Från i sommar betalas energiskatt på el från solelsanläggningar som är större än 255 kilowatt – även när elen används inom den egna fastigheten. Lönsamheten minskar markant för fastighetsägare och andra som investerar i större solelsanläggningar. Protesterna är högljudda. Regeringen svänger nu efter kritiken. Men är frågan så enkel?
En som sagt ifrån är Axfoods Åsa Domeij som tycker att Axfood och andra företag som investerar i solelsanläggningar ska slippa energiskatt på egen el. Det handlar om stora pengar. Elanvändarna fyller på statskassan med 20 miljarder i energiskatt per år. Och skatten – som är 29,2 öre per kilowattimme för de flesta – är högre än själva elpriset på marknaden. Enligt energiöverenskommelsen ska den dessutom höjas ytterligare.
Det kan verka rimligt med skattefrihet för egen solel. Men vari ligger då logiken att förnybar el som tagit vägen över elnätet beskattas med över hundra procent? Här är fjärrvärmen en förebild. Värme från serverhallar överförs via fjärrvärmeledningar till kunder som betalar för värmen helt utan energiskatt. Fjärrvärme köps nämligen helt utan energiskatt av kunden.
Problemet med argumentet om skattefrihet för viss solel är att energiskatten på el är fiskal. Den är alltså inte skatt på något oönskat som koldioxid eller kärnavfall. Syftet är helt enkelt att öka statens intäkter. Därför är skatten lika hög på förnybar el.
Visst vore det bra att ta bort energiskatten på solel. Men alla har inte egna tak och andra ytor som lämpar sig för solceller. Då är det effektivt om en aktör producerar och en annan köper solelen. Förnybar el är lika klimatvänlig oberoende av vem som framställer den.
Skattefrihet för vissa aktörer skulle inverka starkt på vad som byggs. Jag var nyss på en internationell konferens där medverkande från USA och Spanien menade att solel i stora anläggningar nu blivit billigare än solceller på hustak. Men om viss solel beskattas med över hundra procent medan annan inte alls så blir skatten helt styrande för val av lösning. Konkurrensen med vindkraften blir också svår då den sällan lämpar sig för egen elproduktion. Fiskala skatter blir styrmedel så snart de tillämpas selektivt.
Magnus Olofsson
Svenska Energiinstitutet och doktor i elektriska energisystem
2 Comments
Thorsten Schütte
5 september, 2016, 1:21 e mHej Magnus!
REPLYAtt beskatta solel man förbrukar själv och som aldrig kommer ut på nätet skulle lägga en våt filt på initiativ som den här:
http://investinaustria.at/en/news/2015/05/Solar%20power%20train.php
Här matas solelen direkt in på järnvägens 16 2/3 Hz system utan att gå omvägen via det allmänna 50 Hz-nätet. Att ta skatt här är befängt!
Rafael Ospino
31 augusti, 2016, 8:57 f mKANSKE MER FEL ÄNDÅ!
REPLY”Förnybar el är lika klimatvänlig oberoende av vem som framställer den”. Detta är en sanning med viss modifikation.
De flesta, för att inte säga alla, stora kraftleverantörer har någon form av miljöredovisning där bland annat klimatavtryck ingår. Detta gör att de är mer selektiva när de väljer produkter och systemlösningar. För enskilda fastighetsägare är det så gott som alltid priset som styr, och i fallet solceller utgår de med någon slags automatik från att de gör en god gärning för miljön.
Men fullt så enkelt är det ju inte.
Enligt en av de få, eller rentav den enda, omfattande lca som också inkluderar installationer i nordliga breddgrader, är spannet för klimatavtryck oerhört stort, och det finns därför ingen anledning att av detta skäl gynna någon enskild form av tillförsel utan att granska den enskilda installationens klimatavtryck.
Jag arbetar själv med energieffektivisering och kommer således skyllas för att tala i egen sak, men det är väl obestridligen så att den icke nyttjade energin är den mest miljövänliga?
Om en husägare minskar andelen köpt energi på annat sätt än genom lokal tillförsel har ju en reell klimatnytta uppnåtts!
Det är jätteenkelt att bygga ”energisnålt” enligt gällande definition om man helt struntar i kostnader och inbyggt klimatavtryck.
https://www.dropbox.com/s/x6svc4gcfoxfh3e/LCA%20Electricity%20IEA%202.jpg?dl=0