Det finns goda argument för varför kärnkraft behövs för utsläppsfri (ny-)industrialisering i många delar av världen. Huruvida den också har en framtid i Sverige kan inte bedömas separat, utan enbart i samband med en övergripande energipolitisk strategi. Det skriver Kajsa Borgnäs som är chef för den tyska industrifackliga tankesmedjan Stiftung Arbeit und Umwelt. Hon har bakgrund bland annat som ordförande för Socialdemokratiska studentförbundet.
Kärnkraftsdebatten har tagit fart i Europa i kölvattnet av de skenande gas- och elpriserna, samt av EU-kommissionens förslag att kärnkraft ska klassificeras som en ”grön” teknologi. I Tyskland är kärnkraften bannlyst. 2011 fattades det förhastade beslutet att fasa ut den till 2023. Det gör att de tyska koldioxidutsläppen nu växer. För den svenska debatten är detta viktigt: låt oss inte göra samma misstag som Tyskland.
Artikeln är tidigare publicerad av Aktuellt i Politiken. Foto: Wikipedia och Kopf&Kragen.
Det mesta av kritiken mot kärnkraft kretsar kring sex argument: 1) Kärnkraft är farlig. 2) Den är dyr och långsam att bygga. 3) Problemet med slutförvar av radioaktivt avfall är olöst. 4) Kärnkraft leder till spridning av teknik som möjliggör kärnvapen. 5) Nya tekniker, inklusive den så kallade fjärde generationens kärnkraft, är alltför omogna för att vara klimatpolitiskt relevanta till 2045. 6) Man får redan bygga kärnkraft, men ingen gör det om inte staten övertar stora risker och försäkringskostnader, och varför skulle staten göra det?
Få moderna, storskaliga tekniker är helt riskfria. Jämfört med naturgas, vatten- och kolkraft förorsakar kärnkraft dock långt färre dödsfall per producerad energienhet i världen.
Motargumenten är följande:
1. Få moderna, storskaliga tekniker är helt riskfria. Jämfört med naturgas, vatten- och kolkraft förorsakar kärnkraft dock långt färre dödsfall per producerad energienhet i världen. Vi avfärdar inte flygplansteknik trots hundratals döda i flygkrascher varje år. Vi åker båt trots att Titanic sjönk. Risk är alltid relativ: vi tenderar att överdriva kärnkraftens specifika och tydliga risker jämfört med andra energislags smygande och mer oklara risker.
2. De flesta europeiska reaktorer är stora, klassiskt vattenkylda, och de europeiska tillstånds- och säkerhetsprocesserna långa och komplicerade. Det bidrar till långa konstruktionstider och höga kostnader. I andra delar av världen går kärnkraftsbyggnation snabbare. I Dubai togs nyligen arabvärldens första kärnkraftverk i bruk, efter en konstruktionstid på tio år. Mindre, seriebyggda kraftverk kan byggas på dryga året. Infrastrukturprojekt är ofta dyra och svårmanövrerade, men de kan snabbas upp genom förenklingar i tillståndsprocesser och småskalig seriebyggnation.
3. Kärnkraft med kylsystem baserade på salt, bly eller gas kräver mindre uran och producerar mycket mindre farligt avfall. Kärnbränslet kan användas fler gånger, och vi bör kunna använda delar av det uran som nu ligger i mellanförvaren som framtida bränsle. Både problemen med uranbrytning och med slutförvaret kan alltså reduceras åtskilligt av vidareutvecklad kärnkraftsteknik.
4. Kärnkraft behöver internationella kontrollsystem, det stämmer. Men i den nya sortens reaktorer är materialets kvalitet sådant att man inte kan använda det till kärnvapen. Det borde sporra oss till intensifierad utveckling av denna teknik, inte till att avfärda tekniken.
5. De flesta enskilda komponenter i den nya sortens reaktorer baseras på decennielång forskning och är redan vältestade. Seriebyggda, mindre reaktorer på delvis ny grund testas och drivs också kommersiellt i Kina, Ryssland, Indien och USA. Frankrike har aviserat ett program för små reaktorer. På grund av den politiska skepsisen kring kärnkraft har teknikutvecklingen dock gått rätt långsamt. Vad som nu behövs är fler storskaliga, länderövergripande forskningsprogram för att driva den till storskalighet snabbt, särskilt i demokratier med transparenta processer.
6. Att företagen inte investerar i en viss teknik betyder inte att vi inte behöver den. Liksom med utbildning, sjukvård och försvar hör en utsläppsfri, stabil elförsörjning till samhällets common goods. Bristen på globalt koldioxidpris och en elmarknad som belönar effekt snarare än kapacitet gör att kärnkraften ser dyrare ut än vad den är. I ett elektrifierat samhälle baserat på volatil vind- och solkraft är förmågan att leverera stabil el ett nödvändigt komplement, särskilt när industri- och transportsektorerna ska elektrifieras. Här måste staten ofrånkomligen ta en stor del av kostnaden för att driva fram och implementera nödvändiga, stabiliserande eltekniker, även om marknadsaktörerna inte gör det.
Det finns alltså goda argument för varför kärnkraft behövs för utsläppsfri (ny-)industrialisering i många delar av världen. Huruvida den också har en framtid i Sverige kan inte bedömas separat, utan enbart i samband med en övergripande energipolitisk strategi. Det krävs alltså konkreta beräkningar av det samlade (stabila) elbehovet framöver och av hur olika energislag måste komplettera varandra. Sverige är för litet för att driva storskalig forskning kring ny kärnkraft självt, men i samarbete med andra länder är ett sådant program tänkbart, också som exportprodukt.
Till demokratins viktigaste konststycken hör dock att kunna revidera beslut när de efterhand visar sig vara felaktiga.
Ett sista motargument mot kärnkraft brukar vara att vi redan röstat om saken, för 40 år sedan. Till demokratins viktigaste konststycken hör dock att kunna revidera beslut när de efterhand visar sig vara felaktiga. Av klimatpolitiska skäl och av rättvisa mot kommande generationer kan vi inte bannlysa (eller sluta utveckla) ett energislag som kan bli centralt för samhällelig och klimatologisk stabilitet för våra barn, bara för att våra föräldrar tyckte illa om tekniken när de var unga.
Även i Tyskland höjs nu långsamt röster för att kärnkraftsutfasningen ska bromsas, åtminstone tills kolkraften är borta och den förnybara energin byggts ut. I Sverige borde vi ta tillfället i akt att tänka efter, före.
Det är dags för en omfattande energiutredning som väger de olika energislagens för- och nackdelar mot varandra, beräknar deras konkreta potential att bidra till ett utsläppsfritt välståndssamhälle och först därefter avgör kärnkraftens vara eller icke vara som en del av vår framtida energimix.
De olika generationer som genom åren beslutat använda fossila energikällor behöver inte ta ansvar för klimatkrisen. Dagens generation borde förstå att vi inte ska låta framtida generationer behöva vårda kärnavfall i 100000 år. Vi behöver inte släppa loss jordskorpans bundna energi. Det finns tillräckligt med naturligt flödande energikällor att nyttja med smart teknik.
”Det finns tillräckligt med naturligt flödande energikällor att nyttja med smart teknik.”
Och vad är det för naturligt flödande energikällor och smart teknik? På vilket sätt kan dessa källor och tekniker användas för att konstant säkerställa energibehovet till industri, bostäder, kommunikation, transporter, sjukvård med flera andra områden som är samhällsviktiga.
Ska de framtida generationerna behöva frukta hälsoriskerna från otaliga deponier med tungmetaller från batterifordon? Varför tas inte utrangerade vingar från vindkraftverken hand om och återvinns utan bara grävs ner? Vad finns det för garantier IDAG att inte kadmium, bly, koppar och andra för evigt giftiga ämnen inte läcker ut i naturen eller exporteras till Afrika för ”avfallbehandling” efter att ha använts i den ”gröna tekniken”?
Denna kommentar som en jämförelse till det faktum att det har tagits fram många tekniska lösningar för slutförvar av kärnbränsle. Men politikerna sätter stopp.
Det finns inte ett enda fungerande slutförvar av högaktivt avfall från kärnkraften i drift idag trots att kärnkraften funnits i 70 år. Att ordna återvinning av metaller från bilbatterier och elektronik är betydligt enklare. Det finns flera olika fungerande tekniker för att ta hand om uttjänta vingar från vindkraftverk. Samhället behöver bara ställa kraven så att det blir gjort
Hårdvaran utnyttjas dåligt när man byter till vindkraft.
En generator i vindkraftverket och en generator till gasturbinen i ett skjul på marken.
Ingen av dem körs på max effekt. Man allokerar en onödigt stor mängd koppar, stål, och bedriver gruvdrift för en icke genialisk konstruktion.
En utveckling mot en större mängd järnskrot per producerad kilowattimme.
”Det finns inte ett enda fungerande slutförvar av högaktivt avfall från kärnkraften i drift idag trots att kärnkraften funnits i 70 år.”
Dels tar det tid för att säkerheten för ett slutförvar sätts i första rummet (i motsats till vindkraftsutbyggnaden som tvingas fram utan några som helst konsekvensutredningar för miljö, flora, fauna, människor, ekonomin, rivandet av dessa konstruktioner och slutförvar av det miljöfarligt avfallet) och dels tar det tid för att verklighetsförnekande vänsterpolitiker (S, MP, V, C) hela tiden förhalar och försvårar tillståndsgivandet.
Så visst har du lite rätt när du säger att det inte finns slutförvar ännu. Men tyvärr har du inte förstått varför det är så. Tekniken finns men den politiska viljan hos de styrande är emot. Det finns så många aktivister på beslutsfattande psoitioner som hela tiden blockerar allt.
https://skb.se/nyheter/myndigheten-rekommenderar-ja-till-slutforvar-i-finland/