Ei och elnätsbranschen har en period av meningsskiljaktigheter bakom sig, men vår bild är att skiljaktigheterna främst finns i retoriken, i grund och botten har vi en samsyn.

Energieffektivisering och utvecklingen av det hållbara samhället står högt på dagordningen i såväl den globala, europeiska som i den svenska politiken. I debatten framhålls ofta en omställning av energisystemet och utvecklingen av så kallade ”Smart Grids”, som lösningar. 

Elnätet är och kommer att vara en central och viktig del som möjliggörare i denna energiomställning. Det kan därför tyckas naturligt att Energimarknadsinspektionen (Ei), som av regeringen är tillsatt att övervaka energimarknaden också var delaktig i att skapa förutsättningar för denna utveckling. Detta gäller inte minst elnätsverksamheten som Ei ska ange regleringsförutsättningarna för. Myndighet och företag har alltså här en gemensam målsättning: Tillsammans ska vi dra vårt strå till stacken i klimatomställningen, myndigheten genom att skapa förutsättningarna, vi genom att realisera förändringarna.

Ei och elnätsbranschen har en period av meningsskiljaktigheter bakom sig, men vår bild är att skiljaktigheterna främst finns i retoriken, i grund och botten har vi en samsyn. Detta blir väldigt tydligt i det brev Ei ställt till Näringsdepartementet, som en reaktion på Förvaltningsrättens dom förra veckan. Ei konstaterar i detta brev ”Förvaltningsrättens domar får potentiellt extrem stor påverkan på elkundernas avgifter”, och har sedan i det följande räknat ut att elnätsbolagen har möjlighet att höja sina priser med 60 miljarder, vilket enligt Ei:s eget utlåtande skulle motsvara en höjning med 50 procent jämfört med prisnivån 2010.

Men så är det naturligtvis inte. Det vet Ei också. Jag kan bara uttala mig för vårt företag, E.ON Elnät, är Sveriges största elnätsbolag, med strax över 1 miljon av Sveriges totalt 5 miljoner elnätskunder. För oss betyder domen ingenting. Vår verksamhetsplan från 2011 ligger fast och att intäktstaktet höjts, ändrar inget i vår verksamhetsplan. Min magkänsla är att inget elnätsbolag med kunderna i fokus kommer att ändra sina avgifter nämnvärt på grund av domen.

Varför överklagade då E.ON? Det var framförallt några principiella frågor som låg till grund för vårt överklagande av övergångsregleringen. Ei konstaterar i brevet till Näringsdepartementet att ”Metoden som sådan gör att företagen alltid får full täckning för opåverkbara kostnader”. Då vi fick Ei:s beslut om intäktsramar hösten 2011 kunde vi konstatera att man justerat sin regleringsmetod, mot vad man tidigare meddelat. I denna justering hade Ei lyckats dribbla bort just detta faktum att företagen skulle få full täckning för de opåverkbara kostnaderna. Detta var enskilt den största orsaken till att E.ON valde att överklaga beslutet.

Ei har både före och under domstolsförhandlingarna själva meddelat detta misstag och även föreslagit hur detta samt två andra felaktigheter ska rättas till. E.ON önskar främst att Ei nu fastställer ett nytt beslut baserat på E.ON:s ansökan, och inte baserat på den högre nivå Ei själva lyckas räkna fram. Trots att Ei själva insett att de gjort fel i sin modell så föreslår de ändå i sitt brev till Näringsdepartementet att vi som nätföretag ska få minskade möjligheter att överklaga Ei:s beslut. Man kan fråga sig hur felaktigheter och oklarheter i framtiden ska kunna rättas till ifall nätföretagen fråntas möjligheten att överklaga uppenbara felaktigheter, som till exempel ovan nämnda.

Vi kan ändå i slutändan konstatera ett E.ON och Ei är överens i två viktiga frågor.
1. Det finns inte skäl till avgiftsökningar i den storleksordning Ei själva kommit fram till;
2. Att utvecklingen av regleringsmetod inte ska ske genom domstolsförhandlingar.

Eftersom de investeringar vi gör nu är grunden för framtidens elnät ser E.ON fram emot en dialog om hur vi kontinuerligt utvecklar och anpassar regleringsmodellen utifrån framtidens behov och hur vi kan bidra till den förväntade energiomställningen som utgångspunkt.

De senaste tio åren har vi styrts av fyra olika regleringsmetodiker och därmed också helt olika styrsignaler. En olycklig förutsättning som inte är gynnsam för en långsiktig verksamhet som elnätsverksamheten är. Konfrontation, pajkastning och hårda ord leder sällan framåt. Försoning och konstruktiv dialog leder mycket längre!