De nationella stödsystemen i Europa leder utvecklingen fel. Investeringar görs utifrån stödsystemens utformande i stället för på marknadsmässiga grunder. Det menar Birgitta Resvik, chef för samhällskontakter på Fortum.
– Den här utvecklingen är inte bra för branschen, som riskerar att bli EU:s nästa jordbrukssektor där allt som görs ska få stöd, säger hon.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Utvecklingen i flera europeiska länder där den förnybara kraften i form av sol och vind expanderar tack vare generösa stödsystem styr investeringarna i en enda riktning. 

– Branschorganisationen Eurelectric presenterade nyligen en undersökning som visar att 90 procent av alla beslut av nyinvesteringar som görs i kraftproduktion hamnar i produktion som har subventionsstöd. Det här får effekten att den europeiska elmarknaden blir mer och mer splittrad därför att investeringarna görs där stödsystemet är mest fördelaktigt och inte var marknaden avgör att den är mest långsiktig och rationell, säger Birigtta Resvik, chef för samhällskontakter på Fortum, och fortsätter:

– Marknaden har helt enkelt försvunnit och den stora frågan är hur vi styr situationen tillbaka till en ordentlig marknad där investeringar fattas på marknadsmässiga grunder. För oss investerare är detta långsiktigt det bästa och innebär mindre risk, det blir också billigare för konsumenterna.

Birgitta Resvik är samtidigt bekymrad att politiker ändrar stödsystemens förutsättningar efterhand, det har skett i Tyskland, Spanien men även Baltikum och Polen. Det här gör att risken i redan gjorda investeringar förändras.
– Finansmarknaden reagerar på alla osäkerheter vilket gör investeringarna dyrare. Grundprincipen är att riskpremien på kapital beräknas på risken att misslyckas. Men i dag, på grund av stödsystemen, har tidigare säkra investeringar gått till att bli högriskplaceringar. Om investeringsbesluten blir dyrare blir det också dyrare för konsumenterna. När systemet inte har långsiktighet går det inte att pressa kapitalkostnaden, säger hon.

Birgitta Resvik lyfter fram Tyskland som ett dåligt exempel på hur investeringsklimatet ser ut. Där har, som Second Opinion Energi tidigare berättat, sol- och vindkraften trängt undan annan kraft så att dess drifttid har sjunkit markant och också gjort till exempel gaskraftverk olönsamma. Men då ägaren vill stänga sitt gaskraftverk har systemoperatören sagt nej, för det måste finnas kapacitet om inte solen och vinden kan ge tillräckligt. Staten betalar helt enkelt ägaren för att gaskraftverket ska finnas tillgängligt för att ge reservkraft.

– Den här utvecklingen är inte bra för branschen som riskerar att bli EU:s nästa jordbrukssektor, där allt som görs ska få stöd, det är inte hållbart, säger Birgitta Resvik, som dock inte är motståndare mot alla former av statligt stöd:
– Vi måste bejaka att det behövs stöd för omogna teknikerna. Även om det på många sätt är en annan sak så kan man se hur stöd inom elbilssektorn har lett till att till exempel batterierna är billigare i dag än tidigare. Så det behövs stöd men det gäller att hitta en balans, för det blir svårt att kliva ur ett system när man väl har vant sig vid det. Generellt sett så är det en obalans mellan stöd och marknadsfunktioner i Europa i dag, säger hon.

Hon tycker dock att EU-kommissionens förslag på vad unionen vill uppnå inom klimat- och energipolitiken till 2030 är ett steg i rätt riktning, hon tycker att man har förstått problematiken.
– 2030-förslaget är ett bra initiativ, att lyfta fram utsläppsmålet som det centrala är bra och ligger i linje med att styra marknaden rätt. Vi vill se att man förstärker klimatmålet och ser till att handelssystemet, EU-ETS, får tillbaka sin styrande effekt. Genom ett generellt styrmedel når vi målet mest effektivt.

Hon ser heller inte att det svensk-norska systemet är dysfunktionellt på samma sätt som flera andra länders system är.
– Elcertifikatsystemet vi har i Sverige och Norge har en marknadskoppling som gör att kostnaderna pressas. Ska vi ha styrmedel för förnybart så är det systemet bra och är dessutom uppbyggt kring ett tydligt kvantitetsmål på 26,4 TWh till 2020 vilket blir mer förutsägbart. Förra veckans justering i de tekniska kvoterna kunde vi förutse. Så därför försöker vi på Fortum ”promota” vårt elcertifikatsystem i Finland och övriga Europa, framgången är dock blandad, säger Birgitta Resvik.