Bengt Ekenstierna menar att det finns anledning att fråga sig om politiken ska gripa i den extraordinära situation som råder på elmarknaden. En modell skulle kunna vara att alla konsumenter i Sverige betalar samma elpris, skriver han.

Framåt kvällen torsdagen den 3 mars så kostade elen i södra och mellersta Sverige drygt fyra kronor per kWh. I Norrland kostade elen samtidigt 22 öre. Alla kablar söderut (Danmark, Tyskland, Polen och Litauen) var fulla vilket de varit mestadels den senaste tiden.

En icke fungerande marknadsmodell
Det som satte priskrysset på 4 kr och 5 öre var den producent (kraftverksägare) som offererade den sista kWh in i SE4 för att få balans mellan tillgång och efterfrågan, för alla kunder i södra Sverige inkluderande exporten till Danmark, Tyskland, Polen och Litauen.

Toppbild: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Europa-bei-nacht_1-1024×768.jpg

Och alla andra producenter som är med och levererar el in till SE4 dessa dagar tackar den producent eller den användare/konsument som satte krysset på 4 kronor och 5 öre. Vem var det? Det är ingen som vet då det är konfidentiella uppgifter hos Nordpool. Det budet genererade stora, för att inte säga gigantiska överskott, till merparten av producenterna som var med och producerade el denna dag, då alla som budat in el fick lika mycket betalt som det sista budet oberoende vad deras produktionskostnader var. Så fungerar elmarknaden.

Jag skulle så gärna vilja få se budlistorna som lämnas in till Nordpool för att leverera el den 3 mars och relevansen i det pris som de bjuder in, för att känna mig trygg i att det inte sker osunda spekulationer. Men på en marknad där det är fri prissättning så spekuleras det naturligtvis hela tiden om hur mycket man kan få betalt för den el som man bjuder in. Och Vattenfall som är dominerande producent i Sverige och som dessutom ägs av staten (svenska folket) – vad har de för roll i denna spekulationshysteri och profiterande? Men så fungerar en fri marknad, och frågan blir då återigen om samhällskritisk infrastruktur kan lämnas över till marknadens aktörer?

Elbrist i Centraleuropa
Om Centraleuropa får en än större gasbrist än idag, vilket inte är ett otänkbart scenario, så kan jag inte se framför mig att exempelvis Tyskland ska kunna leverera all el som efterfrågas på deras hemmaplan och då stiger i teorin elpriset till oändligheten. Efterfrågan från Norden kommer då att vara obegränsad, oavsett pris, men vi kan aldrig exportera mer än vi gjorde den 3 mars för att stötta Centraleuropa och Danmark – det finns inte mer kapacitet. Utöver några naturgasbaserade kraftvärmeverk och oljeeldade reservkraftverk i södra Sverige som kan påverkas så ser det sydsvenska produktionssystemet likadant ut som för ett år sedan då vi hade ett pris på 45 öre/kWh. Men en elproducent i Sverige resonerar naturligtvis såhär: om elen kostar säg rent teoretiskt 15 kr per kWh i Tyskland, varför ska vi sälja den för 1 kr i Sverige? Genom att bjuda ut till ett högre pris kan man då hamna i en sits att maximera sina intäkter genom att utnyttja denna bristsituation?

I den elkris som vi haft det senaste halvåret och som nu förstärks med de militärpolitiska risker som vi konfronterats med de senaste veckorna, så måste frågan ställas: ska politiken i den extraordinära situation som råder gripa in och sätta ett tak på vad producenterna kan få betalt för den el som de bjuder in via Nordpool? Och ska systemoperatören om så krävs köpa in resterande el från producenterna för att få balans mellan tillgång och efterfrågan? Vi skulle då via systemoperatören få koll på elproducenternas prissättning som jag är övertygad om skulle bromsa upp de mekanismer som riskerar att driva upp elpriserna utan koppling till vad det kostar att producera elen.

Om det går i Italien, varför går det inte i Sverige?
Svenska kraftnät säger i olika forum att om man skulle komma fram till att avveckla elområdena och etablera en annan styrmodell så kan det inte bli aktuellt förrän tidigast 2025. Jag förstår att det är andra pengaflöden och mycket av systemstöd etc hos marknadens olika aktörer som måste ”byggas om”.

Jag har full respekt för komplexiteten att ändra i styrmodellen för handel mellan länder, vilket går att läsa på Second Opinion.

Men låt oss inte fastna i byråkratin som framställs i inlägget på Second Opinion, utan titta på vilka konkreta åtgärder som kan göras och som svenska staten har kontroll över (möjligen ihop med Norge) – för det finns sådana möjligheter. Den enklaste och snabbaste är att inom ramen för modellen med fyra elområden, lämna tillbaka oskäliga vinster, fonderade intäkter och momsinbetalningar till dem som ”skinnats”, det vill säga medborgarna i SE3 och SE4.

Det finns en styrmodell i Italien (som är med i den europeiska elmarknaden) som enligt IFN-forskarna Pär Holmberg och Thomas Tangerås skulle innebära att alla konsumenter i Sverige skulle betala samma elpris. Det priset skulle ges av det genomsnittliga priset för konsumenter i Sverige. Producenternas vinster och Svenska kraftnäts intäkter skulle inte påverkas om den italienska modellen infördes i Sverige. Då denna styrmodell är beprövad borde den kunna användas i både Sverige och Norge. Men det finns kanske krafter som håller emot?

Därtill borde Tyskland bli anvisade av den europeiska elmarknadens direktorat att etablera ett elområde i norra Tyskland, vilket är ett överskottsområde och då skulle det bli mer rättvist i elaffärerna med södra Sverige.

Kr/MWh

Jag förundras alla dagar i veckan att traditionella opinionsbildare (DN, SvD, DI, SR, SVT, m.fl) inte sätter mer press på politiken och marknadsaktörerna i en så avgörande och viktig fråga som elförsörjningen. Beror det på att de inte förstår problematiken och låter sig gå vilse i diskussioner med energiministern och andra företrädare för branschen?

Beviset för att elmarknadsmodellen i Sverige och Norge har havererat
Idag på morgonen 8 mars så kostade elen i SE4 7 kr och 33 öre respektive 4 kr 90 öre på kvällen (se tabell).  Och däremellan dyker den ner till ca 2 kr 30 öre. Även på natten när förbrukningen är som lägst har vi extrema priser – vad är det som har hänt? I Norrland (SE1 och SE2) kostar elen hela dagen mer eller mindre 17 öre.

All tidigare logik är som bortblåst. Betänk att elen i Sverige och Norge inte kostar mer att ”tillverka” idag den 8 mars än vad den gjorde härom veckan eller för ett år sedan. För mig är priskyssen denna dagen oförklarligt, oförsvarbart och osunt. Som jämförelse kan nämnas att förra vinterns dyraste dag när vi hade maxförbrukning var priset på 2 kr 50 öre.

Den 8 mars kl 7:00 – 8:00

Någon mekanism i styrmodellen har skenat och elkunderna, det vill säga, medborgarna rånas dag efter dag, medan politikerna sitter passivt och tittar på!  De gigantiska pengaflödena på den svenska elmarknaden skickas inte till gasleverantörerna utan som jag tidigare sagt hamnar de hos elproducenterna (Vattenfall, Uniper, Fortum, Skellefteåkraft m.fl), systemoperatören Svenska kraftnät (staten) och som ökade momsintäkter i statens finanser.

Medan kunderna/medborgarna skinnas så sitter de som bestämmer över elmarknadsstyrningen och tittar på och hänvisar till att så fungerar en fri marknad. Här krävs krafttag och ställa energiministern till svars för den passivitet som råder från Rosenbad.

Återbetalning av flaskhalsavgifter
Som tidigare rapporterats så har dagens styrmodell med elområden resulterat i att staten via Svenska kraftnät tar ut avgifter från elkunderna som är proportionella i sin storlek mot bristen på överföringskapacitet från Norrland till mellan och södra Sverige. Idag har Svenska kraftnät samlat på sig 21,5 miljarder kronor i räntefria förskott från sydsvenska elkunder plus att finansdepartement fått in 25% moms ovanpå dessa pengar, medan elkunderna går på knäna med elkostnader som ökat trefalt sedan förra året. Kostnader som elkunderna drabbas av helt omotiverat och utan egen förskyllan, då dessa avgifter styrs av att stamnätsoperatören inte lyckats leverera den överföringskapacitet som efterfrågas – och för det belönas de med miljarder in på sitt konto.

Jag har i tidigare inlägg efterfrågat att elkunderna på sina elräkningar ska få en information om hur stor del av fakturerad kostnad per månad som är flaskhalsavgifter inkl moms. Detta säger Svenska kraftnät och energibolagen inte går att göra – vilket naturligtvis är en undanflykt för att man inte vill delge kunderna sådan information, då det skulle väcka icke önskade opinion. Var är konsumentverket och andra funktioner som ska värna om kundernas intressen mot monopol och eller dominerande företags agerande?

Svenska kraftnät har uttalat att man överväger att sänka nättariffen för att därigenom ”betala tillbaka” de överskott av flaskhalsavgifter som man fått in de senaste åren. Här vill jag vara tydlig med att sänkta nättariffer aldrig kommer att resultera i att kunderna får tillbaka de avgifter som de omotiverat har betalat. De pengarna kommer att försvinna i mellanhändernas fickor (regionnät och distributionsnätsföretagen) och når sannolikt aldrig fram till elkunderna. Sådan återbetalning ska lämpligen ske via direkt återbetalning i form av kreditering av kommande energiavgifter fram till full återbetalning har skett till de kunder som varit med och betalt in dessa pengar.  Någon ordning och reda får det vara!

Problemet vi har är att frågan ges inte den politiska uppmärksamhet som den förtjänar, då våra politiker ges möjlighet att gömma sig bakom argumentet att Sverige inte har rådighet över problemställningen.  Jag hävdar med emfas att det har vi visst det!