DEBATT
Elmarknadsanalytikern Mats Nilsson är kritisk mot Energimarknadsinspektionen som förbjudit en marknadsaktör att lägga bud på den nya balansmarknaden för elsystemet. När tillsynsmyndigheten kräver att bud ska motiveras med styckkostnader blir resultatet indirekt prisreglering, skriver han. Ei borde istället granska de systemfel i marknadsdesignen som skapat problemen, menar han.

Sedan i mars har den nya balansmarknaden mFRR EAM präglats av kraftig volatilitet och oväntade kostnader. Industriföretag som SSAB, Billerud och Ovako har beskrivit hur små prognosfel lett till mångmiljonförluster på bara några timmar. Mitt i detta läge har Energimarknadsinspektionen valt att rikta in sin tillsyn på en enskild aktör vars bud på marknaden anses sakna koppling till marginalkostnader. Myndigheten menar att detta kan utgöra manipulation.

Bild: Billerud är ett av företagen som drabbats av systemfel i marknadsmodellen, menar Mats Nilsson. Foto: Billerud.

Energimarknadens funktionssätt bygger på fri prissättning. Företagen ska kunna sätta de bud de själva bedömer rimliga utifrån sina resurser, risker och alternativ. När Energimarknadsinspektionen nu förbjuder en aktör att lägga bud på balansmarknaden utan att redovisa marginalkostnader öppnas en farlig dörr. Det innebär i praktiken att myndigheten gör sig till prissättare och flyttar fokus från marknadens logik till redovisningsmässiga kostnadskalkyler.

Problemet är att ett bud inte är detsamma som en styckkostnad vilket är vad Energimarknadsinspektionen kan observera. Styckkostnaden, som vi kan hitta i bokföringen, kan vara låg för en viss resurs, men det betyder inte att företaget är berett att aktivera resursen till den nivån. En gasturbin kan exempelvis ha en bränslekostnad på 2000 euro per megawattimme. Om den startas utsätts turbinen för slitage, personal måste stå i beredskap och risken finns att den inte kan köras vid ett senare tillfälle då marknaden betalar betydligt mer, till exempel 5000 euro. Företaget kan därför värdera att de inte vill starta turbinen annat än till ett pris på kanske 6000 euro per megawattimme. Detta är en helt legitim kalkyl, men den ryms inte i en enkel redovisning av styckkostnader. Företaget värdesätter alltså resursens alternativkostnad till avsevärt mer än noll.

När tillsynsmyndigheten kräver att bud ska motiveras med styckkostnader blir resultatet indirekt prisreglering. Det skickar en signal till marknaden att aktörer inte får värdera sina resurser själva utan måste rätta sig efter myndighetens uppfattning om vad som är rimligt. Följden blir att företag tvekar att delta eller lägger sig på en försiktigare nivå. Det minskar likviditeten, gör prisbildningen sämre och riskerar att öka volatiliteten snarare än att dämpa den.

Samtidigt har industriföretag som SSAB, Billerud och Ovako påtalat att de nya marknadsreglerna redan orsakar ett lotteriartat kaos. När flödesbaserad kapacitetsberäkning infördes försvann förutsägbarheten på intradagsmarknaden. När den nya balansmarknaden mFRR EAM kom till blev kostnadsriskerna ännu större. Företag kan förlora miljoner på bara några timmar utan att ha gjort något annat fel än att missa en prognos med några megawatt i fel kvart. Detta är inte en sund konkurrenssituation. Det är en systemdesign som i sig skapar osäkerhet och misstankar om manipulation.

Det är i denna miljö som aktörerna förväntas verka. De måste hantera nya algoritmer, 15-minutersavräkning och en marknad där det ibland bara finns en handfull resurser att tillgå. Att då peka ut enskilda företag som syndabockar och hävda att deras prissättning är manipulation blir en märklig prioritering. Fysiskt har inget förändrats i elsystemet. Det som förändrats är beräkningsmodeller och marknadsdesign. Det är där problemen finns.

Frågan är alltså vad tillsynen ska rikta sig mot. Ska man lägga kraften på att jaga företag som försöker reda sig i ett nytt och kaotiskt system eller ska man i stället analysera själva utformningen av marknadsmodellen. Om myndigheten väljer att gå på enskilda aktörer riskerar den att underminera tilliten till marknaden och i praktiken införa prisreglering bakvägen. Eftersom problemen ytterst beror på systemfel är det dessa som måste granskas i första hand.

För att kunna granska detta mer ingående söker jag kontakt med personer som har egna erfarenheter av den nya marknadsmodellen och av det aktuella fallet som myndigheten valt att rikta in sig på. Jag kan utlova fullständigt källskydd för den som delar sina berättelser (mncontext@gmail.com eller telefon noll-sju-tre  848 4399).