”Lite ljummen”. Så beskriver Per Tunestål, professor vid Lunds universitet, gasfordonsmarknaden i Sverige just nu. Men han ser ändå gasen som ett framtidsbränsle och en viktig del i arbetet att ställa om till en fossiloberoende transportsektor.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Den hausse som gasfordonsmarknaden upplevde för fem, sex år sedan har till stor del lagt sig. Gasfordonsmarknadens begränsningar inom distributionen är den stora förklaringen, menar Per Tunestål, professor inom förbränningsmotorer vid Lunds universitet.

– Vårt gasdsitributionsnät är begränsat, det finns egentligen bara ett ordentligt nät i Sverige och det går från Skåne utmed västkusten upp till Göteborg och det är inte bra om man bor i andra delar av landet. Det skulle vara kostsamt att bygga ut nätet, så vi kan inte förvänta oss någon stor utbyggnad, utan det kommer nog att ungefär fortsätta vara som det är, säger han.

Per Tunestål menar dock att detta inte kommer att innebära ett totalt stopp för gasfordon i andra delar av Sverige. Framför sig ser han lokala biogasnätverk som kommer att användas av de delar av transportsektorn som rör sig lokalt kring biogasförsörjningen. Han ger lokaltrafik, taxi, kommunal service och sophämtning som exempel. På de senaste fem åren har antalet gasfordon i Sverige fördubblats, vid årsskiftet rullade ungefär 50 000 fordon på Sveriges vägar, enligt gasbilen.se.

Men utvecklingskurvan är inte lika stark och det som bland annat efterfrågas för att få en rejäl skjuts är initiativ från regeringen.
– Potentialen finns, men det är lite av moment 22 som råder. Om det inte byggs infrastruktur är det mindre intressant att köpa ett gasfordon och om det inte är intressant att köpa gasfordon så är det inte intressant att bygga infrastruktur. Det behövs en tydligare strategi från regeringen att gas är en bra byggsten för omställningen och en viktig pusselbit. Att regeringen och Energimyndigheten så ensidigt satsar på elfordon bidrar till att hämma utvecklingen för andra alternativ, som till exempel gas, Dessutom gagnar EU elens sätt att räkna på utsläpp, elfordon får 0 i utsläpp. I Sverige är ju inte elen utsläppstung, men så ser det inte ut i stora delar av övriga EU, säger Per Tunestål.

Det som just nu talar till gasfordonens fördel, menar Per Tunestål, är att gaspriset är lågt och att biogasen har en sådan positiv effekt på att minska växthusgasutsläpp genom att själva processen att göra biogas minskar den mycket negativa metangasen. Det som ligger gasen i fatet är förutom distributionen att gashybrider kräver både plats för gas och bensin, då blir gastanken mindre och det begränsar räckvidden. Men alla bränslen har sina för- och nackdelar.

I Per Tuneståls bild av hur en omställning av transportsektorn ska kunna ske så handlar det därför om ett pussel med olika dellösningar som måste läggas. Här kommer många olika sätt att driva fordon spela roll, både gas och el kommer behövas men också andra bränslen, menar han.

– Det finns ingen magisk lösning. Etanol och framför allt metanol kommer att ha en del, gas kommer att ha en del i det hela, el kommer att ha en del. Jag tror att elen och gasen kommer att finnas på ungefär samma vis, det vill säga framför allt för fordonsflottor som rör sig lokalt, de som inte behöver den långa räckvidden. Rena elfordon har ju den begränsningen i dag, säger han.

Och hur realistiskt är då att Sverige kommer att nå målet med fossiloberoende transportsektor till 2030?
– Det är ett ambitiöst mål, säger Per Tunestål.