Frånvaron av utomparlamentarisk representation i regeringens energikommission är anmärkningsvärd. Frågan om landets framtida energiförsörjning har förvandlats till en rent politisk fråga. Alla politiska partier är representerade. Jämställdheten är tillgodosedd med fem kvinnor och sex män i kommissionen. En folkomröstning i miniatyr?

Hur säkerställs att relevanta tekniska och ekonomiska frågeställningar tillgodoses? Det behövs gedigna kunskaper. Det räcker inte med studieresor, ”fördjupningsseminarier”, ungdomsdebatter och ”energisamtal”. Det finns anledning till oro.

Spåren av folkomröstningen 1980 och efterföljande energikommissioner och energikommittéer förskräcker. Riksdagsbeslutet att den sista reaktorn i Sverige skulle stängas 2010 har överlevt sig självt. I 1981 års energikommitté renodlades för första gången sammansättningen av ledamöter till att endast omfatta politiker från riksdagspartierna. Den så kallade tankeförbudslagen från 1986 var ett skräckexempel på politikernas maktfullkomlighet. Den gjorde det olagligt att ”utarbeta konstruktionsritningar eller beräkna kostnader för att inom landet uppföra en kärnkraftreaktor”.

Tankeförbudslagen avskaffades först 2006 och innebar att värdefull planeringstid gick förlorad. Genom det tvivelaktiga och kapitalförstörande riksdagsbeslutet att lägga ner Barsebäcksreaktorerna menade sig politikerna ha inlett nedmonteringen av den svenska kärnkraften. De statliga riktlinjerna för energipolitiken har bland annat att inneburit att konkurrensen på energimarknaden snedvridits genom straffskatter och subventioner.

Missriktade beslut har försvårat och förhindrat en rättidig planering av nya reaktorer. För närvarande är marknaden distorderad av ett extremt lågt oljepris. Det gäller för politikerna att inte vidta några förhastade åtgärder utan sitta still i båten och låta marknaden korrigera sig själv. Det måste gå att leva med konjunktursvängningar. I samhällsfrågor som rör forskning och teknik behövs självfallet kunskaper och erfarenhet i ämnet för att underbygga de politiska övervägandena. Tekniker och experter måste få större inflytande över besluten.

Innan kärnkraften kom, planerades den svenska energiförsörjningen framgångsrikt utan inblandning av politiker. Genom ödets makt fick vi en praktiskt taget helt fossilfri elproduktion med vattenkraft, kärnkraft och inslag av vindkraft och bioenergi. Vi är mer än självförsörjande på el. Tyvärr har vi inte längre någon självständig industri som kan leverera hela kärnkraftverk, en på sin tid enastående kompetens för ett litet land.

Den gamla idén från folkomröstningen att kärnkraften ska avvecklas måste omprövas, liksom drömmen om en helt förnybar energiförsörjning. Låt oss bygga vidare på den energimix vi har och undvika att lägga ner fungerande reaktorer i förtid. Vattenfall bör snarast återuppta sin 2014 avbrutna planering för att ersätta nedläggningshotade reaktorer. Låt oss beakta de samhällsekonomiska vinsterna av kärnkraftens bevarande i jämförelse med förlusterna vid en nedläggning. Detta som kontrast till de kortsiktiga företagsekonomiska beslut som nu tas av kraftföretagen.

Det är viktigt att påminna om den internationella klimatpanelens krav på bred utbyggnad av fossilfria energikällor, såsom kärnkraft och vindkraft, för att klara tvågradersmålet. Politikerna bör sluta att trixa med straffskatter och elcertifikat och upphöra med att strypa anslagen till kärnforskning. Satsa i stället på kärnkraft som till exempel i Finland, Frankrike, Indien, Japan, Kina, Ryssland, Storbritannien, Sydkorea och USA.

Bara ett fåtal länder med Tyskland i spetsen säger nej till kärnkraft. Ryktet om kärnkraftens död är betydligt överdrivet. Talet om ”gammal” teknik är nonsens. Dagens kärnreaktorer räknas till den andra generationen. Det finns idag minst fyra leverantörer av tredje generationens kärnreaktorer i världen. En omfattande forskning och utveckling av fjärde generationens reaktorer bedrivs i samarbete mellan tolv länder plus Euratom med Frankrike, Kina, Ryssland och USA i täten.

Sex olika förslag till reaktorer studeras. Målet är att energiproduktionen ska vara uthållig och uppfylla globala energimål. Avfallet ska minimeras och hanteras så att belastningen på framtida generationer blir så låg som möjligt. Säkerheten och tillförlitligheten under drift ska vara mycket hög och sannolikheten för olyckor med härdskada mycket låg. Se där några ambitiösa mål för framtidens kärnkraft.

Bengt Pershagen
Före detta reaktorfysiker, som var med när kärnkraften kom, författare till boken Lättvattenreaktorers säkerhet