I går var sista dagen för att lämna remissvaren på energikommissionens förslag. Att sätta mål för leveranssäkerheten som ett led i att hantera effektproblematiken har framförts från olika håll. Men det är inte aktuellt, inte just nu i alla fall.

– I dag är vi inte beredda att sätta ner foten och sätta upp ett mål för leveranssäkerheten, sade Åsa Westlund.  

Energiföretagen Sverige är en av aktörerna som har lämnat sitt remissvar och i samband med det anordnades ett seminarium med bland andra två av energikommissionens politiker: Åsa Westlund (S) och Lars Hjälmered (M). Remissvaret kommenterades av en panel med Tekniska verkens Per Everhill, Fortums Göran Hult, Eons Karin Jönsson och Energiforsks Markus Wråke. Hela panelen gav överenskommelsen positivt omdöme och framförde den stora nyttan av att få långsiktiga spelregler och att branschen inser att den innehåller kompromisser för att få till långsiktigheten. Men det finns också delfrågor där branschen varit överlag kritisk. En sådan är elcertifikatsystemet.

I och med överenskommelsen kommer vi att få in ytterligare 18 TWh förnybar el fram till 2030 genom elcertifikatsystemet. Det är problematiskt menar flera aktörer, eftersom vi har ett läge med överkapacitet på el och mycket låga elpriser. Eons Karin Jönsson framförde idén om att avsluta pågående certifikatsystem, för att de investerare som i dag finns i systemet inte ska missgynnas. Önskemål om ”baktung” kvotkurva, det vill säga att få till investeringarna längre fram, har också framförts. Men Åsa Westlund tycker att den valda vägen som presenterades tidigare under dagen är att föredra, som bland annat innebär en linjär upptrappning av kvoterna från 2022.

– Det är viktigt att ha den förnybara utvecklingen igång. Om man gör en paus med att stimulera dessa investeringar så förutsätter det att man räknar med att den här branschen bara ska finnas där med sin produktion när den behövs senare. Det är bättre att ha en gradvis utveckling, sade hon.

Lars Hjälmered sade att han inser att det finns synpunkter på certifikatsystemet, men poängterade värdet av helheten:

– Nu har vi fem partier i energiöverenskommelsen berättat vad som gäller och då undviker vi åtminstone den politiska risken, sade han och påminde om under vilka premisser överenskommelsen kom till:

– För ett år sedan var vi i ett läge där kärnkraftens framtid var hotad och vi satte oss ner för att hantera läget. Det har handlat om att ge och ta för att lösa situationen och det har vi verkligen gjort. Resultatet har blivit en helhet och det är få som fundamentalt ifrågasätter överenskommelsen och det tycker jag visar att vi har hamnat rätt med den.

Panelen framförde under seminariet uppskattning för hanteringen av skatterna på kärnkraft och vattenkraft. Effektskatten kommer att försvinna helt och vattenkraftsskatten kommer att sänkas till 0,5 procent. Per Everhill från Tekniska verken vitnade om att de under månader i sträck har haft en högre beskattning än intäkter i sin vattenkraftproduktion.

Men förutom skattefrågan så måste vattenkraften hanteras på en juridisk nivå bland annat med tanke på EU:s ramdirektiv för vatten. Göran Hult framförde en oro för hur detta arbete till slut landar, men sade att ”förhoppningen är att det ska bli bra”.

Lars Hjälmered vädjade till branschen att hjälpa till i arbetet med vattenkraften.

– Propositionen om sänkt fastighetsskatt för vattenkraften ligger på bordet och kvar det kommande året är arbetet med lagregleringen. Vi kommer att värna produktionen och effekten som vattenkraften ger men att göra detta till juridik blir det svåra. Här behöver vi energibranschens hjälp för att få till regleringar och förordningar som funkar, sade han.

Frågan om effektproblematiken och leveranssäkerheten var också en del av diskussionen. Markus Wråke framhöll att vi behöver mer kunskap om effekten för att kunna fatta de beslut välgrundade som krävs. Göran Hult uttryckte att om dagens reaktorer stänger tidigare än planerat kommer det att bli besvärligt att lösa effektfrågan, men så länge planerna för drifttiden ligger fast tror han att vi kommer att få fram de lösningar som krävs till dagen då reaktorerna har fallit för sin tekniska livslängd.  Ett sätt att hantera effektfrågan är att sätta upp ett mål för leveranssäkerheten, detta förslag framförs från flera håll.  Men att skapa något sådant mål finns inte på den politiska agendan just nu. Åsa Westlund och Lars Hjälmered sade att frågan dock kommer att diskuteras och hanteras på olika sätt och i olika sammanhang framöver.

– Vi kommer att få återvända till den här frågan i takt med att systemet förändras, men i dag är vi inte beredda att sätta ner foten och sätta upp ett mål för leveranssäkerheten, sade Åsa Westlund.