I Svensk Energis Framtidsbilder ställs förhoppningar till att politiken skapar förutsättningar för en modernisering och kapacitetshöjning i det svenska elnätet. Problemet är att detta på sätt och vis går stick i stäv med det politiska spelets logik. För att hjälpa politiken att tänka och agera mer långsiktigt menar vi att det borde inrättas ett oberoende investeringsråd. 

Vad har Sverige gemensamt med länder som Brunei, Qatar, Venezuela, Oman och Förenade Arabemiraten, Angola och Bahrain? Är det oljan? Knappast. Den samlade oljeutvinningen i Sverige i modern tid motsvarar ungefär en procent av den dagliga produktionen på världsmarknaden. Nej, vad som förenar Sverige med denna udda skara av länder är de stora och ihållande bytesbalansöverskotten. Den samlade produktionen i ett land kan antingen användas till inhemsk konsumtion eller inhemska investeringar. Det som eventuellt blir över, bytesbalansöverskottet, måste per definition omvandlas till kapitalexport. 

Sedan mitten på 1990-talet har Sverige haft ett bytesbalansöverskott på i genomsnitt 6 procent av BNP. Med så stora bytesbalansöverskott under snart två decennier skulle man lite tillspetsat kunna uttrycka det som att kapital har blivit en av Sveriges främsta exportvaror. Varför har Sverige blivit en kapitalexporterande land? Det beror knappast på att vi hållit tillbaka konsumtionen, den har ökat nästan exakt samma takt som BNP sedan mitten på 1990-talet. Nej, en viktig faktor är att de låga inhemska investeringarna i framför allt bostäder och olika typer av infrastrukturella tillgångar.

De låga investeringarna i infrastruktur är ingen ny historia. Faktum är att investeringarna, som andel av BNP, har minskat trendmässigt från mitten av 1960-talet för att omkring 1990 plana ut på en nivå som ligger under hälften av vad vi investerade för 50 år sedan. I betydande utsträckning är alltså basen för långsiktig tillväxt och välfärd fortfarande uppbyggd på investeringar som med marginal passerat sin ekonomiska livslängd. Hur länge kan Sverige vila på gamla lagrar? Sannolikt inte särskilt länge till, och det gäller även infrastrukturen för eldistribution.

Det svenska elnätet ställs inför stora framtida utmaningar. De höga ambitionerna när det gäller utbyggnad av förnybar energiproduktion, inte minst vindkraft, kräver stora investeringar i ledningsnäten. En annan utmaning är den snabba befolkningstillväxten i storstäderna, inte minst Stockholm, och det behov av ökad kapacitet som det för med sig. Till detta kommer de investeringar som krävs för att länka ihop Sverige med en framväxande integrerad europeisk elmarknad, uppgradera de delar av nätet som närmar sig teknisk livslängd samt parera de genomförda och planerade effekthöjningarna i de svenska kärnkraftverken.

Det ska nämnas att det finns en del positiva utvecklingstendenser när det gäller investeringar i infrastrukturen för eldistribution. Svenska Kraftnät tycks efter en lång ökenvandring ha vaknat till liv och har ökat sin investeringstakt väsentligt. Samma positiva utvecklingskurva går dock inte att skönja när det gäller investeringarna i de lokala/regionala näten där de senaste årens utveckling och aktuella prognoser pekar på en successivt minskad investeringsvolym. Hur kan vi säkerställa att Svenska Kraftnät får politisk uppbackning för att fullfölja sin satsning och hur kan politiken skapa starkare incitament för de lokala och regionala nätbolagen att investera för framtiden?

Utan att på något sätt recensera den pågående rättsliga processen kring vilka avgifter som nätbolagen får ta ut av sina kunder så kan det rent allmänt konstateras att det inte är någon enkel sak att från politiskt håll förorda höjda tariffer i syfte att möjliggöra fler investeringar i elnäten. En trivial, röstmaximerande politisk logik säger alla förslag som sätter direkta negativa avtryck i hushållens plånböcker bör undvikas, även om de långsiktiga effekterna är entydigt positiva. Denna mekanism försvårar de facto alla infrastrukturinvesteringar, vilket i grunden beror på att kostnader och nyttor av en utbyggd infrastruktur är ojämnt fördelade över tid. Kostnaderna är konkreta och direkta, medan nyttorna är mer diffusa och långsiktiga.

Mot denna bakgrund har vi har tidigare fört fram förslaget om att det borde inrättas ett oberoende investeringsråd som kan hålla ett vakande öka utvecklingen av investeringar i infrastruktur (SvD Brännpunkt 2013-11-22). Rådets tillsynsverksamhet bör inte begränsas till infrastruktur som är direkt skattefinansierad, utan även omfatta investeringar i privat och semi-privat sektor. Det senare tillsynsområdet omfattar inte minst det avgiftsfinansierade elnätet, både Svenska Kraftnäts stomnät och de regionala/lokala näten.

Fredrik Bergström, ek dr, affärsområdeschef, WSP Analys & Strategi
Tore Englén, infrastrukturanalytiker, WSP Analys & Strategi

ÖVRIGA ARTIKLAR I DEBATTEN:
Fredrick Federley, riksdagsledamot och kandidat till EU-parlamentet
Anders Mathiasson, vd för Energigas Sverige
Niclas Damsggard, chef för Sweco Energy Markets
Tommaso Auletta, chef för ABB:s enhet för energieffektivisering
Mikael Höök och Simon Davidsson, forskare vid Uppsala Universitet
Svante Axelsson, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen
Lotta Gröning, samhällsdebattör
Malin Thorsén, projektledare på Svensk Energi