Mark- och miljödomstolen fastställde nyligen ökad minimitappning i Bulsjöån i en omprövningsansökan. Det unika i detta fall är att det var verksamhetsägaren själv som lämnade in ansökan. Oss veterligen har det aldrig hänt tidigare.
I ett domslut i Växjö mark- och miljödomstol den 20 februari 2014, fastställdes en ökad minimitappning i den gamla åfåran i Bulsjöån jämfört de villkor som gällde sedan innan. Det hela var en omprövningsansökan och sådana omprövningar sker då och nu. Oftast är det länsstyrelsen i aktuellt län eller Kammarkollegiet som initierar och driver dessa omprövningsmål. Det unika i detta fall är att det var verksamhetsägaren själv som lämnade in ansökan. Oss veterligen har det aldrig hänt tidigare.
Skälet i detta fall var att Tranås Energi, som äger vattenkraftverket vid Olstorp, sedan länge drivit en linje inom företaget som går ut på att i möjligaste mån reparera de skador som vattenverksamheterna orsakat tidigare. Tranås Energi har en ambitiös plan på att ordna fungerande fiskvägar i samtliga sina anläggningar och ett av målen är att få fri väg för den så kallade Sommenöringen, från Olstorp ner till Sommen. Tranås Energi äger två av de tre anläggningar som finns i Bulsjöån.
I fallet med omprövningen av villkoren för Olstorps kraftverk var motiven att gynnsam bevarandestatus inte förelåg nedströms kraftverket i den gamla åfåran. Arter som berörs positivt av den ökade vattenföringen är flodpärlmussla, flodkräfta och andra arter som till exempel öring.
Tranås Energi tar det som en självklarhet att gamla försyndelser ska åtgärdas och att vattenkraften måste tåla att bedriva sin verksamhet i samklang med de miljövårdsintressen som på goda grunder kräver fiskvandringsvägar och vatten i gamla torrfåror.
Vi hoppas att detta exempel kan leda till att fler företag med vattenkraftverk i sin ägo inser att verksamheterna kan bedrivas lönsamt även om det spills lite vatten i fiskvägar och torrfåror. Inte minst kan detta exempel vara en dellösning på de stora nationella problem vi har för att uppnå kraven i EU:s vattendirektiv.
För att målen i våra nationella miljömål och för att EU:s vattendirektiv ska måluppfyllas, har regeringen tillsatt den så kallade Vattenverksamhetsutredningen, som i oktober 2013 lämnade ett delbetänkande till regeringen, Ny tid – ny prövning. Huvudförslaget är att samtliga vattenkraftverk och dammar kopplade till dessa ska prövas enligt miljöbalken. Från Svensk Energis sida har framförts att ett utvecklat omprövningssystem skulle vara bättre och mer samhällsekonomiskt.
Vi vill med Tranås Energis goda exempel peka på att omprövningar inte är speciellt svårt eller kostsamt, förutsatt att verksamhetsutövaren själv driver processen. I detta fall hade inga myndigheter eller miljöorganisationer något att erinra mot ansökan, och därför kunde den genomföras på mycket kort tid och med mycket små kostnader. Eftersom alla företag ska sköta sin egenkontroll, bör det inte vara svårt att ta fram ett bra underlag för vilken verksamhetsägare som helst.
Ska vi lyckas nå samtliga miljömål måste vi alla hjälpa till och dra vårt strå till stacken, både från kraftföretagens sida och från miljöorganisationernas.
Christer Borg, ordförande Älvräddarnas Samorganisation
Niklas Johansson, vd Tranås Energi
Gunnar Fredriksson
Här är det nog ingen som blandar ihop begreppen då denna artikel handlar enkom om ett fall där en producent valt att få till stånd en omprövning utav sin verksamhet.
Här påvisas ganska tydligt att den som har en vattenverksamhet när som helst kan initiera en omprövning av densamma. Problemet (som artikeln egentligen inte handlar om) är att ägarna till vattenkraftverken i största allmänhet inte är intresserade utav anpassning, och framförallt inte genom eget initiativ. Så när nu frågan om nyprövning kommit upp så tar de till vapnet:
”Omprövning kan ske redan nu, det behövs inga nya regler!”
Javisst, det är ju förvisso sant, men det är ju också så att den som sätter igång omprövningen skall betala kostnaden. Det är anledningen till att Svensk Energi pressar så hårt på att möjligheten för omprövning redan finns. Det uppstår en kostnad för producenterna. En kostnad och det faktum att så många vattenkraftverk i Sverige egentligen inte gör någon som helst nytta mer än för den som äger eländet och håvar in pengar via elcertifikat.
Men känns det här verkligen rätt?
Skall skattebetalarna verkligen behöva betala för att elproducenterna hårdnackat vägrar att miljöanpassa sin verksamhet?
Miljöbalken (utan att jag dubbelkollar mig själv så jag kan ha fel om detta datum) trädde i kraft 1999-01-01. Det är femton år sedan och först NU är det ett företag som använder en omprövning som de själva dragit igång. Varför skulle vi tro att de andra skulle hänga på den trenden utan vidare?
Om företagen skulle haka på och vi får en frivillig omprövning klar vart femtonde år. på tvåtusen vattenkraftverk… Ja då har vi miljöanpassat vattenkraften till ca. år 32014. Jag tror att vi behöver ta tag i problemet lite snabbare än så, 30000 år är för lång tid, även om inte Svensk Energi håller med.
Jag tycker i vart fall att det är dags att vi löser detta en gång för alla.
Om jag inte har fattat allt fel så är Svensk Energi negativa till NYprövning – inte till OMprövning vilket är en mycket stor skillnad. Vid en nyprövning ska hela verksamheten prövas som om det aldrig tidigare funnits någon verksamhet i vattendraget, även om dammen funnits i hundra år. Självklart kan detta ge konstiga effekter
Tyvärr används begreppen ibland som om det vore samma sak.
Har precis tecknat avtal med Tranås och deras ”Hemgjord el” som tillägg. Nästan 800 spänn billigare per år än Fortums avtal med samma bindningstid och längd på avtal. Fortum borde skynda sig att miljöanpassa sin verksamhet så man kan köpa billigare el av dom också…
Nä Kjell och kompani, det här är sanningen om miljöanpassad vattenkraft. Inte era domedagsprofetior om skyhöga elpriser och stängda kraftverk.