DEBATT
Gasexperten Gustav Boëthius menar att Energimyndigheten har förbättrat sin verklighetsuppfattning avseende de gasberoende företagens samhällsnyttor och ekonomiska värden. Han ger sin syn på Energimyndighetens nyligen publicerade förslag för att stärka den svenska försörjningstryggheten för gas, bland annat att Sverige bör anlägga en LNG-terminal på västkusten.

I våras skrev undertecknad i Second opinion om sex åtgärder som behöver vidtas för att skydda Sveriges gasförsörjning. Den 26 september, tre år på dagen sedan Nord Streams gasledningar sprängdes i Östersjön, inkom Energimyndigheten med sina förslag kring hur landets gassäkerhet bör stärkas. I den här artikeln kommer myndighetens rapport analyseras utifrån de ursprungliga sex förslagen.

1. En ny och verklighetsbaserad gasanalys
Under rubriken Konsekvenserna vid ett avbrott eller minskade gasleveranser skriver Energimyndigheten följande:

Kraftigt minskade gasleveranser, eller ett längre avbrott i framför allt det västsvenska gasnätet, kan få betydande negativa samhällskonsekvenser samt resultera i risker för Sveriges säkerhet. Anledningen är att vissa aktörer inte kommer kunna producera de produkter eller den materiel som kommer att behövas i ett scenario av höjd beredskap eller krig.

Den ekonomiska skadan riskerar även att bli betydande med en påverkan på Sveriges BNP och därmed nationen.

Formuleringen indikerar att myndigheten har förbättrat sin verklighetsuppfattning avseende de gasberoende företagens samhällsnyttor och ekonomiska värden. Visserligen behövs dricksvatten, insulin och kullager inte bara under höjd beredskap utan även till vardags, men uttalandet står i skarp kontrast mot Energimyndighetens tidigare analys i publikationen Den samhällsekonomiska kostnaden av ett tillfälligt avbrott i Sveriges naturgasleveranser (ER 2014:11). Där beräknades den ekonomiska förlusten vara enbart 2.03 miljarder kronor i månaden. Den felaktiga analysen var under många år dimensionerade för myndighetens arbete med försörjningstryggheten för gas.

Hur kunde den gamla analysen vara så missvisande? Svaret ligger i att Energimyndigheten aldrig gjorde en ordentlig inventering kring vilka produkter som svenska företag faktiskt producerar med hjälp av gasen. En sådan inventering gjordes av undertecknad för första gången under våren 2021.

Utöver detta ägnar sig Energimyndigheten åt en märklig historierevision i rapporten. Rörande förslaget kring att upprätta LNG-införsel till det västsvenska gasnätet (mer om detta under punkt 4) skriver myndigheten:

Energimyndigheten har tidigare ställt (sic) sig positiva till en flytande LNG-terminal på västkusten och har i sak, ur ett perspektiv av försörjningstrygghet, inte ändrat uppfattning i denna fråga.

Det här påståendet är en halvsanning, i så måtto att det är en åsikt som har uttryckts när den energipolitiska åsiktskorridoren har haft tillräckligt med svängrum för sådana uppfattningar. Under det senaste decenniet har däremot den trendkänsliga myndigheten däremot inte sagt något sådant. Det på myndighetens ledningsnivå har det varit en tydlig ståndpunkt att inga investeringar alls ska göras i ny fossil infrastruktur i Sverige. Ledande tjänstemän har till och med haft för vana att, bakom stängda dörrar, kalla naturgas för ”fulgas”. På analysavdelningen hade man således tagit ställning mot LNG, trots att gasförsörjningens nyttor inte var kartlagda.

Vidare skriver myndigheten följande om det västsvenska gassystemets leveranssäkerhet:

Det har överlag funnits en samstämmighet kring att leveranserna i det västsvenska gasnätet har kunnat anses vara tillförlitliga. Det har bedömts som osannolikt att en antagonist med uppsåt att sabotera eller en olyckshändelse skulle orsaka en allvarlig störning i gasförsörjningen.

Detta påstående är helt inkorrekt och utelämnar viktig information avseende Sveriges gasrelation med Danmark. Det har varit välkänt på Energimyndigheten och på gasbolaget Nordion Energi att Sveriges leveransavtal med Danmark har varit mycket oförmånligt ur ett försörjningstrygghetsperspektiv. I sak är avtalet helt avbrytbart, och det är juridiskt möjligt för Danmark att åtgärda en inhemsk försörjningsstörning genom att minska leveranserna till Sverige. Det är riktigt att det har funnits en uppfattning bland de svenska gaskunderna om att det västsvenska gasleveranserna har varit tillförlitliga, men anledningen till detta är att varken Energimyndigheten eller Nordion Energi informerade dem om de betydande riskerna.

Dessutom ignorerar myndigheten de slutsatser som utredningen FRANS – Framtida regelverk och ansvarsförhållanden på naturgasmarknaden i Sverige (SOU 2011:46) kom fram till för femton år sedan:

Sverige har i viss mån en utsatt situation då det endast finns en tillförselledning för gas. Det som i verklig mening skulle stärka den långsiktiga försörjningstryggheten för gas är tillkomsten av en ytterligare tillförselledning för gas till Sverige. Vid sidan av det kan en eller flera LNG-anläggningar liksom ökad inmatning av biogas bidra till den långsiktiga försörjningstryggheten.

Sammanfattningsvis landar Energimyndigheten i en acceptabel analys av de gasberoende industriernas samhällsvärden, men blandar den samtidigt med efterhandskonstruktioner och rena felaktigheter som får myndighetens agerande i gasfrågan att framstå i bättre dager än det förtjänar.

Dessutom bör man i sammanhanget minnas att Energimyndigheten ursprungligen gav det här uppdraget till Extinction Rebellion. Det vittnar om att myndigheten fram tills mycket nyligen hade en nonchalant syn på de värden som Sveriges gasförsörjning genererar.

2. Inför infrastrukturnormen
Denna åtgärd ingår i Energimyndighetens förslagspaket. Man skriver:

Energimyndigheten föreslår att Sverige avskaffar sitt undantag från EU:s infrastrukturnorm (N-1-kriteriet) för att säkerställa en ökad robusthet i det västsvenska gasnätet.

Förslaget innebär att man inte längre accepterar att det leveranssystem som vidmakthåller Sveriges produktion av dricksvatten driftas utan säkerhetsmarginal.

3. Undantag från försörjningsnormen
Att prioritera samhällsviktiga verksamheter högre än hushåll i en ransoneringssituation ingår i Energimyndighetens förslag. Här föreslår dock myndigheten att en annan tolkning bör göras av EU-förordningen, istället för att Sverige ansöker om ett regelrätt undantag från prioriteringsordningen.

Det svårt att se hur en annan tolkning av lagtexten skulle vara möjlig, då det tydligt framgår i artikel 2.5 att hushåll alltid är skyddade kunder. Detta gör det i juridisk mening förbjudet att under en kris stänga av sektioner av gasnätet där hushåll är anslutna (även om det rent tekniskt kan vara oundvikligt).

Därför förefaller en ansökan om ett regelrätt undantag som en mer framkomlig väg, om än mer EU-politiskt besvärlig.

4. Bygg terminaler för LNG
Att upprätta alternativa och storskaliga införselpunkter för gas i systemet är den i särklass viktigaste säkerhetshöjande åtgärden som rapporten föreslår. Det är exempelvis den som skulle göra det möjligt för systemet att uppfylla det återinförda N-1-kriteriet. Här nöjer sig Energimyndigheten med att föreslå etableringen av en enskild terminal för LNG – inte två som undertecknad förespråkar.

Trots att att åtgärden är den viktigaste och mest betydelsefulla slutsatsen i rapporten nämner generaldirektören Asserup, märkligt nog, den inte i förordet till rapporten.

5. Överför gasansvaret från Nordion Energi till Svk
Gasbolaget Nordion Energis ryska kopplingar analyseras inte i Energimyndighetens rapport, och överlag lyser Nordion med sin frånvaro i skriften. Dock innehåller rapporten en intressant detalj. Under rubriken Koncession föreslår myndigheten följande:

Inför möjligheten till, i nuvarande eller kommande lagstiftning, att återta koncession för koncessionspliktig infrastruktur, om särskilda skäl föreligger.

Om en sådan lagändring skulle genomföras är det undertecknads uppfattning att det skulle bli möjligt att dra in Nordion Energis koncessioner för att driva det västsvenska gasnätet.

6. Säkerhetspolisen bör utreda myndigheternas och Nordions hantering av gasförsörjningen
Energimyndigheten föreslår inte denna åtgärd i sin rapport.

Sammanfattning
Energimyndighetens förslag för att stärka den svenska gasförsörjningen följer i stort den lista på åtgärder som föreslogs på Second Opinion i våras. De är uppenbara åtgärder som behöver vidtas för att höja säkerheten på den infrastruktur som ombesörjer en betydande del av Sveriges försörjning av dricksvatten, drivmedel och livsmedel. Att dessa behov föreligger är inget nytt och har varit välkända på Energimyndighetens beredskapsavdelning sedan hösten 2021. Att myndigheten först nu ger dessa rekommendationer inget annat än märkvärdigt, och vittnar om en oförmåga att ta hoten mot gasförsörjningen på allvar.

Nu återstår det att se hur politiken väljer att hantera rekommendationerna. Att exempelvis köpa en LNG-terminal är betydligt mer kostsamt, och har betydligt längre ledtider, idag än för fyra år sedan.

Samtidigt är det bråttom att täppa till den här säkerhetsluckan. Den 13 september ankrade ett ryskt fartyg bara några hundra meter från den svenska gasledningen. Så länge ryska och kinesiska fartyg har fri lejd genom Öresund kommer denna oacceptabla risk för Sverige att kvarstå.