höjning av överföringsförmågan över snitt 2 med 800 MW, där uppgraderingen är en del”, skriver Svenska kraftnät.

8 Kommentarer

Av Martin Berg

Second Opinions skribent

Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Klas Roudén
10 augusti, 2022: 1:05 e m

Lite tröttsamt att sådana elkrafttekniska fakta ej nått fram utanför expertisen inom denna del av elkraftsystemet.

Detta påtalade jag själv i en artikel här på sajten redan 2015. Se nedanstående länk https://second-opinion.se/allvarliga-tekniska-konsekvenser-vid-fortsatt-avveckling-av-k%c3%a4rnkraftsblock/

Tyvärr är verkligheten idag värre än den jag förutsade då beträffande transmissionsnätets minskade överföringsförmåga p g a avveckling av kärnkraftsreaktorer och deras spänningsstöd.
Svara
Magnus Olofsson
6 augusti, 2022: 3:32 e m

Återigen påstås att det inte går att överföra el som tidigare utan planerbar produktion (som brukar betyda kärnkraft) i söder. Fel, då det visst går att utnyttja ledningarna för överföring av el oberoende av hur elproduktionen ser ut i mottagaränden. Om Svenska kraftnät bara agerar och gör de rätta investeringarna för detta (pengar finns ju).
Svara
- Klas Roudén@Magnus Olofsson
  13 augusti, 2022: 4:51 e m
  
  Får intrycket att du, Magnus, här bara syftar på termisk kapacitet.
  Och p g a avvecklingen av Ringhals 2-1, så har ju även termiska begränsningar i ett ökat effektflöde från NO till SV börjat uppträda, vilket tidvis tvingat Svk att begränsa överföringen i nätsnitten 4 och 2.
  Men normalt så bestäms dessa snitts överföringskapacitet av spänningsstabilitet, där tillhörande gräns för att undvika spänningskollaps vid dimensionerande N-1 fel är bestämmande. Och då har de reaktiva reglerresurserna i nätmässigt närliggande stora idriftvarande generatorer en avgörande betydelse .
  Svara
  - Magnus Olofsson@Klas Roudén
    14 augusti, 2022: 12:13 e m
    
    Förlorad rotationsenergi och reaktiv kapacitet kan båda ersättas – och bör förstås ersättas om synkronmaskiner avvecklas i söder. Bara att göra.
    Svara
Ingemar Eriksson
5 augusti, 2022: 6:14 f m

Artikeln är intressant och belyser en del av problemet men jag tänker att en del annat har också hänt eller inte hänt sen kärnkraften var färdigutbyggd i Sverige 1985. Jag skulle gärna se att någon kunnig yttrade sig i följande frågor.
Nätförluster: Jag vill minnas att man sade på 1990-talet att 10% av elproduktionen förlorades i Sveriges då i stort sett inhemska nät. Finns begreppet nätförluster nuförtiden? Var betalas dessa om de finns?
Man kan tänka sig att EU och riksdagen ”förbjöd” nätförluster genom att man i lagen om ursprungsgarantier ger elproducenten rätt att sälja/annullera lika många MWh hos kunden som man producerat i sin anläggning, dessutom inom hela EU-området. Den som norr om polcirkeln, i januari, köper 1 MWh el med ursprung i Portugal måste någon annan aktör ersätta energin som förlorats i nätet.

Sveriges befolkning har ökat med minst 2 miljoner människor sen 1990. Detta borde ha en betydelse för elförbrukningen. Samtidigt har Sverige avindustrialiserats kraftigt sen 1985. Nu vänder det (kanske) men landet är fullt med nedlagda fabriker och där borde ändå elsystemet fram till gamla fabriken vara intakt och kunna tas ibruk för ny industri, om den läggs på gammal förläggning. (Typexempel gamla pappersbruket i Fredriksberg i Dalarna och de nerlagda varven.) Varven har dock i stort sett exploaterats för bostäder.

I samma omvärld har Sverige lagt ner 1200 MW kärnkraft i SE4 och 2800 MW i SE3 samt byggt kanske 4000 MW vindkraft i dessa SE och sen kompletterat med 8000 MW vind i SE1 och SE2. I dessa 12000 MW vind levereras sen mellan 300 MW upp till ca 9000 MW allt eftersom det blåser och priserna varierar i takt därmed. Förr kanske de ovanstående faktorerna tog ut varandra men genom flytten av ”utmatad effekt” från söder till norr i ett i stort sett likartat stamnät måste det rimligtvis uppstå problem.

Sen försvann Ryssland som inleverantör till Finland och Sverige måste ersätta. Om Finland får igång sin OL3 tillkommer 1600 MW men till vilket pris? Enkla beräkningar gör troligt att självkostnadspriset för OL3 är långt under 1 kr/kWh och kommer att sänka medelpriset i Finland, vilket borde gynna Sverige, men samtidigt var väl den ryska kraften ännu billigare, så någon nettohjälp blir det inte. (Även om det är rimligt att Ryssland avbröt leveranserna.) Vågar någon oberoende expert räkna på det pris OL3 behöver? Rimligen behövs kunskaper i finska och tillgång till en TVO årsredovisning.

Och i Norge. På semester där under sommaren kunde konstateras att ”hytteägarna” är upprörda över priset på el i NO1,NO2 och NO5. Det förstår man även av SvK hemsida. Är det bara sjökablarna som driver priset? Av det som visas på SvK verkar Norges elproduktionsförmåga intakt.

Mikael Odenberg har i media uttryckt att ”marknaden fungerar” men det tycker inte jag. Ibland är priset enligt SvK 2,50 kr/kWh och då blir kostnaderna för kunds katastrofala. Ibland är priset 3 öre/kWh och med det priset kan ingen investera något utan subvention.

De SMR-reaktorer som diskuteras lär inte heller bli så billiga. Här kan väl föras en diskussion om några långsiktiga kunder trots allt, mot löfte om stabila leveranser, är beredda att betala ett pris på kanske 1 kr/kWh för ny kärnkraft och sedan få löfte om prissänkning motsvarande minskningen av kapitalkostnad efter 25 år då verket skrivits av. Men finns det sådana långsiktiga aktörer? Ska kanske pensionsanstalter bli elhandlare? (De första 25 åren måste man få slutkunden betala 1 kr plus övriga påslag men efter 25 år kan pensionsanstalten kliva in och sälja mot marknaden och den kund som prissäkrat i 25 år kan få ett bra avtal som speglar kostnaden för avskriven kärnkraft.)

Vad jag menar är att trots all intelligent diskussion på second-opinion finns det saker som inte diskuteras och jag är otroligt tacksam om någon kan och vågar tycka till om ovanstående.
Svara
- Carl Erik Magnusson@Ingemar Eriksson
  14 mars, 2023: 10:54 f m
  
  Ingmar Eriksson: De höga elpriserna i Sydnorge sommaren 2022 och framåt har förstås att göra med exporten till Storbritannien m fl, men inte enbart. På plats såg du nog att det var en torrsommar där – man behövde därför lita till Nordnorge. Men den inhemska överföringen söderut kunde inte möta det ökade behovet, så en hel del transiterades via Sverige med tillhörande kostnad. Ofta var elpriset till kund i Sydnorge högst på nordiska marknaden.
  Det är intressant att den ledning som vi kallar Sydvästlänken saknar den ursprungligen planerade västförbindelsen – den vi har borde rätteligen kallas enbart Sydlänken. Skälet var att Norge hoppade av och prioriterade bl a Nordsjökabeln till Storbritannien eftersom den var mer lönsam genom prisgaranti.
  Svara
Rikard Hedenblad
3 augusti, 2022: 10:28 f m

Alla är nog överens om att vi behöver mer el-produktionskapacitet – men samtidigt behöver vi utveckling av elsystemet i sin helhet. Nu vet vi med hyfsad säkerhet att ny produktion utöver landbaserad vindkraft lär vi inte se före 2030 – oavsett om det är kärnkraft eller havsbaserad vindkraft. Tiden fram till dess kanske bäst kan användas för systemutvecklingspyssel med överföringskapacitet etc?
Det är kanske inte en fråga om att välja det ena före det andra.
Svara
Lennart Lindberg
2 augusti, 2022: 11:55 f m

Varför påpekas inte det enkla faktum att om vi fick begränsa vår export är det inget problem med överföringen till SE 4. Det är dessutom att Norges ökade vilja att exportera till höger och vänster ställer till det.
Jag anser att Second Opinion bedriver propaganda ur politisk synpunkt i stället för att tala klartext! Låt Sverige bestämma hur Sveriges resurser ska användas så är inte låg produktion i SE 4 ett problem. Dessutom skulle vi få lägre elpris och därmed lägre inflation. Och lägre räntor.
Svara