Timmätning, nya elavtal, möjligheter och risker

Från och med den 1 oktober kan man som elkund teckna avtal med sitt elhandelsföretag som innebär att man helt eller delvis debiteras utifrån sin elanvändning per timma. Vad kan kunderna förvänta sig av detta?

Helena Olssén, el- och samhällsanalytiker på Svensk Energi, svarar på frågor.

Hur bra blir timmätningen nu för elkunderna? 

Vi ser detta som ett första steg in i framtiden där elkunderna själva, på ett enkelt sätt, ska kunna få tillgång till sina mätvärden och kunna följa sin elanvändning i realtid. I branschen har vi ett samarbete med elmaterielleverantörerna så att det ska bli möjligt att genomföra detta.

I mätaren finns inga uppgifter om elpriset. Denna information delges marknaden genom att den publiceras dygnet före och ligger också tillgängligt på en server för nedtankning. Det ska kunden ”automatiskt” kunna hämta hem för att därefter koppla styrsystem i huset som ger kontroll över elanvändningen och därmed kundens elkostnad.

Den timmätning som vi ser nu har begränsningar för kunden. Mätvärdena kan komma kunden till handa en månad i efterskott vilket gör det svårt att få en direkt koppling till hur man ska kunna förändra sin elanvändning.

Det är också viktigt att kunderna förstår att avtal som är rörliga alltid innebär både möjligheter och risker. Dessutom har olika kundkategorier olika förutsättningar. För kunder som bor i lägenhet eller i villa utan el för uppvärmning är möjligheterna att påverka sin elanvändning begränsade då kyl och frys står för en stor del av användningen och dessa står på hela tiden. För villakunder som har el för uppvärmning är möjligheterna större genom att stänga av till exempel värmepumpen under de timmar på dygnet då elpriserna är som högst.

Vad ska kunderna tänka på?
Kunderna måste vara medvetna om att förutsättningarna att förändra sin elanvändning varierar och att ett elavtal som är baserat på timvärden skapar både möjligheter och risker.

Elpriserna kan variera stort och genom att anpassa sin elanvändning finns det möjlighet att påverka sina elkostnader. Samtidigt måste man dock vara medveten om att ett timbaserat elavtal också är förknippat med vissa risker. Dagens avtal om rörligt pris är egentligen ett fast pris över en månad, mycket i likhet med de rörliga lån som finns på bolånemarknaden. Ett timbaserat elavtal innebär att kunderna måste vara beredda på de prissvängningar som sker timvis.

Som ett genomsnitt under perioden 2000-2011 har differensen mellan högsta och lägsta pris under samma dygn uppgått till drygt 10 öre/kWh på den nordiska elbörsen. Det lägsta och högsta priset under samma period har dock varit 0 öre och drygt 14 kr/kWh och ovanpå detta kommer energiskatt, elcertifikat och moms.

Är branschen redo att klara detta?
Även om beslutet är fattat så finns det fortfarande hinder på vägen. Idag klarar 90 procent av de befintliga mätarna av att stämpla timvärden ute i mätaren, men mindre än en femtedel av systemen klarar av att hämta hem och ta hand om värdena fullt ut. Därför finns det en risk att informationsöverföringen inte kommer att kunna ske så snabbt som önskat.

Blir detta det stora steget fram emot ökad energieffektivisering?
Det underliggande politiska syftet med timmätning är att kunderna ska möta elpriserna på timbasis och därigenom skapa incitament för att kapa så kallade effekttoppar, det vill säga flytta användning från en timme till en annan. Hypotetiskt kan detta på längre sikt bidra till en effektivare elanvändning, men på kort sikt så minskar inte användningen. Den bara sker vid en annan tidpunkt.

14 Kommentarer
Mats Olin
Av Mats Olin
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Mikael Jansson skriver:

    Välkommen till Agenda 21……………hm

    http://www.youtube.com/watch?v=TzEEgtOFFlM

  2. Mia Westerlund skriver:

    För varje kund som ett elhandelsföretag säljer el till måste det finnas något företag som har balansansvar för anslutning. Det kan antingen vara elhandelsföretaget själv, eller så anlitar elhandelsföretaget något annat företag som tar balansansvaret för den anslutningen. Det balansansvariga företaget utför själva spothandeln och är ekonomiskt ansvariga (mot Svenska Kraftnät) för alla avvikelser från den handeln. Avvikelserna kan (om de är kända i förväg) handlas på Elbas (pay-as-bid, dvs alla aktörer som ställer ut bud där bestämmer själv vilket pris de vill ha, sedan är det upp till motpart att bestämma om man vill göra affär eller inte). Om avvikelserna inte är kända i förväg eller inte hanterats med hjälp av Elbas beräknas kostnaderna i efterhand beroende på hur den totala elbalansen i elområdet var den timme man hade avvikelse. Priset sätts av de aktörer som kan reglera upp eller ned sin produktion eller förbrukning, men Svenska Kraftnät väljer de förmånligaste buden.

    Alltså, alla kostnader (och intäkter) hamnar i första läget hos den balansansvariga. Men exakt vem som gör prognoser och hur, hur kostnadsfördelningen ser ut och vem som betalar vad beror av vilka avtal elhandelsföretaget har gjort med slutkunden och vilka avtal elhandelsföretaget gjort med den balansansvariga.

  3. Magnus Thorstensson skriver:

    Ett alternativt försök att förklara under förutsättning att volymen är 1 kWh per timme. (Ditt exempel förutsätter att det finns andra köpare och säljare för annars blir inte köpbuden på spot högre timme 12, men vi ignorerar övriga.)
    På spotmarknaden tjänar P1 28 kr och P2 5 kr medan E1 och E2 får betala 28 kr.
    I slutändan så betalar K1 28kr medan K2 betalar 24 kr. Redan här ligger E2 4 kr back.
    I reglermarknaden antar vi att 1:orna inte lägger några bud, och inte heller E2 har några resurser.
    Ett antagande kan vara att P2 lagt såväl upp- som nedregleringsbud och att dessa motsvarar budet på spotmarknaden, dvs 5 kr/kWh.
    För P2 kan de reglera ner timme 12 och regleras upp timme 13 för 5kr per timme och därmed blir nettot för dem noll.
    För E2 innebär detta att deras obalans kostar 5 kr för såväl timme 12 som timme 13. (Till detta kommer en obalansavgift på 2,50kr/MWh (0,25 öre/kWh) per timme.) Kostnaderna för E2 i reglermarknaden blir således drygt 10kr.
    Under dygnet har E2 således intäkter från kund på 24kr, inköp på spotmarknaden för 28kr och kostnader på reglermarknaden på 10kr, dvs en förlust på 14kr.

  4. Magnus Thorstensson skriver:

    Det enkla först. P1 får 1kr/kWh för sin volym under 23 timmar och 5 kr/kWh under en timme. P2 får 5kr/kWh under den enda timma som hans bud fick tillslag. Intäkterna från spothandeln är volym*pris per timme.

    E1 och E2 har inte accepterat några bud, utan deras bud har fått tillslag och de möter samma priser som P1, dvs. under 23 av dygnets timmar så är priset 1kr och en timme är priset 5kr/kWh. Kostnaderna är volym*pris per timme.

    Inför varje drifttimme levererar alla balansansvariga aktörer planer till SvK om den inmatning resp uttag av el som de är ekonomsikt ansvariga för.

    Nu börjar det hypotetiska. Låt anta att alla fyra aktörerna är balansansvariga och att de inte på förhand har någon aning om den ”förändring” av efterfrågan som sker i någon av timmarna.

    Under timme 12 kommer E2 att uppvisa mindre användning än planen och får betala för denna obalans till SvK. Vidare har P2 mer produktion än planerat och får i sin tur betala för denna obalans till SvK. Hur mycket det kostar beror på hur obalansen regleras, vilket i sin tur beror på vilka reglerbud som finns till SvKs förfogande. Både P1 och P2 skulle t.ex. kunna få betalt för att inte producera eller att E1 eller E2 kan öka sin användning.

    Under timme 13 kommer E2 att uppvisa mer användning än planen och får betala för denna obalans, och likaså P2 som har mindre produktion än planerat. På samma sätt som ovan så bestäms kostnaderna av de reglerbud som finns. Det normala är vanligen att underskott kostar mer än överskott.

    Vad gäller betalningen för K1 och K2 så beror det på hur avtalen ser ut, men det är sannolikt inte så att någon av kunderna får rena spotpriser, utan det finns ett påslag som ska täcka administration och bl.a. obalanskostnader i reglermarknaden. För genomsnittliga priser tillkommer dessutom en profilrisk då det aritmetiska medelvärdet inte beaktar att användningen inte sker jämnt över dygnet utan det finns ett samband mellan hög användning och höga priser. Principiellt är det korrekt att K1 får betala ett genomsnittligt pris, men om timme 12 är en normal timme för topplast så får K1 sannolikt betala mer än 1,17kr/kWh. Om K2 har ett rent timbaserat pris så beräknas kostnaden som volym*(timpris+påslag) och det kan således bli 1kr/kWh. Dock blir det totalt 24 kr då lasten inte försvann, utan flyttades en timme.

    För större kunder kan ett avtal om timpriser innebära att kunden själv får stå för kostnaderna i reglermarknaden, och om så varit fallet hade K2 kanske fått en betydligt högre kostnad än att hålla fast vid den ursprungliga planen!

  5. Stig Forsberg skriver:

    Tack för svar Magnus, jag är dock inte på det klara om vem som ska betala skillnaden och hoppas att du utifrån kommande teoretiska exempel kan förklara vad som skulle hända.

    Vi har två elproducenter P1 och P2, vi har två elhandlare E1 och E2 samt två slutkunder K1 och K2 där K1 har traditionellt rörligt elavtal med E1 och K2 har elavtal med E2 baserat på timpris .

    Auktionen på spotmarknaden för ett dygn slutar med att P1 ensam ska stå för all produktion alla timmar utom timme 12 där även P2 kom med i acceptansbudet, timme 12 förväntas ha högre användning än övriga timmar. E1 och E2 har accepterat buden för samtliga timmar. Priset för timme 12 är 5 kr per kWh och för övriga timmar 1 kr per kWh.

    När dygnet går visar det sig att all förbrukning sker exakt enligt förväntan utom timme 12 och 13 eftersom K2 flyttar hela sin användning från timme 12 till timme 13. På reglermarknaden medför det att P2 inte producerar något alls timme 12 men istället producerar motsvarande mängd timme 13.

    Nu till betalningen. K1 har rörligt pris och får då betala ett snitt på timspriserna under dygnet ((1*5+23*1)/24 = 1,17 kr per kWh) till E1. K2 har timpris och får betala 23*1 = 1 kr per kWh till E2 istället för förväntade 1,17.

    Hur fördelas kostnaden för denna differens mellan aktörerna i exemplet? Hur mycket betalt får P1 och P2 i slutändan och hur mycket får E1 och E2 betala?

  6. NilsLennart skriver:

    Ursäkta Stig, jag uttryckte mig otydlig. Når jag säger “branschen”, men ar jag verkligen den ursprungliga d v s monopolverksamheten. Elsäljare är nasare som nu bara har hittat ytterligare ett sätt att kura stackar elkunden-timmätning. Det är inte för inte Storumans Energi har tjatat om detta i åratal. Nu gläds de, inte för att kunden får billgiare el, utan för att de får möjlighet att på ett tämligen riskfritt sätt, timdebitering, sälja el till ett högre pris.

  7. Magnus Thorstensson skriver:

    @Stig – Köpare betalar och säljare får de priser som gäller på spotmarknaden. Det som sedan händer i timmen är att potentiellt går dessa båda in i timmen i obalans, om de inte har vetskap i förväg och justerar i balansmarknaden Elbas. Kostnaderna i timmen beror på hur det ser ut just då. Båda kommer att få betala sina obalanser för resp timme, priset beror på hur systemets totala balans och vilka reglerbud som krävs för att hålla balansen. De äpplen och päron jag nämner är att man måste skilja mellan spotmarknaden och reglermarknaden.

  8. Stig Forsberg skriver:

    Magnus, jag vet inte riktigt vad du menar med äpplen och päron, men den (i alla fall teoretiska) situation jag egentligen undrar över i min fråga är när det en extrem timme förväntas bli så hög användning att ett mycket högt bud, t.ex. 10 kr per kWh, accepteras på spotmarknaden. Då kan man ju anta att det handlar om att dra igång en produktionsanläggning med mycket höga kostnader.

    Om då timpriskunder i så stor omfattning byter användningen till en annan billigare timme, t.ex. 5 kr per kWh, så att den aktuella produktionsanläggningen inte behövs förväntad timme utan istället behöver dras igång den billigare timmen.

    Då ska producenten ha 10 kr och kunden betala 5 kr. Mellan vilka aktörer fördelas då kostnaden för denna differens på 5 kr per flyttad kWh?

  9. Magnus Thorstensson, Svensk Energi skriver:

    @Stig – Elmarknaden är inte en marknad utan en sekvens av marknader: den finansiella marknaden som sträcker sig fem år fram i tiden ner till nästkommande dygn och sen har vi spotmarknaden där det handlas med fysiska kontrakt för varje timme nästkommande dygn. Efter detta kan aktörerna handla sig i balans t.o.m. en timme före drifttimmen. Det hela avslutas med reglermarknaden där SvK hanterar eventuella obalanser i drifttimmen och debiterar aktörerna för detta.
    Angående din fråga så blandas äpplen och päron. De bud till spotmarknaden som är antagna är också bindande. Om det nu är så att användningen blir för liten, eller produktionen blir för stor för en aktör, så hanteras detta i reglermarknaden utifrån s.k. reglerbud som SvK avropar för att hålla frekvensen. Detta är dock en fördelning av kostnader mellan aktörerna. För en kund med ett elavtal baserat på timpriser gäller priserna på spotmarknaden.

  10. Stig Forsberg skriver:

    Lennart, jag har nog under senaste åren hört både en och två elhandels-vd:ar proklamera för att timvis debitering borde införas. Så inte tycker jag att elbranschen varit helt emot detta.

    Lars, jag tror inte det blir så enkelt som du tror. Om elhandlarna i den förtida auktionen tror att den timme som normalt sett skulle varit höglast (med hänsyn till väder, årstid, veckodag) inte längre blir det utan att höglast pga förflyttad konsumtion genom timvis debitering blir en annan ”onormal” timme, då fortsätter ju tankegången i en spiral som slutar med vad?

    Och frågan kvartsår, om någon enligt nuvarande handelssystem förbundit sig att leverera ett antal kWh för ett högt pris en viss timme och kunderna istället förbrukar motsvarande kWh en annan timme med lägre pris, vem står för mellanskillnaden?

  11. Lars Persson skriver:

    Stig om många förändrar sin elanvändning under höglast så kommer elanvändningen att minska under höglastperioder .Detta vet givetvis elhandlarna om och det kommer de att ta hänsyn till när priset sätts.Precis som de tar hänsyn till väder , årstid och veckodag. .

  12. NilsLennart skriver:

    Stig det har branschen gjort. Men det har inte Näringsdepartementet gjort. Detta är inget som Svensk Energi har pläderat för, tvärtom.

  13. Stig Forsberg skriver:

    Har verkligen elbranschen förstått vad det här kan få för effekter?

    Spotpriset på Nordpool bestäms vid en förtida auktion där prognoser för morgondagens väder, timmens tid på dygnet mm har en avgörande betydelse för hur mycket el som förväntas förbrukas respektive timme. Resultatet blir i stort sett alltid att ju högre förväntad förbrukning – desto högre timpris.

    Ifall nu konsumenterna flyttar sin förbrukning från en högpristimme till en annan timme med lägre pris, vem ska då stå för mellanskillnaden? Den säljare som gått med på att producera 1 kWh under timme 1 för att få 70 öre betalt är väl inte villig att istället producera denna kWh under timme 2 och bara få 60 öre betalt?

    Ett tänkbart framtida scenario är väl helt enkelt att aktörerna på Nordpool kommer fram till att unisont se till att det inte blir några prisvariationer mellan närstående timmar så blir allt som tidigare igen…

Prenumerera på artiklar


Följ oss på Twitter

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet