Drömmen var att fylla gaskraftvärmeverket på andra sidan gatan med biogas. Resultatet blev ett teknologiskt kunskapsförsprång i världsklass. Göteborg Energi och Chalmers har byggt upp en teknologi vars kompetens riskerar att försvinna.

Bild: Gobigas. Foto: Sören Håkanlind

Svensk industri håller på att gå miste om sitt unika försprång kopplad till storskalig produktion av biogas, enligt Henrik Thunman, professor i energiteknik på Chalmers tekniska högskola. I Göteborg har projektet Gobigas byggt upp en teknologi som på sikt kan bli ett verkligt alternativ till fossil naturgas. Gobigas handlar dock inte enbart om att sälja gas.

Framöver kommer användningen av biogas att växa på tunga internationella marknader inom transport, industri och uppvärmning. Den som då sitter med nyckeln till storskalig biogasteknologi a la Gobigas, sitter också med ett guldägg.

En högkvalitativ kompetens i storskalig biogasproduktion kommer därför att kunna säljas eller leasas ut till investerare som vill bygga upp anläggningar i egna länder. Det är samma typ av resonemang som ligger bakom Vattenfalls satsning på fossilfri stålproduktion i sitt HYBRIT-projekt tillsammans med SSAB och LKAB, eller som Fortum har kring sina stora investeringar i utvecklingen av CCS-teknologi för avfallsförbränning i Norge.

Både globalt och lokalt
Storskalig produktion av biogas via förgasning av skogsråvara är en konkret processteknologisk metod utvecklad i Göteborg. Förgasningen av biobränslen till naturgaskvalitet sker i två separata processer där råvaran först förgasas till syntesgas som därefter förädlas till biogas (metan).

Teknologin kan dock inte förväntas få ligga orörd i svensk malpåse medan världen runtom snällt står och väntar, menar Henrik Thunman. Han var tidigare projektledare för den forskning som kopplades till Gobigas-projektet i samarbete med Göteborg Energi. Frågan blir därför om det internationella genombrottet ska ske med hjälp av svensk industri, eller om Sverige enbart ska förbereda sig på att sitta på läktaren.

En annan tanke är att storskalig biogasproduktion också kan göra konkret nytta i det lokala och regionala energisystemet, ett inte minst i Sverige tungt argument. En biogasfabrik ger ett lagringsbart bränsle som kan användas i reglerkraft, och för att leverera spetsvärme och spillvärme till fjärrvärmesystemet. Därmed underlättas bristande kapacitet i till exempel elnätet, påpekar Henrik Thunman.

Spännande utredning?
Generellt är biogas så mycket mer än rötning, påpekar Henrik Thunman. Storskalig produktion kan användas till många olika produkter och inom en rad områden. Genom att tillsätta grön vätgas producerad från el kan biogasen lagras i olika bränslen, så kallade elektrobränslen – även det en växande marknad där internationella aktörer nu positionerar sig.

I december kommer regeringens biogasmarknadsutredning och det blir spännande att se hur man där formulerar sig kring detta, tycker Henrik Thunman. Gobigas-tekniken håller idag på att glömmas bort som en industriell ruin långt från rikspolitikens korridorer medan demonstrationsanläggningen på Hisingen ligger mörk och tyst.

Alla med insyn vet att det finns en gräns för hur länge Göteborg Energi ensam kan spendera två miljoner kommunala kronor per år för att sköta underhållet så inte de över tusen ventilerna, pumparna, fläktarna och värmeväxlarna kärvar ihop.

Tekniken inte misslyckad
På sikt är problemet inte orörliga delar på Hisingen men att Sverige ”inte tar till vara det teknikförsprång man har investerat i på grund av brist på långsiktiga visioner”, enligt Henrik Thunman. Gobigas-teknologin ligger mitt i dagens energi- och industripolitiska fåra, och mitt i den stora energiomställningen som pågår just nu.

Professor Henrik Thunman. Foto: Oscar Mattsson/Chalmers.

Gobigas-teknologin ligger mitt i dagens energi- och industripolitiska fåra, mitt i den stora energiomställningen som pågår just nu. I media har emellertid stängningen av Gobigas ofta tolkats som ett misslyckande – ibland med rätta, tycker Thunman, då demonstrationsprojektet blev en mycket stor satsning som inte ledde fram till någon kommersiell nytta för Göteborg Energi – men teknikmässigt gjorde Gobigas enormt stora framsteg.

– Gobigas är helt unikt och fortfarande ett spetsprojekt i världsklass. Det är världens enda fabrik för biodrivmedel från skogsråvara via förgasning som är möjlig att köra kommersiellt, säger Henrik Thunman.

Marknaden föll
Det brukar heta att marknaden svek Gobigas. Priset på olja och naturgas sjönk samtidigt som efterfrågan på biogas inte blev som förväntat. Det betyder inte att demonstrationsprojektet misslyckades.

– Marknaden för biogas utvecklades inte till den prisnivå som man hade förutsett, vilket egentligen inte var särskilt konstigt eller utgjorde ett speciellt högt pris. Alla visste att kravet på avkastning från dag ett inte var realistiskt, säger Henrik Thunman. Gasen från Gobigas kom att kosta runt 700 kr per MWh, dubbelt så mycket som den stora volymmarknaden för biogas ville betala vid tidpunkten för demonstrationen. Fast ”gobigasen” skulle bli 300 kr/MWh billigare än biogas från rötning, som alltså ligger på 1000 kr/MWh.

– Det har tyvärr inte med saken att göra så länge inte marknaden ville betala mer än mellan 350 och 500 kr/MWh, säger Henrik Thunman.

Verkningsgraden höll
Det blev därför inte den uppskalning och fullstora kommersiella anläggning som var planen från början. Osäkerheterna kring framtida styrmedel och förväntad prisnivå för biogas på marknaden blev för stora till att kommunala Göteborg Energi orkade göra ytterligare stora investeringar i en ny fullskaleanläggning. (Se historiken nederst.)

Däremot visade Gobigas att det industriellt numera går att nå de höga verkningsgrader som tidigare bara forskningmodeller hade visat – och fortfarande hör en ström av forskare från hela världen av sig för att få veta mer om hur Chalmers och Göteborg Energi gjorde.

– De ekonomiska uppskattningar som finns för storskalig produktion av biodrivmedel via förgasning håller, det vill säga en produktionskostnad motsvarande 6 kronor per liter bensin, säger Henrik Thunman.

Lönsamhet en bit bort
Henrik Thunman tror att det kommer dröja några år innan biogasmarknaden har hunnit i fatt Gobigas-tekniken. Strategiskt handlar det om att invänta rätt prisnivån på biogas, för att den kommer att höjas råder det inga tvivel om, menar han.

Under tiden måste regeringen och myndigheterna bygga upp en stödstruktur som kopplar biogasteknologin till skogsindustrin, också det en unik svensk tillgång. Faran är annars att Göteborgs världsunika kompetens vittrar sönder, varnar Henrik Thunman för – även om hoppet är det sista som lämnar en dedikerad forskare:

– På några års sikt kan lönsamhet bli möjligt. Kanske runt 2022 kan det börja röra på sig. Om betalningsviljan för biogas kan kopplas till de kvantiteter med naturgas som vi använder så finns det möjlighet att producera storskaligt via förgasningstekniken och då även göra andra produkter, som till exempel elektrobränslen, säger Henrik Thunman.

* * *

Storskalig marknad på gång: Danmark vill satsa på storskalig biogasproduktion för tillverkning av flygbränsle. Den 29 oktober 2019 lanserar professor Henrik Wenzel på Syddanske universitet (SDU) rapporten Nordic GTL – a pre-feasibility study on sustainable aviation fuel from biogas, hydrogen and CO2 tillsamman med Nordiska Ministerrådets forskningsorganisation Nordic Energy Research. I Göteborg arrangerar norska och britiska aktörer tillsammans med F3 (Svenskt kunskapscentrum för förnybara drivmedel) den internationella konferensen Building a sustainable European biofuel industry 4–6 november 2019.

GoBiGas bakom kulisserna: (MP):s krav satte igång det hela. Tanken på en storskalig anläggning för förgasning av biobränslen ur skogsråvara – något ingen i världen tidigare hade gjort – växte fram i samband med byggandet av Rya gaskraftvärmeverk i Göteborg. Redan under ett sammanträde i Göteborgs kommunstyrelse 2002 hade Miljöpartiet (MP) krävt att om man skulle gå med på ett naturgasbaserat kraftverk, så ville man ha med tillägget att anläggningen också måste kunna gå på biogas. 2005 inledde Göteborg Energi tillsammans med Chalmers tekniska högskola därför förstudier som efterhand fick namnet Gobigas – Gothenburg Biomass Gasification Project. För att ta den politiska visionen ut i verkligheten krävdes ett omfattande forsknings- och kompetensutvecklingsprogram. Bland annat kompletterades Chalmers egen forskningspanna med en förgasare för att skapa nödvändiga experimentella resurser. Planen var att demonstrationsanläggningen med tiden skulle expandera till en större fabrik och på lång sikt fasa ut all naturgas i det nya kraftvärmeverket. Att det skulle ta tid och kosta mycket pengar insåg projektledningen redan från start: ”Visionen är att naturgasen ska vara helt ersatt med förnybar biogas till år 2050,” skrev Ny Teknik 2006. Demonstrationsanläggningen dimensionerades för 20 MW biogasproduktion som årligen skulle leverera 160 GWh, ungefär en femtedel av Ryas behov. 2014 levererade Gobigas sin första biogas ut på gasnätet. 2015 stoppades etapp två av kommunstyrelsen som tyckte att de ekonomiska riskerna blev för stora. Våren 2018 tog man beslutet att lägga anläggningen ”i malpåse”. Under tio år hade Gobigas investerat 1561 miljoner kronor, merparten kommunala pengar via Göteborg Energi och 222 miljoner från Energimyndigheten.