Att det finns ström i kontakten är en självklarhet som blir allt viktigare. Vårt beroende av tillgång till elektricitet – hela tiden – blir bara större och större i takt med att vi får allt fler uppkopplade apparater.

Vi är nu inne på det tredje seklet där elektriciteten befriar mänskligheten från monotona och farliga uppgifter, med el kan vi ersätta och effektivisera tunga och enformiga arbetsuppgifter, el lyser upp vår värld och minskar vår exponering för hälsovådliga utsläpp, elektricitet gör att vi kan spara livsmedel, håller liv i våra sjukhus med mera.

I det tredje seklet med elektricitet får vi hjälp att hantera och bearbeta enorma datamängder, att automatisera och robotisera. Kanske står vi inför nästa nivå av tekniska innovationer. Kort sagt, att tänka sig ett liv utan el är inte bara svårt, det är helt omöjligt.

El är ingen energi, det är en energibärare som på ett enkelt sätt når många. I dag på elens dag tycker jag vi skänker en tacksam tanke till alla dem som förser oss med vår dagliga el.

Men arbetet med att elektrifiera världen är ingalunda klart. Det finns fortfarande många som ännu inte har tillgång till el och elnäten kan bli ännu bättre på många håll. Även i vår del av världen kan ökad elanvändning ge stora vinster. Fortfarande ser man till exempel hur det används förbränningsmotorer på byggarbetsplatser mitt inne i våra städer trots att det borde gå att använda mer el. I den urbana trafiken finns det också enorma möjligheter att använda el för att effektivisera energianvändningen och minska störningarna.

Elektricitet har också haft stor betydelse för Sveriges välstånd. Framstående innovationer och världsledande företag har sitt ursprung i utbyggnaden av en effektiv svensk elproduktion. Detta bör också firas på elens dag!

Men tyvärr har elektricitetsproduktion också ofta hamnat i centrum för den politiska debatten på ett mindre konstruktivt sätt. Trots att Sverige har en i stort sett helt utsläppsfri elproduktion saknas det samsyn om värdet av elproduktion och långsiktiga villkor för framtidens elproduktion. Politiker träter om hur el borde produceras och samtidigt som vi går mot enormt höga krav på leveranssäkerhet finns det politiska stödet främst för sådan elproduktion som är väder- och vindberoende. Jag har inget emot sådan produktion men det innebär en enorm utmaning. Inte minst visar utvecklingen i Tyskland vilka utmaningar en sådan politik ställer på elsystemet. I praktiken måste tyska energibolag hålla igång den smutsigaste elproduktionen och driva denna med förlust för att klara av leveranssäkerheten. Inte konstigt att näringsministern och SPD-ledaren Sigmar Gabriel antytt att han kan tänka sig att i framtiden ställa krav på att de som producerar el från sol- och vind måste para ihop sig med producenter som kan leverera el även när sol- och vind inte räcker till. En enkel lösning för en politiker.

Ett sämre sätt att hantera utmaningen är att försöka införa ekonomiska styrmedel för att styra konsumenternas beteenden efter väder och vind. Något bolag annonserar nu till och med om vikten av att deras kunder ska minska sin elanvändning. Andra elbolag dammar av tankarna med att införa så kallat ”demand side management”, vilket var rådande under monopoltiden före omregleringen av elmarknaden på 1990-talet. Kunderna ska med mätare på varje pryl och appar i mobilen förmås att styra sin elanvändning efter producenternas önskemål, exempelvis tvätta eller laga mat när det passar elbolaget bäst. Detta kallas ”smarta elnät” och det är säkert smart för elbolag som kan optimera sin produktion och vänta med att förstärka sina nät. Men för kunden har det smartaste eluttaget alltid ström när det behövs. El är fantastiskt. Låt var och en fira elens dag på sitt sätt; kanske med ett bastubad, med att köra blendern för en fredagsgrogg eller genom att ställa in bilvärmaren så att bilen är varm till imorgon bitti.

Anders Ydstedt
Artikeln är tidigare publicerad i Svensk Tidskrift.