Restvärme från exempelvis datahallar växer som resurs för fjärrvärmen. Nu diskuteras allt mer att använda el för att värma, och utnyttja de tider då elpriserna är mycket låga.

Frågan om elpannor i fjärrvärmesystemet har de senaste åren diskuterats allt mer inom energisektorn och i våras lämnade Energiföretagen in en hemställan om en nedsättning till miniminivån av elskatten på storskaliga elpannor och värmepumpar. I samband med det pekade Erik Thornström, ansvarig för skatter och styrmedel på Energiföretagen, att de finska erfarenheterna visar på en stark utbyggnad av elpannor som storskalig flexibilitetsresurs och det har också bidragit till att dämpa exponeringen mot biobränslen.

Bild: Fortum och Microsoft samarbetar om restvärme från datacenter i Esbo nära Helsingfors. Foto: Fortum.

Det var även de nyttor som Energiföretagen lyfte fram; minst 2 TWh utökad fjärrvärmeproduktion, minskat beroendet av biobränsle och bidra till att balansera elsystemet. Ur det perspektivet måste regeringens skattebesked ses som en besvikelse.

Mycket finns redan på plats
För den nuvarande situationen med sjunkande elanvändning, ökande överskott och senarelagda elintensiva omställningsprojekt är tuff och en ökad efterfrågan hos fjärrvärmesektorn på el som även kan dra nytta av intermittensen skulle bara av det skälet vara positiv.

I debatten refereras det till den snabba utbyggnaden i Finland. Det är dock bra påminna om att det på den svenska marknaden redan finns 1 240 MW elpannor i fjärrvärmesystemet som tillsammans med icke utnyttjad restvärme skulle kunna användas i betydligt högre utsträckning om bara elskatten likt i Danmark, Norge och Finland sänktes till miniminivån. Det menar i alla fall energibranschen.

Den föreslagna sänkningen av elskatten som regeringen presenterade som en del av höstbudgeten, knappt tio öre inklusive moms och bara en temporär frysning av indexeringen, kommer troligtvis inte att stimulera en liknande utveckling i Sverige menar företrädare för branschen.

Det går att uppfatta regeringens besked i elskattefrågan som att det politiska trycket på minimerade elskatter än så länge inte är stort nog för att prioritera en sådan kostsam reform ens i en valbudget, trots att frågan tagit stor plats medialt. Det kan förstås ändras. Men en skattenedsättning för just storskaliga elpannor och energislager skulle sannolikt inte tas emot positivt av de hushåll som bor i småhus och att diskussionen om likabehandling väcker känslor har varit tydligt när det handlat om skattebefrielsen för solpaneler.

Biobränslen utmanas
Fjärrvärmesektorn har sett kostnaderna för biobränslen skena under senare år med sjunkande lönsamhet som följd trots höjda fjärrvärmepriser. Bara mellan 2024 och 2025 steg priserna med nio procent.

I maj i år gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att utreda förutsättningarna för fjärr- och kraftvärme, inklusive styrmedel för biobränsle och spillvärme och i augusti utökades detta med ett mandat att analysera framtidens roll för fjärrvärmen (fram till 2050), ett uppdrag som ska redovisas senast 15 augusti 2026.

Det tydliga svenska politiska stödet för biobränslen skiljer sig dock ut sig, för samtidigt ökar trycket inom EU för en utfasning av förbränningslösningar generellt inom energisektorn. Det räcker med att följa den finska debatten för att hitta ett betydligt mer problematiserande förhållningssätt till fjärrvärmesektorns användning av biobränslen än i Sverige. Så även om biobränslerna idag är helt dominerande så ska det inte uteslutas att fjärrvärmesektorn över tid kommer behöva utveckla konkurrenskraftiga alternativ som är skalbara.

Visar Finland vägen för elbaserad fjärrvärme?
Så även för fjärrvärmens konkurrenskraft finns det alltså anledning att titta på ytterligare lösningar och i närtid ligger utökad användning av befintliga elpannor tillsammans med kapacitetsförstärkningar närmast tillsammans med restvärme från inte minst datahallar. Det senare är i sig inget nytt. Sådana lösningar har varit i kommersiell drift i mer än tio år. Bredbandsföretaget Bahnhof började leverera till Stockholm Exergis nät redan 2014. Skillnaden i Finland, och då främst med samarbetet mellan Microsoft och Fortum i Esbos fjärrvärmesystem, är skalan där restvärmen förväntas stå för 40 procent av kapaciteten när det är fullt utbyggt.

Längre fram i omställningen kan det finnas ökande volymer restvärme från såväl vätgasproduktion som kärnkraft att tillgå, men i vilken utsträckning de kommer vara praktiskt och ekonomiskt tillgängliga är en annan fråga. Ny småskalig kärnkraft som från början är en integrerad del av fjärrvärmesystemet är ytterligare en annan lösning som diskuteras i Finland och där är Helsingfors energibolag Helen aktivt. Om det svenska politiska klimatet medger detta är mer osäkert, däremot finns det all anledning att följa den finska utvecklingen med elpannor, ackumulatortankar och i vissa fall även batterier.

Sena i starten men snart i kapp
Så sent som för femton år sedan dominerade fortfarande fossila bränslen som torv, naturgas och kol den finska fjärrvärmeproduktionen. Idag utgörs nästan tre fjärdedelar av biobränslen och restvärme. Men det som får mest uppmärksamhet är värmepumpar och elpannor med ackumulatortankar och batterier där ambitionen är att dessa lösningar ska dra nytta av de stora prisvariationerna som är en effekt av att stora volymer intermittent elproduktion kommit in i systemet.

På samma sätt som det i Sverige förts en diskussion om det lämpliga i att basera lösningar inom industrin på ett i hög grad intermittent elsystem där elpriserna under relativt många timmar antas vara låga och till och med negativa, kommer även detta perspektiv upp i Finland när det kommer användningen av elpannor och olika former av energilager inom fjärrvärmen.

Utmaningar och möjligheter
Kritikerna lyfter i princip de farhågor som känns igen i diskussionen om kraftsystem med hög andel intermittent elproduktion; marknadsinstabilitet och investeringsosäkerhet i flera led, stora investeringsbehov i lagring, flexibla system, nätförstärkningar och behov av marknadsreformer samtidigt som vissa konsumentföreträdare menar att nyttan inte kommer slutkunderna till del.

Förespråkarna pekar på att det gör det möjligt att använda resurser mer effektivt och dra nytta av den varierande produktionen med medföljande prisvariationer samtidigt som det sparar på restvärme vilket förbättrar energieffektiviteten i systemet. Det stödjer också klimatmålen om förnybar elproduktion när den och spillvärme kombineras med ackumulatortankar och elpannor. Just ackumulatortankar är också en okomplicerad teknik i jämförelse med andra former av energilager.

Det finns oavsett synsätt all anledning att följa den finska utvecklingen och se vilken påverkan en ökande andel elpannor och energilager får på elmarknadens spotpriser och hur lönsamheten när – eller om – antalet negativa eller lågpristimmar minskar i takt med att efterfrågan på just dessa timmar ökar.