Inte minst Energimarknadsinspektionen har i flera stora frågor som elnätsfinansiering, införandet av den flödesbaserade modellen och upphandlig av effektreserv hänvisat till EU-regler när kritik riktats mot utformning och prioriteringar. Ligger det något i kritiken och vad är det främst den handlar om?

På Sveriges bekostnad?
En fråga där hela branschen i princip var enig i sin kritik handlade om införandet av en ny kapacitetsberäkningsmetod i Norden, något som skedde i slutet av oktober 2024. Syftet med den flödesbaserade metoden beskrivs av Energimarknadsinspektionen (Ei) som att bättre optimera och koordinera användningen av kapaciteten i elnäten samt öka möjligheterna att handla mellan elområden, stärka driftsäkerheten och göra elmarknaden mer effektiv. Det var även ett steg i att harmonisera kapacitetsberäkningen inom EU.

EU-regelverket anger dock bara övergripande vad som kännetecknar en flödesbaserad metod. Konkret metodförslag utarbetas av de systemansvariga och godkänns av de nationella tillsynsmyndigheterna. Ei och de övriga nordiska tillsynsmyndigheterna beslutade om den flödesbaserade metoden år 2020. Tillsynsmyndigheterna bedömde att den föreslagna metoden var i linje med kraven i EU-regelverket.

Kritikerna menar att Ei med sina nordiska kollegor borde ha ställt högre krav på de systemansvariga, i Sveriges fall Svenska kraftnät (Svk), som de menar bortsåg från vad som anges, nämligen att flödesbaserad kapacitetsberäkningsmetod ska införas om man inte kan visa att något annat är mer samhällsekonomiskt effektivt. Men Svk valde att inte analysera alternativet CNTC (Commercial Net Transfer Capacity), den mer utvecklade versionen av den modell som användes tidigare. Detta var något som efterlystes av många i branschen.

”Energimarknadsinspektionen var alldeles för passiva i frågan, de kunde ha tagit en betydligt större roll och krävt att Svenska kraftnät skulle kunna visa att den flödesbaserade metoden skulle bli billigare, inkluderat effekter på balansmarknaden och intradagshandeln, något de inte gjorde. För våra branscher har den flödesbaserade modellen på totalen ökat oförutsägbarheten vilket får påtagliga ekonomiska konsekvenser för svensk basindustri”, säger Johan Bruce, ansvarig på SKGS.

Sämre fungerande elhandel
Ett annat område där branschen var tidigt ute rör regelverken för terminsmarknaden där de pekade på behovet av prissäkringskontrakt mellan elprisområden (FTR), inte bara inom ett elområde gentemot systempriset (EPAD). Ei valde att tolka regelverket som att Artikel 30:s skall-krav på systemansvarige att erbjuda prissäkringskonktrakt endast gällde mellan prisområden i olika länder, inte prisområden inom ett land. Deras analys av om det fanns tillräckliga möjligheter till prissäkring gjordes dessutom bara vid landsgränsen, inte mellan de svenska elprisområdena. Svk inledde till slut en EPAD-pilot utan Ei:s inblandning för att hantera detta. Det är först i sin senaste bedömning som även Ei anser att prissäkringsmöjligheterna är otillräckliga, något marknadens aktörer påpekat under lång tid.

Redan 2020 pekade Svenskt Näringsliv (SN) i en rapport på konsekvensenerna med låg likviditet i EPAD-handeln; att marknadspriserna frikopplas från verklig risk och är svåra omsättas i volym. Lägre volym försämrar i sin tur möjligheten att prissäkra och påverkar volatiliteten negativt. Under senaste åren vi sett att stora producenter och konsumenter i högre utsträckning sökt sig till bilaterala prissäkringssäkringsavtal som PPAer, framförallt som ett sätt att investera i vindkraft. Effekten blir prissignaler som når allt färre vilka dessutom får bekosta allt mer av systemets balansering. SN skriver även i rapporten att effekten blir att investeringsförutsättningarna för den kraftproduktion, eller de systembalanstjänster som skulle behövas, undergrävs. Hade en annan tolkning av EU-förordningen om förhandstilldelning av kapacitet (FCA), mer i linje med övriga EU, kunnat ge annan utveckling?

Misslyckad upphandling av effektreserven självförvållad
I den nyligen avbrutna upphandlingen av effektreserven har Ei återkommande hänvisat till EU:s elmarknadsförordning och kraven på resurstillräcklighet (artikel 25), kraven på statsstöd och en marknadsbaserad metodik. Samtidigt var det Svk som lade fram förutsättningarna för det alldeles för låga pristaket genom att presentera de lägsta värdet på VoLL (värdet av förlorad last), den billigaste CONE (kostnad för ny produktion) och den tuffaste tillförlitligheten. Resultatet? Inget av de tre anbuden klarade pristaket. En branschanalytiker konstaterade dels att Svk borde ha förstått att det inte skulle gå ihop och att Ei borde ha varit mer pro-aktiv i frågan. Nu är en mindre och ny typ av effektreserv upphandlad inför vintern, men den är betydligt mindre än vad som tidigare varit norm.

Johan Bruce från SKSG vill både se ett mer framåtlutad förhållningssätt från både Ei och Svk; ”Det borde vara möjligt för dem att berätta hur de skulle det behöva vara för att kunna lösa uppgiften. Även peka på hur en eller flera regler behöver förändras, så att regeringen får något de kan ta ställning till.” och en diskussion om effektreserven som sådan; ”Elmarknadsförordningen skrevs i en annan tid, innan vi i Europa under flera års tid sett hur Ryssland medvetet angriper den ukrainska energiinfrastrukturen. Den slutsats jag drar är att förordningen skulle behöva öppnas upp och den nationella rådigheten öka. I ett sådant arbete kommer Ei spela en viktig roll.”

Är det EU-reglerna det handlar om?
Nja, i exemplen ovan där Ei har hänvisat till just EU-regler, finns det fog för att hävda att det i hög utsträckning handlat om hur regelverken tolkats och att det är Ei och stor utsträckning Svk som ansvarat för utformning och prioriteringar. Men det ligger också i deras uppdrag och det går mycket väl att argumentera i sak – att det är EU-regler som ligger bakom – på det sätt Ei gör. Där Sverige däremot sticker ut är att systemansvariga Svk enligt instruktionen inte har att bevaka svenska intressen utan de nordeuropeiska. Dessutom anges bara att nätutbyggnaden skulle ske samhällsekonomiskt. Inte driften.

Skärpningar att vänta?
Kanske är det frågor som borde ställas snarare riktade till politiken? Politiken borde kanske ge tydligare instruktioner om avvägningar mellan EU och nationell nivå, liksom att uppdra åt Ei att vara mer proaktiv och peka ut regelverk som idag motverkar de energi-, närings- och säkerhetspolitiska mål som regering och riksdag jobbar med.

Ett konkret exempel på just detta presenterade  energiminister Ebba Busch den 29 januari då hon meddelande att Ei fått i uppdrag att stärka granskningen av elnätsföretagen; ”Nu får Energimarknadsinspektionen i uppdrag att granska hur nätbolagen investerar, finansierar sina nät och hur avgifterna har utvecklats över tid. Målet är tydligt: tillit till systemet och elnät som byggs ut – utan att kunderna betalar mer än nödvändigt. Regeringen utesluter inte heller att se över regleringen.”

Kritiken mot hur elnätsföretagen värderar sin kapitalbas, vilket i sin tur påverkar avgiftsutrymmet, har under lång tid varit hård från både konsumentföreträdare och industrin. Ei har tidigare hänvisat till de krav på kontinutiet som ställs i EU-reglementet. Med Affordadle Energy Act, som tydligt anger att det är faktiska kostnader som det ska utgås ifrån, ges dock Ei större möjligheter att agera. Det återstår att vad Ei bedömer är möjligt att göra utifrån detta uppdrag.