Efter att vattenverksamhetsutredningen lade sitt delbetänkande i höstas har en debatt om vattenkraftens framtid startat. Den moderate europaparlamentarikern Christofer Fjellner är kritisk mot delbetänkandet och ser ett hot mot den svenska vattenkraften.

Mats Olin på uppdrag av Svensk Energi

Christofer Fjellner (M) skrev på SvD Brännpunkt att konsekvenser av att ompröva tillstånden för all svensk vattenkraft som utredningen föreslagit är orimliga, och han fick gott om mothugg.

Har du något emot att det satsas på vattenmiljön?
– Absolut inte, men åtgärderna ska sättas in där de gör mest nytta. EU:s ramdirektiv säger att vi ska en god vattenkvalitet. Men frågan är vad man då ska jämföra med. Många av de mindre kraftverken som det handlar om har funnits mycket länge, inte sällan mer än ett hundra år.

Till vilken tid är det som man i så fall vill återställa?
– Det vore konstigt om man ska återställa till hur det var för flera hundra år sedan.

Du talar om svåröverblickbara risker för industrin – vad menar du med det? Varför är det så problematiskt?
– Det talas om att nya tillståndsprocesser ska pågå i 20-30 år. Det är klart att viljan att investera påverkas negativt så länge som man inte vet vad dessa processer slutar i.

Christofer Fjellner påpekar att det behövs investeringar för att modernisera gamla anläggningar, och det inkluderar åtgärder för att förbättra miljön. Men ökad osäkerhet kommer inte att främja de investeringarna utan tvärtom riskerar de nu att skjutas på framtiden. Dessutom menar han att processerna i sig är dyra och tar bort resurser som skulle kunna ha använts till exempelvis att bygga fiskvägar.

I en tidigare artikel på Second Opinion uppskattades kostnaden för en tillståndsprocess för en mindre anläggning till minst en halv miljon kronor.
– Den svenska kärnkraften som står för nära hälften av elproduktionen är hotad. Nu ger man sig på det andra benet i vår energiförsörjning. Att exempelvis miljöpartiet är negativa till vattenkraftverk är ingen nyhet, men jag är förvånad över att folkpartiet och socialdemokraterna, som normalt är positiva till vattenkraften, nu valt att markera så starkt mot.

Du skriver att man inte ska skylla på att EU tvingar Sverige när man vill ompröva vattenkraften. Vad menar du med det?
– Vore det så att det fanns ett orsakssamband mellan EU-direktivet och förslaget om omprövning av all vattenkraft så skulle ju det ske även i andra EU-länder. Men det finns inte något annat EU-land där man diskuterar att återkalla alla tillstånd.

Det måste göras en analys av hur andra länder tolkar vattendirektivet, menar Christofer Fjellner.
– Det är dumt att avveckla det som är mycket miljövänligt. Och det är än mer dumt att lägga ner stora resurser på tillståndsprocesser som minskar investeringsutrymmet.

Vad borde Sverige göra nu?
– En åtgärd vore att gå tillbaka till EU-kommissionen och begära att vissa vattenkraftverk ska undantas regleringen i vattendirektivet, det har redan flera andra länder gjort.

Vattenfalls Niklas Dahlbäck sa nyligen till Second Opinion angående hur utredningens förslag skulle kunna slå mot vattenkraften att ”Det kommer då finnas ett behov att regelbundet skaffa andra medel för att balansera i kraftsystemet, såsom, import, konsumtionsbegränsning eller nya bränslebaserade kraftverk.”

Sverige och Norge står för mer än en tredjedel av vattenkraftelen i EU-systemet inkluderat Norge. Det talas ibland om den svenska och norska vattenkraftens framtida betydelse som reglerkraft för Europa, vid tillfällen då vind- och solenergi inte kan leverera.

Är den nordiska vattenkraften något som det talas om i Europaparlamentet?
– Nej, det kan jag inte säga att jag märkt. Det är andra utmaningar som dominerar, exempelvis ökningen av kolet när Tyskland beslutat lägga ner kärnkraften.