Dagens klimatutmaning kommer kräva enorma investeringar i ny teknik. Men den nya skatten på avfallsförbränning är ett exempel på hur politik kan skapa osäkerhet för långsiktiga investeringar. Det skriver Per Everhill, Tekniska verken i Linköping, och Patrik Hermansson, Öresundskraft.
Bild: Lejonpannan, avfallseldat kraftverk i Linköping. Foto: Tekniska verken.
Fram till början av 2000-talet deponerades huvuddelen av det svenska restavfallet på någon av de tusentals soptippar som då fanns spridda över hela Sverige. Detta förfarande orsakade såväl lokala miljöproblem som ökade utsläpp av metangas vilket är en avsevärt mer klimatpåverkande växthusgas än koldioxid. Pådrivet av ett EU-direktiv infördes emellertid efterhand deponiförbud vilket kraftigt minskade den svenska avfallshanteringens klimat-och miljöpåverkan.
Patrik Hermansson
Då en mängd avfallsfraktioner (precis som det tyvärr fortfarande är idag) inte kunde materialåtervinnas effektivt blev konsekvensen av deponiförbudet en satsning på ökad energiåtervinning till el-och värme. Investeringarna i avfallseldad kraftvärme gjordes av energibranschen utifrån en tydlig politisk signal om behovet av att lösa deponiutmaningen. Vid denna tid var den svenska energiåtervinningskapaciteten en bråkdel av vad den är idag vilket bland annat föranledde Naturvårdsverket att överväga undantag för fortsatt deponi. Så blev det emellertid inte. Tack vare omfattande nyinvesteringar i kraftvärmen deponeras idag endast 0,7 % av det svenska avfallet vilket väcker avund i ett internationellt perspektiv. Investeringarna gjordes på marknadsmässiga villkor utan statliga stöd. Mångmiljardbelopp satsades i anläggningar som förväntades kunna leverera klimatnytta under närmare ett halvt sekel framåt i tiden.
Per Everhill
Många andra länder i Europa hade inte lika goda förutsättningar som Sverige att göra motsvarande resa. Lågt värmebehov och avsaknad av utbyggda fjärrvärmesystem gjorde avfallseldad kraftvärme olönsam. Lösningen blev i de allra flesta fall att fortsätta med avfallsdeponier. Vissa länder med höga miljö-och klimatkrav valde emellertid att istället betala för att få skicka sitt restavfall till Sverige för energiåtervinning. Marknadssignalen var tydlig och svensk kraftvärme anpassades för att kunna sälja avfallsbehandlingstjänster internationellt.
Mindre än 20 år efter det svenska deponiförbudet och innan den senaste stora nya moderna svenska kraftvärmeanläggningen för energiåtervinning av avfall ens tagits i bruk har den politiska pendeln emellertid svängt. Trots att en mängd avfallsfraktioner inte kan materialåtervinnas effektivt och mer än 100 miljoner ton avfall deponeras i Europa varje år införs nu skatt på avfallsförbränning. En teknik som fortfarande levererar stor klimat-och miljönytta ska nu straffbeskattas i jakten på något annat bättre som ännu inte finns på marknaden.
Den förändrade synen på energiåtervinning av avfall är bara ett exempel på hur politiken de senaste åren ändrat uppfattning långt före tidigare prioriterade miljöinvesteringar betalat av sig ekonomiskt och klimatmässigt. Detta skapar naturligtvis en oro på marknaden. Vågar investerare satsa på ny miljöteknik som för tillfället har politikens gunst? I skrivande stund pratas det mycket om investeringar i CCS (Carbon Capture and Storage) vilket handlar om miljardbelopp för en enda enskild anläggning. Precis som den avfallseldade kraftvärmen kommer satsningarna att göra stor klimatnytta, men vem vet hur tekniken uppfattas av våra beslutsfattare om 20 år?
Om företag ska våga investera i nya gröna lösningar kan inte politiken ompröva dem var fjärde år. Inför istället breda, långsiktiga och teknikneutrala styrmedel möjliggör rättvis konkurrens mellan olika tekniker. Ett högt pris på koldioxidutsläpp i någon form är ett exempel på styrmedel som skulle kunna ersätta många av dagens olika mer kortsiktiga subventioner, skatter och styrmedel. Dagens klimatutmaning kommer kräva enorma investeringar i ny teknik. Låt då marknaden själv avgöra vilka lösningar som ska finnas kvar eller inte. Det kommer potentiella investerare känna sig betydligt mer bekväma med än att styras av vad som för tillfället trendar i energipolitiken.
Per Everhill
Ansvarig Public Affairs, Tekniska verken i Linköping AB
Patrik Hermansson
Head of Public Affairs, Öresundskraft AB
4 Kommentarer
@Gösta Fredriksson- ”Falskt alarm” innehåller fel och osakligheter och kopplingar till ”klimatförnekarrörelsen” som i sin tur är sponsrad av fossilindustrin genom bl a Heartland Institute. Kanske bäst att läsa Falskt alarm om Falskt alarm om klimatet först- så man inte kastar bort sin tid
https://www.google.com/amp/s/mathsnilsson.se/2019/04/22/falskt-alarm-om-falskt-alarm-om-klimatet/amp/
”Ett högt pris på koldioxidutsläpp i någon form är ett exempel på styrmedel som skulle kunna ersätta många av dagens olika mer kortsiktiga subventioner…”
Vilket just är ett exempel på en politisk trend som naturligtvis kommer försvinna när våra politiker hittar något annat favorithot. Likaså kommer vurmen för att återvinna till varje pris att falla i glömska och ersättas men någonting annat som vi skall slösa bort vår resurser på. Att politiker håller lika rak kurs som en roddbåt med en åra är nog någonting vi får leva med.
Vad händer med investeringar i CCS anläggningar den dagen ”forskarna” kommer fram till att det är solen som, liksom tidigare i historisk tid, huvudsakligen förändrar temperaturen på jorden? Kanske bäst för en investerare att samtidigt med investering i CCS även ta en rejäl position i olja och kol.
Det finns forskare som anser att koldioxidhalten i atmosfären snarare är för låg än för hög, En sådan forskare är professor em. Gösta Pettersson (Lund) som redogör för detta i sin skrift ”Falskt Alarm” som kan hittas på nätet.
Bra skrivet. Vi har ju tyvärr ett par nutida exempel på nyckfullhet och kanske ministerstyre