DEBATT
Den nya modellen för att förbättra frekvenshållningen i elnätet (mFRR EAM) kritiseras av elmarknadsanalytikern Mats Nilsson. Den innebär kraftigt ökade kostnader, försvagad investeringsvilja i ny elproduktion, och ökad teknisk belastning på befintlig infrastruktur, menar han.

Den 4 mars 2025 införde Svenska kraftnät en ny modell för att automatiskt aktivera så kallade manuella frekvensåterställningsreserver, mFRR EAM. På ytan låter det som ett steg mot ett mer stabilt och framtidssäkrat elsystem. Men bakom de tekniska begreppen döljer sig en reform som för många aktörer inneburit dramatiskt ökade kostnader, större osäkerhet – och allvarliga följder för både ekonomi och teknik.

Bild: ”Risken är överhängande att balanskostnaderna för förnybar elproduktion periodvis under sommarhalvåret riskerar att bli högre än själva intäkten för att sälja elen ut på nätet.” skriver Varberg Energi på sin hemsida. 

Flera mindre och medelstora energibolag, däribland Varberg Energi, har redan slagit larm. Sedan införandet har balanskostnaderna skjutit i höjden – med upp till fem gånger högre nivåer i elområde SE3. Dessa ökningar beror inte på ökad elförbrukning eller produktionsbrist, utan på hur det nya systemet aktiverar reserver och hanterar obalanser. Konsekvensen? Dyrare elräkningar för slutkunden, minskad lönsamhet för producenter – och försvårade förutsättningar att investera i förnybar energi.

Men problemen stannar inte vid dessa direkta kostnader. En bieffekt av det nya systemet är att elproduktionsanläggningar nu tvingas till fler start- och stopprocedurer på kort tid. För kraftverk innebär detta ökat slitage på maskiner, högre underhållsbehov och i förlängningen kortare livslängd på dyr infrastruktur. Det är en aspekt av systemdesign som Svenska kraftnät tycks ha underskattat – eller förbisett helt.

Därtill har vi själva prisbildningen, som är central för att skapa incitament på elmarknaden. Svenska kraftnät har själva bekräftat att man tvingats korrigera priser i efterhand när aktiveringsalgoritmerna gett extrema eller oönskade prisutslag. Det är bra att man ingriper – men vad säger att prisbildningen fungerar korrekt vid alla andra tillfällen? Att en systemoperatör aktivt justerar marknadspriser i efterhand borde mana till självrannsakan, inte till självsäkerhet.

Slutligen måste vi ställa oss den mest grundläggande frågan: är samhällsnyttan av reformen rimlig i förhållande till kostnaden? mFRR EAM förbättrar visserligen frekvenshållningen i elnätet – men till vilket pris? Om förbättringen i balanskvalitet sker till priset av kraftigt ökade kostnader för producenter och konsumenter, försvagad investeringsvilja i ny elproduktion, och ökad teknisk belastning på befintlig infrastruktur – då måste reformen omvärderas. Systemeffektivitet får inte bli ett självändamål. Det är inte stabil frekvens vi har elsystemet för – det är för att samhället ska fungera.

Det är dags att vi ställer högre krav på den svenska systemoperatören. I ett alltmer komplext elsystem krävs gediget marknadskunnande, förmåga att aktivt lyssna vid aktörsdialoger och visa en vilja och förmåga att förstå helheten – tekniskt, ekonomiskt och samhälleligt. Det är inte rimligt att reformer drivs igenom utan tillräckliga konsekvensanalyser, utan transparens, och utan att ta tillvara den kompetens som finns hos marknadsaktörerna. Frågan är hur mycket mer Svenska kraftnät den svenska elmarknaden tål?

Vi behöver en systemoperatör som inte bara kan stabilisera frekvensen – utan som också förstår vad det kostar. Likt engelsmännen bör vi skapa en systemoperatör fri från affärsverkskultur, myndigheter och nättänk, ledd av människor som förstår elmarknaden och kraftsystemet. Jag hoppas politikerna inser det innan ett antal mindre elhandlare försvunnit från en marknad på vilken de, tack vare Svenska kraftnät, inte längre kan verka.