DEBATT
Elmarknaden är föråldrad och måste utvecklas för att tillgodose samhällets behov av leveranssäkerhet och långsiktigt stabila priser, skriver Sture Larsson, tidigare Teknisk direktör och stf generaldirektör för Svenska kraftnät. Han förordar en modell med en kortsiktig dygnsmarknad för flexibelt utnyttjande av befintliga resurser, i kombination med en långsiktig marknad för att finansiera utbyggnad av tillräcklig och miljövänlig produktionskapacitet.

Den nuvarande elmarknaden bygger på en kortsiktig prisbildning som kan fungera för en renodlat fossilbaserad elproduktion. Det är motsatsen till det fossilfria och leveranssäkra elsystem som är nödvändigt att uppnå med krav på gigantiska investeringar. Elmarknaden är därför föråldrad och måste utvecklas för att tillgodose samhällets behov av leveranssäkerhet och långsiktigt stabila priser som är förenliga med en fungerande samhällsekonomi, ett konkurrenskraftigt näringsliv och ekologisk hållbarhet.

Bild: Investering på gång i fundament till vindkraftverk. Bild: NCC. 

Prissättningen och det fysiska leveransansvaret på den nuvarande dygnsmarknaden omfattar endast 24 timmar nästa dygn. Det är uppenbart att samhällets behov av stabilitet och utveckling sträcker sig längre än så. Med bibehållande av konkurrens måste en utveckling av långsiktiga marknadsmekanismer för fysiska leveranser ske för att nödvändiga investeringar och en stabil prissättning ska komma till stånd.

Under det senaste året har det blivit uppenbart att elmarknaden i sin nuvarande form är helt otillräcklig för att elförsörjningen ska fungera långsiktigt med rimligt stabila priser. Trots att någon fysisk brist inte har uppstått har extremt höga priser påtvingats i det närmaste alla elanvändare. De extrema priserna har inneburit stora skador i samhällsekonomin samt varit starkt inflationsdrivande.

Brådstörtade utfästelser har givits om statligt reglerade ekonomiska kompensationer till elkunderna vilket helt naturligt har lett till konflikter om de fungerat rättvist mellan olika kundkategorier och landsdelar. Samma scenario kommer att upprepas framgent liksom perioder med överskott och extremt låga priser som blir problematiska för leverantörerna.  Det tankeväckande i sammanhanget är att detta skulle kunna undvikas med en annan utformning av elmarknaden.

Det är inte fel att extrema situationer som kapacitetsbrist m. m. avspeglas i höga priser för att mobilisera resurser som annars inte skulle användas. Det som däremot är fel är att extrema priser får slå igenom till i det närmaste hela elanvändningen oavsett om det har någon verkan för att avhjälpa bristerna eller ej. Merparten av elanvändningen är inte kortsiktigt priskänslig. Tågen måste gå även om priset på dygnsmarknaden är mycket högt.

Den finansiella elmarknaden skapades för att fungera som en möjlighet att prissäkra elleveranser en tid framåt. De senaste åren har intresset för att använda den avtagit. Det är uppenbart att dess förmåga att dämpa de kraftiga prisstegringarna har varit helt otillräcklig. Svagheten i denna del av elmarknaden är att den endast relaterar prissäkringen till framtida dygnsmarknadspriser utan hänsyn till de fysiska leveransförutsättningarna.

När elmarknaden etablerades runt sekelskiftet rådde en allmän uppfattning att elsystemet var färdigbyggt och att det inte behövdes några stora investeringar eller långsiktiga finansieringsmekanismer. I dag är verkligheten helt annorlunda. Investeringsbehovet i ny produktionskapacitet och effektiv elanvändning är enormt. Samtidigt finns ingen långsiktig marknadsmässig prisbildningsprocess som beaktar de oundvikliga kostnaderna för investeringar inklusive deras miljökonsekvenser.

Den kortsiktiga dygnsmarknaden fungerar väl för att utnyttja befintlig kapacitet på ett optimalt sätt både inom landet och genom handeln över gränserna. Den måste bibehållas som en naturlig marknadsplats för tillgänglig elproduktion och elanvändning som kan styras med moderna flexibilitetsmekanismer.  Den är också en förutsättning för att kunna dra full nytta av perioder med överskott av icke styrbar elproduktion.

Prisbildningen på dygnsmarknaden är emellertid inte tillräcklig för att utvärdera lönsamheten i framtida investeringar. En allmän begreppsförvirring råder i frågan om vilka kraftslag som är dyrare eller billigare än andra, vilket har lett till förhastade beslut att stänga fungerande produktionsanläggningar.  Framför allt visar det sig om det handlar om resonemang på lång sikt och fasta eller rörliga kostnader. Att långsiktigt bedöma dessa kostnader är genuint svårt och finansiellt riskfyllt. Likafullt är det nödvändigt för att nödvändiga investeringar ska komma till stånd.

Det är nödvändigt att utveckla en marknad med en transparent prisbildningsprocess som kan avspegla de långsiktiga kostnaderna för nödvändiga investeringar. Långsiktiga leveransåtaganden skulle skärpa kraven på såväl leverantörer som kunder att göra noggranna och trovärdiga kostnads- och nyttoanalyser. Därigenom kan en rimlig riskfördelning mellan leverantörer och kunder uppnås

En förutsättning för att en långsiktig marknad ska kunna fungera är att den baseras på transparens och konkurrens mellan aktörerna. Det ska vara en konkurrensfördel för leverantörerna att kunna erbjuda en fördelaktig leveransprofil som passar kundernas behov. Det innebär att leverantörerna behöver anpassa sin produktionsstruktur till detta. På aggregerad systemnivå bör sådana anpassningar kunna leda till en mera behovsorienterad sammansättning av olika sätt att producera el. Samtidigt kan det ge tydliga incitament för investeringar i flexibilitet i elanvändningen.

Det finns inga förbud för att etablera långsiktiga avtal mellan olika marknadsaktörer. Ett tydligt tecken på att det finns ett starkt behov av långsiktighet är framväxten av bilaterala PPA-avtal (Power Purchase Agreement). Uppenbarligen baseras ett antal planerade investeringsprojekt på sådana avtal där villkoren i regel inte är offentliga. Det innebär att PPA-avtalen inte kan betraktas som en öppen och transparent marknad. Kunderna får därmed inte någon information om deras avtal är konkurrenskraftiga jämfört med andra. Inte heller är det offentligt vad köparna får för pengarna beträffande leveranssäkerhet.

Någon fungerande metodik för att upprätthålla en tillräcklig leveranssäkerhet har inte kommit till stånd efter elmarknadsreformen. Dessförinnan byggde leveranssäkerheten på ett leveransansvar som var knutet till koncessioner för att leverera el till bestämda delar av landet.

I en öppen elmarknad måste leveransansvar i stället definieras i affärsjuridiska termer. Det finns ett uppenbart samband mellan leveranssäkerhet, leveransansvar, marknadsmekanismer och investeringar samt långsiktiga instrument som klarlägger hur dessa faktorer måste samverka.

En förutsättning för en långsiktig leveranssäkerhet är därför en utvecklad marknadsstruktur:

– En kortsiktig dygnsmarknad för en flexibel utnyttjning av befintliga resurser

– En långsiktig marknad för prioriterad elanvändning och stabil prissättning som grund för att finansiera utbyggnad av tillräcklig produktionskapacitet och nödvändiga miljöhänsyn.

Valet av vilken av marknadsformerna som man ska bedriva sina olika elhandelsverksamheter i måste ligga hos aktörerna och inte vara myndighetsstyrt.