Industrimannen Carl Bennet understryker vikten av långsiktighet i energifrågan för att inte få problem i framtiden och han är tydlig i sin syn om hur han vill se utvecklingen.
– Slopa effektskatterna, öka kapaciteten i befintlig vattenkraft och om möjligt investera i ny kapacitet samt se upp så att vi inte får för mycket intermittent kraft, säger han.
Sven Bergquist på uppdrag av Svensk Energi
Carl Bennet ser på sitt Sverige från skilda utsiktspunkter. Från sitt eget bolag Carl Bennet AB leder han sin företagsgrupp – bland annat Getinge, Elanders, Lifco – som omsätter 37 miljarder kronor per år, sysselsätter drygt 22 000 personer och har egen verksamhet i 45 länder. Han är dessutom ledamot av styrelserna för Lundbergs och Holmen.
Kanske är han mest känd för att odla sina politiska kontakter med både den politiska vänstern och mitten. Han är en av de tyngre talesmännen i svenskt näringsliv. Det politiska Sverige lyssnar på honom. Han ser ett akut svenskt problem: Vår alldeles för höga ungdomsarbetslöshet; den ligger över 20 procent. I längden överlever inte en nation ett sådant socialt problem, menar han.
Ett annat problem som han inte vill underskatta är vår framtida energiförsörjning.
– Vi har en betryggande elförsörjning i dag. Vattenkraften levererar nästan halva vårt behov och kärnkraften nästan den andra halvan utan att påverka omgivningen med utsläpp av koldioxid. Jag vet inget annat land som har en så gynnsam miljöbalans, säger Carl Bennet.
– Energiproblemet är, till skillnad från ungdomsarbetslösheten, långsiktigt. För att vi inte om tio år ska få problem måste vi idag veta vad vi blir tvingade att göra inom några år. Ledtiderna är nämligen långa när det gäller energiprojekt. Jag inser att det kan vara ett pedagogiskt problem att aktualisera energiinvesteringar i en tid när vi har gott om energi. Men inte desto mindre måste vi göra det, säger han.
Räknar du med politiska initiativ för att minska ungdomsarbetslösheten?
-Ja, det gör jag. Jag har redovisat hur man i Tyskland fått ner denna genom ett lärlingssystem där jobb och utbildning sker samtidigt. Lärlingsersättningen gör att de kan leva på samma nivå som de som läser på universitet och högskolor. Till skillnad från de som lämnar den högre utbildningen kommer de ut i yrkeslivet skuldfria, vilket måste vara en stor fördel. Jag har haft LO-ordföranden Karl Petter Torvaldsson med mig i Tyskland och studerat problemet. Och i min styrelse för tryckerikoncernen Elanders har jag Göran Jonsson, tidigare Metall-ordförande som ledamot. Med honom har vi också diskuterat frågan. Även med statsminister Stefan Löfven har jag talat. Jag tror det rör på sig i ärendet.
Tillbaka till energifrågan. Tyskland är inne i en kraftig omställning av sin energiförsörjning. Energiewende kallas den; bort från kärn- och kolkraft mot sol- och vindkraft och rysk gas. Lyckas man?
-Energiewende är ett bekymmer. Processen är inte klar till 2020 som man trott. Jag följer utvecklingen noga via våra företag i Tyskland som har 2 500 anställda. Tysk kärnkraft är ett kapitel för sig. Uppenbarligen tror man sig fortfarande kunna avveckla den energikällan. Hur det går återstår nog att se. Ett frågetecken är på sin plats, säger Carl Bennet och fortsätter:
-Men vad man inte kommer att kunna avveckla på 20–30 år är Tysklands starka beroende av kolkraft. Hälften av all tysk el kommer fortfarande från kolkraften. Ett annat fossilt energislag, som man inte kommer bort ifrån, är gasen där Ryssland är den store leverantören. Man vill ju bygga ytterligare en ledning från Ryssland genom Östersjön till Tyskland.
Är det ett politiskt problem?
-Jag tror det är en klar politisk fördel att det är med Tyskland som Ryssland gör gasaffärerna. Ryssland har av lätt insedda skäl respekt för Tysklands ekonomiska styrka och medlemskap i Nato. Det är också av samma skäl bra att den ryska gas, som kommer till Sverige, kommer från Tyskland.
Sol- och vindkraft har Tyskland gott om, vilka problem kan det innebära?
-Främst ekonomiska. Den kraften börjar bli alltför dyr. Dessutom är den svår att reglera. Skiner solen starkt eller om det blåser mycket får man för mycket el, vilket skapar problem för den reglerbara kraften. Används kol- och gaskraft för lite tappar de kraftverken sin lönsamhet. Och någon reglerbar vattenkraft, som vi har, har man inte i Tyskland. Tyska elpriser är också ungefär de dubbla mot de svenska, vilket talar sitt tydliga språk.
Har Sverige några energipolitiska lärdomar att hämta från Tyskland?
-Vi ska vara försiktiga med att avveckla kostnadseffektiv och miljövänlig elproduktion – vatten- och kärnkraft – och tänka oss noga för, så att vi inte få för mycket intermittent kraft, främst vindkraft. Som industriman vill jag framför allt peka på den roll vår basindustri spelar; kanske inte för sysselsättningen men för bytesbalansen. Utan skogen, kemin, gruvorna och stålet tappar vi minst 30 procent av våra exportintäkter och runt 400 000 jobb. De här industrierna behöver cirka 40 TWh el av de cirka 140 TWh som hela Sverige förbrukar.
Carl Bennet menar att vi måste kunna lita på både vatten- och kärnkraften i många år framåt om vi ska kunna behålla vår industriella styrka.
-Mot den bakgrunden begriper jag helt enkelt inte hur man så vårdslöst hanterar effektskatten på kärnkraften. Den snedvrider korrekta energibeslut. Dessutom tycker jag det är ansvarslöst att diskutera hur man kan höja skatter för att bli av med en elproduktion man så väl behöver. Vi borde nog också fundera på att öka kapaciteten i befintlig vattenkraft och om möjligt investera i ny kapacitet. Inte minst mot bakgrund av att den kraften är både miljövänlig och lätt reglerbar, vilket inte minst behövs när vi nu fått vindkraft i vårt elsystem, säger Carl Bennet och fortsätter:
– Jag tycker att de som tar energibesluten borde vägledas av hänsyn till hur vår omvärld ser ut. Sveriges styrka ligger i att vi kan driva företag här hemma och exportera våra produkter. Då är det viktigt att vi lyckas hålla våra kostnader på en sådan nivå att vi blir internationellt konkurrenskraftiga. Här spelar både lönebildning och energikostnader viktiga roller. Jag hoppas verkligen att regeringens energikommission inser hur betydelsefulla kostnaderna är för den industri vi ska leva av i framtiden.
Carl Bennet sammanfattar sin syn i tre punkter:
– Slopa effektskatterna, öka kapaciteten i befintlig vattenkraft; om möjligt investera i ny kapacitet och se upp så att vi inte får för mycket intermittent kraft.
7 Kommentarer
Fredrik Bruno
15 augusti, 2023: 3:09 e mDet är nu åtta år sen Carl Bennet skrev sin artikel, den är lika aktuell idag. Men vad har hänt på de här åtta åren och vem eller vilka är det som har ignorerat råden från en erfaren industriledare.? Någon….?
En sak som har hänt under den här mellantiden är att Sverige har skurit bort en stor tårtbit av den säkra baskraft som vi skaffade oss på 70- och 80-talen. Vid varje timme med underskott i elförsörjningen åker priserna upp, det som bestämmer elpriset är tillgång och efterfrågan timme för timme och med den låga priselasticitet som utmärker elprisets funktion av utbudet, så blir elpriset med mycket vindkraft i försörjningsbilden våldsamt volatilt. Det är perioderna med utbudsunderskott som saltar elräkningen och sänker familjeekonomin.
Om nu kärnkraften skulle vara så dyr, som en del fortfarande säger, så påverkar det inte i första hand elpriset utan ägarföretagets ekonomi. Fiktionen av att kärnkraften skulle vara så dyr beror väl närmast på att man bara tittar på vad anläggningen kostar och bortser ifrån hur mycket elenergi som det sen producerar när det väl tagits i drift. Och kräver man för mycket betalt för den elenergi man vill leverera så får man inte sälja, och då blir ekonomin för ägarföretaget ännu sämre. Men med mer vindkraft så ökar konkurrensen på elbörsen när det blåser på, och den dagen får ingen något bra pris som täcker de kostnader man har för att producera. Det
SvaraCarl-Åke Utterström
18 september, 2015: 7:22 e mOm vi ska ersätta kärnkraften med vindkraft behöver vi bygga 50 000 stycken 3 MWs verk.
Effektverkningsgraden är bara 6 procent.
Problemet är bland annat att livslängden bara är 20 år så vi måste alltså bygga 2 500 stycken per år enbart för att hålla antalet konstant.
Om varje verk kostar 90 miljoner ger det en årlig kostnad på 225 miljarder!!!
Nej slopa omgående effektskatten och subventionera ingen mer vindkraft. Det räcker fullständigt redan nu med det antal vi har. En huvudlös utbyggnad.
Jag håller till 100 procent med Carl Bennet.
SvaraSven Fernqvist
17 september, 2015: 11:29 f mUtmärkt att Carl Bennet med sin breda bakgrund tar bladet från munnen och beskriver verkligheten. Realistisk klarsyn är vad som behövs.
SvaraCarl Erik Magnusson
2 september, 2015: 4:19 e mCarl Bennet driver inte för inte en framträdande och framgångsrik industriverksamhet som sysselsätter tiotusentals anställda. Bennet har en tilltalande positiv grundsyn på svenskt näringsliv, men är bekymrad inför en annalkande framtid. Budskapet är klart: Tillgången på baseffekt på elnätet måste säkras och det kan inte ske om vi försöker tillgodose vårt energibehov med en stor andel intermittenta källor. Alla, allra helst de politiker som övar inflytande över allas vårt elsystem, måste lära sig att effekt och energi är två väsensskilda begrepp; För att vara lite arrogant: Effekt är energiflödets tidsderivata!
SvaraMan säger ibland att ett vindkraftverk kan försörja fler än tusen villor med energi. Javisst, men när man säger det luras man utan att ljuga: Vindkraftverket kan nog leverera den energi som behövs under ett år, men inte effekt när den behövs som mest. Omvänt har Norges elnät aldrig haft problem med att leverera tillräcklig effekt, men under loppet av ett torrår har man ibland inte kunnat täcka behovet av elektrisk energi. Båda begreppen är viktiga, men den svenska energidebatten har varit enfaldig i så motto, att vi nästan uteslutande diskuterat det ena.
Vattenkraften är en allt mer värdefull tillgång genom att snabbt kunna varieras och därmed tillåta inmatning av en viss andel intermittent effekt på nätet. Om intermittensen ökas över en viss nivå, måste vattenkraften byggas ut; det är också vad Bennet säger. Här finns som så ofta i miljödebatten en målkonflikt; frågan är väl om det är försvarbart eller ens möjligt att röra de lagskyddade ”nationalälvarna”.
En tillräckligt stor andel intermittent energi verkar pressande på energipriset. Detta kan få farliga konsekvenser: För att kompensera för de intermittenta källornas snabbt varierande effekt måste det finnas baskraft ”stand by”. Men med lågt energipris blir den olönsam, särskilt som den inte subventioneras utan drabbas av en allt mer ökande effektskatt, som dessutom tas ut även om verket står stilla. Det är inte förvånansvärt att man annonserat en snar nedläggning av numera väl underhållna kärnkraftverk – det har väl också varit ett uttalat politiskt mål.
En överdriven utbyggnad av intermittent effekt medför också perioder med energiöverskott. Det kan leda till sådan press att priset blir negativt periodvis, vilket inträffat i Danmark. Det blir då fördelaktigt att dumpa energi – det kan väl inte sägas vara hushållning.
Får man önska sig att denna intervju med Carl Bennet blir en väckarklocka och att politiken sent omsider lär sig skillnaden mellan två fundamentala begrepp, energi och effekt? Det är hög tid! Vad var Gorbatjovs budskap inför murens fall? ”Den som kommer för sent, straffar historien”.
Peter Weisheit
1 september, 2015: 3:20 e mMånga kloka ord för att sammanfatta behovet av långsiktiga investeringar.
Men åter en på sikt felaktig avspegling av kärnkraftens påverkan på elpriset.
De gamla verken kan inte drivas vidare hur länge som helst.
Om nya kärnkraftverk är nödvändiga kommer prisbilden på kärnkraftsel att justeras mycket kraftigt uppåt vilken nuvarande nybyggen i england och finnland visar.
I detta sammanhang är utbyggd vattenkraft ett mycket bättre val än att ersätta gammal kärnkraftsel med lika mycket kapacitet som den är på i dagsläget.
Att förresten återinföra lärlingssystmet är ett absolut måste för att på effektivt sätt få ungdomar i arbete som annars slängs runt i utbildningssystem tills de är arbetslösa 30-åringar.
SvaraEinar Fjellman
1 september, 2015: 12:20 e mInnebörden i vad Carl Bennet och allt fler likasinnade säger är kort och gott att Sverige hade en pålitlig och konkurrenskraftig elförsörjning ända till alliansens energiuppgörelse 2009. Då öppnades luckorna för en storskalig vindkraftutbyggnad samtidigt som kärnkraftmotståndet fick ett rejält fäste både hos politiker och i opinion. Politikernas ingrepp i elmarknaden har på några år tillfogat elbranschen enorma skador och en nödvändig ingrediens i reparationsarbetet är att slopa både subventioner och straffskatter i försök att styra utvecklingen. Det går inte utan förfärande biverkningar.
SvaraLars Wiegert
1 september, 2015: 12:02 e mTack för denna artikeln! Många politiker tycks inte förstå att det är ständig effektbalans som dimensionerar ett elkraftnät. Spänning och frekvens måste ligga inom bestämda ramar, annars rasar hela nätet ihop. Samma krav borde gälla för all inmatning till nätet, men det är de slumpmässiga elproducenterna befriade från.
Svara