Samma regelverk gäller i stort sett oavsett om ett elnätsföretag har några hundra kunder eller flera hundra tusen. Det är orimligt menar Anders Mannikoff, vd för Herrljunga Elektriska. Det missgynnar mindre nätföretag eftersom värden som kundnärhet, beredskap och robusthet hamnar i skymundan. Om utvecklingen fortsätter finns det risk för att lokala nät successivt absorberas av större aktörer, menar han.

Svenska elnätsföretag står inför en växande mängd administrativa krav från både nationella myndigheter och EU. För mindre lokala nätföretag kan kraven bli betydligt mer betungande än för de större.

Elnäten är reglerade monopol och omfattas därför av en kontroll där Energimarknadsinspektionen är tillsynsmyndighet. Man kräver bland annat ekonomiska rapporter, avbrottsstatistik, tariffredovisningar, nätutvecklingsplaner och risk- och sårbarhetsanalyser.

Samtidigt måste företagen även rapportera olika uppgifter till flera andra myndigheter, däribland Svenska kraftnät, Energimyndigheten, Swedac (myndighet för säkerhet och kontroll), Skatteverket och SCB.

Anders Mannikoff är vd för Herrljunga Elektriska och ordförande i Lokalkraft som representerar drygt 30 lokala elnätsföretag, kundägda och kommunalt ägda, med sammanlagt 350 000 kunder.

Anders Mannikoff

Han menar att det är orimligt att samma regelverk i stort sett tillämpas oavsett om företaget har några hundra kunder eller flera hundra tusen.

Mannikoff ifrågasätter inte att elnätsverksamhet behöver regleras. Tvärtom menar han att någon form av tillsyn är självklar när kunderna inte kan välja nätleverantör.

– Men att elnäten är naturliga monopol betyder inte att alla måste behandlas exakt likadant. Man måste också fundera över vad man vill uppnå med regleringen, säger han.

Han konstaterar att dagens system i hög grad utvecklats utifrån ett perspektiv där myndigheterna samlar in stora mängder data för att kunna jämföra nätföretagen med varandra. Problemet är att detta leder till ett omfattande administrativt arbete även för de minsta aktörerna.

– Det viktiga är ju inte hur många blanketter som fylls i utan om kunderna får en bra och säker elleverans, säger Mannikoff.

I takt med att nya krav införs måste systemen byggas upp, processer dokumenteras och rapportering hanteras. För ett stort bolag kan kostnaden fördelas över hundratusentals kunder. För ett mindre företag blir samma krav betydligt mer kännbara, konstaterar han.

– De stora bolagen har redan organisationer för rapportering och dokumentation. För oss mindre bolag innebär samma krav att resurser flyttas från kunderna till administration. Därför blir reglerna proportionellt mycket dyrare för små företag än för stora, säger Anders Mannikoff.

Han menar att utvecklingen därför riskerar att bidra till en successiv koncentration av marknaden där mindre lokala nät får allt svårare att bära de administrativa kostnaderna.

Energimarknadsinspektionen kommer i höst att lägga fram ett nytt förslag för intäktsreglering av elnäten som ska gälla från 2028. Myndigheten vill att regleringen ska innehålla ett ”effektiviseringsincitament” som innebär att de företag som har lägre kostnader per producerad enhet kommer att få större intäktsram och därmed större intäkter. Skulle så bli fallet kan det innebära att större elnät gynnas eftersom ekonomiska stordriftsfördelar skapar lägre kostnader.

Manniikoff framhåller han att mindre nätföretag ofta har en stark lokal förankring och god kännedom om sina kunder och sina anläggningar.

– Det finns värden i den lokala närvaron som inte syns i myndigheternas modeller.

Kärnan i kritiken handlar om hur kvalitet bedöms. Han beskriver Energimarknadsinspektionen som en myndighet som i hög grad utgår från mätbara parametrar som avbrottstider, kostnader, investeringar och olika nyckeltal.

Det är i sig inte fel, menar han, men det riskerar att ge en ofullständig bild av hur väl ett nätföretag fungerar och utelämnar andra värden.

– Det som är enkelt att mäta blir också det som får störst betydelse.

Han pekar på att många kvaliteter som kunder uppskattar är betydligt svårare att fånga i statistik och rapporter. Det kan handla om tillgänglighet, lokalkännedom eller förmågan att snabbt lösa problem när något inträffar.

Enligt Mannikoff finns en risk att regelverket styr företagen mot att optimera det som mäts snarare än det som kunderna faktiskt värdesätter.

De mindre nätföretagens främsta fördel är den nära relationen till kunderna. Han menar att kundrelationen historiskt har varit en viktig del av många lokala energibolags verksamhet men att den får allt mindre betydelse när regleringen blir mer detaljerad och centraliserad.

När ett fel uppstår känner personalen ofta både nätet och området väl. Beslut kan fattas snabbt och kunderna vet vem de ska kontakta. Men denna typ av kvaliteter har svårt att få genomslag i dagens reglering.

– Om kunderna kan komma in på kontoret, få hjälp direkt och känner förtroende för sitt nätbolag så skapar det ett värde. Men eftersom det är svårt att mäta syns det nästan inte alls i regleringen. Då riskerar sådant som kunderna faktiskt uppskattar att framstå som ineffektivitet i stället för kvalitet.

– Leveranssäkerhet handlar inte bara om mätbar statistik. Det handlar också om hur snabbt man kan agera när någonting händer och hur nära verksamheten står sina kunder, fortsätter han.

Samtidigt har frågor om beredskap och civilt försvar fått ökad betydelse. Mannikoff menar att lokala resurser kan spela en viktig roll när samhället utsätts för störningar.

– Vi har börjat lyfta frågan om vad samhällsrobusthet egentligen är värd. Om något händer hjälper det inte att resurserna finns någon annanstans i landet. Då måste personal, materiel och reservdelar finnas lokalt. Det är sådana värden som blir allt viktigare framöver, säger Anders Mannikoff.

Samtidigt som de nationella kraven ökar påverkas elnätsföretagen av en växande mängd EU-regler.

Nya direktiv och förordningar ställer krav på bland annat digitalisering, informationshantering, cybersäkerhet och tillgängliggörande av kunddata. Syftet är ofta att skapa en mer integrerad europeisk elmarknad och stärka konsumenternas ställning.

Mannikoff menar dock att konsekvensen blir att regelbördan fortsätter att växa, särskilt för mindre aktörer.

– Varje nytt krav kan vara rimligt var för sig. Problemet är den samlade effekten.

Om utvecklingen fortsätter mot allt mer omfattande rapportering och administration finns det en risk för att lokala nät successivt absorberas av större aktörer, menar han. Han efterlyser därför ett större fokus på proportionalitet när nya regler utformas och genomförs.

– Det blir ett slags urvalstryck där stora och mer byråkratiska organisationer gynnas. Vi tycker att det måste finnas plats även för mindre, kundnära nätföretag som skapar andra värden än de som syns i dagens nyckeltal, säger Anders Mannikoff.