Hoten mot norska energianläggningar ökar och kräver mer reparationsberedskap. Kostnaden hamnar hos elnäten som saknar incitament inom intäktsramen. ”Använd Nato-pengar,” föreslår Distriktsenergi.

Finansieringen av elsystemets reparationsberedskap mot sabotage och störningar passar väl in i den nationella Nato-budgetens icke-militära del, menar norska elnäts intresseorganisation Distriktsenergi. Nato-ländernas nya ekonomiska åtaganden kan därför användas för att stärka beredskapen i elnätet, enligt ett utspel av direktör Knut Lockert.

Distriktsenergi är en intresseorganisation för de norska elnäten, och Nato-pengar kan på ett smart och legalt sätt stärka reparationsberedskapen, menar man. Om man till exempel har investeringar som är specifikt relaterade till uppgraderingar som måste ske på grund av den nya geopolitiska situationen, så finns det utrymme att göra just det, enligt Knut Lockert i Energiteknikk.

Elnät är försvarsrelaterat
Möjligheten finns idag inbakad i Natos nya finansieringsmodell som medlemsländerna kom överens om i juni 2025. Då beslutades att 5 procent av ländernas BNP ska läggas på försvaret, men av den summan ska 3,5 BNP-procent gå till rena militära utgifter.

De resterande 1,5 procenten av BNP är märkta ”försvarsrelaterade investeringar”, som exempelvis civilt försvar. Här passar elnätens infrastruktur in som hand i handsken, enligt Distriktsenergi.

Myndigheter gömmer sig
En Nato-finansiering av reparationsberedskapen innebär dessutom att kostnaden tas över av statsbudgeten, något som kan frigöra fler beredskapsresurser snabbare. Enligt dagens modell ska all reparationsberedskap bekostas inom nätbolagens intäktsram, men under det taket är det redan trångt.

Här måste den norska elmarknadsinspektionen RME ”ta ett tydligare ansvar,” menar Jonas Løvdal, senior rådgivare på Distriktsenergi. Det behövs ett system för finansiering som gör det möjligt för nätföretag att initiera nödvändiga säkerhetsåtgärder ”utan att riskera företagets ekonomi,” skriver Løvdal på EnergiWatch.

Säkerhetshål i infrastrukturen
Nato-förslaget är en del av en större norsk debatt kring regelverk och rutiner som har halkat efter i det allt högre tempot kring säkerhetshot och hybridkrigföring mot elinfrastrukturen. Norska energianläggningar är till exempel inte dimensionerade för drönarattacker, enligt energimyndigheten NVE:s generaldirektör Kjetil Lund.

Andra menar att det inte behövs en enda flygande robot för att slå ut norsk kraftproduktion. Nasjonal sikkerhetsmyndighet (NSM) har tidigare pekat på att det finns minst femtio säkerhetshål i norsk infrastruktur. Enligt Å Energi – Norges största kraftkoncern med Statkraft som huvudägare, 83 vattenkraftverk och 13 TWh – står man mitt i en ström av cyberattacker som blir alltmer utstuderade och kan ge betydande fysiska skador.

Hackare styrde vattenflödet
Våren 2025 tog hackare kontroll över dammluckorna på vattenmagasinet Risevatnet som tillhör Svelgen Kraft i västra Norge. Under fyra timmar hade inkräktarna full åtkomst till kontrollpanelen och kunde öka vattenflödet med 500 liter per sekund. På plattformen Telegram hittade utredarna en video från en prorysk hackergrupp som visade en tre minuter lång skärminspelning av kontrollpanelen.

I sin rapport Risiko 2025 (pdf) påpekar NSM att det är svårt att förhindra sabotageattacker från ”andra stater”, som i klartext betyder Ryssland. Man hänvisar till Politiets Sikkerhetstjeneste (PST) som bedömer att sabotageaktioner på kort tid har gått från att vara osannolika till sannolika.

Hotet från Ryssland
”PST anser det troligt att Ryssland kan dra nytta av att genomföra sabotageåtgärder mot mål i Norge under 2025,” och då riktad mot energiinfrastrukturen. Därför är reaktiv reparationsberedskap lika viktigt som proaktiva säkerhetsåtgärder, inser både bransch och myndigheter.

Det är dock inte troligt att man får användning av de skottgluggar för väpnad motstånd som vissa norska vattenkraftverk särskilt längs västra kusten har haft sedan ryssen hotade förra gången, då som Sovjetunionen. (Zooma in fasaden på bilden av Hylen kraftverk, byggt 1981, idag en av Statkrafts anläggningar).

Kejsarens nya kläder
Vad gäller reparationsberedskap har energisektorn dock mycket ogjort, enligt NSM. Tidigare i år tog generaldirektör Arne Christian Haugstøyl på sig uppgiften att riva täcket av den norska naiviteten till sabotagehot och säkerhetsfrågor.

Under ett energipolitiskt arrangemang i somras skruvade han till det extra kring energisektorn, och varken myndighetskollegor eller branschen slapp undan. Ingen hade tagit tillräcklig hänsyn till den dramatiska utvecklingen, och särskilt energiföretag har haft en tendens att stoppa huvudet i sanden, tyckte Haugstøyl.

Strutsens beteende
”Det finns en strutsmentalitet i energibranschen,” sa Haugstøyl. Man är duktig på att kartlägga sårbarheterna, men så stannar det också där. I energibranschen fokuserar man för mycket på att hålla nere sina kostnader i stället för att säkra sina värden, fokusera på riskerna och prioritera beredskapsarbetet.

Enligt NVE kommer den geopolitiska situationen sannolikt att innebära ökade krav på investeringar, som betyder högre nätavgifter. Haugstøyl menar att elnäten kan råka ut för samma öde som IT-sektorn, där EU till slut fick styra upp den alltmer ansvarslösa frivilligheten med regleringar.

Reaktionerna blev som förväntat och många kände inte igen sig i beskrivningarna.

Distriktsenergi gick dock inte i polemik mot NSM utan tog frågan om bristande situationsmedvetenhet vidare. Enligt Jonas Løvdal är det symptomatiskt att elnät nästan inte nämns i den norska regeringens aktuella proposition om totalberedskap. Där besvarar man frågan om framtidens reparationsberedskap med att ”elnät är en kritisk infrastruktur”.

NVE lyfter blicken
Under 2025 har energimyndigheten NVE startat en inventering av reparationsberedskapen hos drygt trettiotalet energiföretag, flest nätägare, inklusive systemansvariga Statnett. Totalt har Norge cirka 80 elnätsgare och omkring 170 produktionsbolag, de flesta kommunala.

Syftet är att få fram en första nationell översikt över hur mycket och vilken sorts beredskapsmateriell som kan tänkas finnas ute i branschen. Det vet nämligen ingen då kunskapen är lokal.Varje elnätsbolag är dock skyldig att göra en egen riskbedömning och säkerställa sin reparationsberedskap. Nätbolag, kraftbolag och entreprenörer har därför egna spridda beredskapslager för reparation och större störningar – eller som Kjetil Lund sa i somras: ”På företagsnivå går det stort sett bra.”

Mycket av anledningen till det är REN:s beredskapsdatabas. På de högre spänningsnivåerna samverkar region- och lokalnätsbolagen om reparationsberedskapen med Statnett, genom KBO (Kraftforsyningens beredskapsorganisasjon). I självständiga distriktslag har man tillgång till många praktiska resurser (pdf). Nu undersöker NVE om mandat och befogenheter kring KBO behöver ändras med tanke på den nya säkerhetssituationen, och att man saknar översikt.

* * *

Den svenska reparationsmodellen: Svenska kraftnäts nya verksamhet för utlån av beredskapsmateriell påminner om Försvarets materielverk (FMV) som vid kriser lånar ut materiell till andra myndigheter och organisationer, exempelvis räddningstjänsten. På samma sätt kan Svenska kraftnät i akuta lägen bistå elnätsägare, främst inom högspänningsområdet, med allt från stolpar och fördelningsstationer till fordon och personalresurser.

***

Foto: Norges statsministers kansli